Cyklisten ger igen!

I Mölndalsposten kan man idag läsa en artikel om en buss som hamnat lite vid sidan av vägen. Endast två passagerare fanns ombord förutom föraren och ingen blev skadad vid olyckan, skönt. Mot denna bakgrund kan man förstås kosta på sig att vara lite syrlig, särskilt som Västtrafiks bussförare, anställda av Keolis, inte direkt toppar favoritlistorna bland regionens cyklister.

Det är dags att ge igen. Låt oss rikta luppen mot ett antal påståenden och uttalanden ur artikeln.

Vi börjar med artikelns kärna - ofokuseringen.
"Föraren blev ofokuserad och tappade därför kontrollen över fordonet som gled av vägen"
Frågorna hopar sig direkt. Hur och varför blir en yrkeförare plötsligt ofokuserad? Innebär det i själva verket att han varit fokuserad, fast på fel saker? Och varför tappar man kontrollen och kör av vägen, bara för att fokus faller? Det här luktar "cover-up" lång väg.

Vi "glider" vidare, för att använda busstermer.
"Chauffören har förklarat olyckan med att han förlorade uppmärksamheten."
Här får vi andra termer att jobba med. Föraren medger en olycka och skyller den på att han inte varit uppmärksam. På vad? På vägen, bussen, sig själv?

Fakta, äntligen.
"Ingen stod i vägen."
Det var ju en jäkla tur! Men det förklarar ju inte heller varför han ändå valde att lämna den.

Och så, resultatet av reporterns egen analys av händelseförloppet:
"Somnade han vid ratten? - Nej"
Nähä, kan då någon förklara för mig vad ofokus och förlorad uppmärksamhet egentligen är i vaket tillstånd och hur det får en buss att glida rakt fram, ner i diket när vägen svänger lite grann.

"Ej i trafik". Ska det vara roligt?

Vad är det egentligen Keolis säger när de fritt får välja orden som ska förklara att en förare somnat, SMSat, tillfredsställt sig själv eller sneglat på passagerarna i innerbackspegeln och därmed kört av vägen med firmans buss och bokat en halvsida dålig publicitet i lokalpressen. Ofokus och tappad uppmärksamhet. Känn på dem - ofokus och tappad uppmärksamhet.

Vad kan landsvägscyklister ta med sig av det inträffade? Kan dessa begrepp månne även föranleda breddcykling? Låter väl rimligt.

Avslutningvis knyter jag an till årets egenupplevda bottennapp på området. Minns ni incidenten med pinnen om jag skrev om tidigare i sommar?

Linje 767 - check.
Spårhagavägen - check.
Bussförare med fel eller inget fokus - check.

Frågan man ställer sig efter att ha läst artikeln är förstås; vem kastade han pinnar på den här gången?

Mystiska lådan och VM-mingel

Som en uppföljning på gårdagens blogginlägg, där Costas rosteri i Umeå fick ett välförtjänt omnämnande, är det dags att väga upp med en lika oförtjänt kartongbild. I min väska fanns nämligen den här mystiska lådan nedpackad vilket borgade för sköna stunder mellan barmarksåken i Branäs.

Livet är för kort för dåligt kaffe. Särskilt med tanke på hur länge man ska vara död sedan.

Ironi och kaffe i symbios.

Ni har väl inte missat att ni kan följa Marcus "Stekarn" Svensson på hans väg från Mölndal till Asien på cykel? Hans reseblogg "Madventure" ligger i listan här till höger. 

I går kunde vi njuta av dessa grymma mingelbilder från VM i Valkenburg. Och är det inte vår egen Tok-Erik som skymtar där viskandes spurttips i Cavs öra?

Bort och fram

Man brukar ju säga att ”om något är lätt så kan alla hålla på med det”, vilket ofta syftar till att framhålla hur det man själv är insatt i minsann inte är för gemene man att befatta sig med.

Cykelcross kan definieras som konsten att få något svårt att se lätt ut. Så att alla vill hålla på med det. Vilka är då svårigheterna inom cykelcross?

Att förutse att ens cykel, som presterat perfekt under två månaders tid, plötsligt inte alls gör det när man börjar cykla i en skidbacke – det är svårt.

Att gå för fullt i en halvtimme, öka ytterligare på slutet i jakten på en placering, följa upp med en attack sista varvet och sedan spurta utifrån attacken axel mot axel – det är svårt.

Att vänta två hela veckor på nästa chans att få gå bärsärkagång mellan cupbanden – det är svårt.

Branäshelgen blev halvt underbar med en underkänd och en godkänd tävling. Målsättningen låg på två väl godkända, stabila lopp, så det sportsliga underskottet fick balanseras vackert genom ett fantastiskt trevligt arrangemang, bra boende, grillning och högoktanigt samkväm; cx-style.

Costas Umeå Blend 2014, nymalet från egen kvarn serveras Philip King och Mattias Cedwin (foto).

Branäs hade presterat bankaraktärer som var lite unika och givetvis utnyttjat skidbackarna till rimlig grad. Söndagens bana var bäst men ingen av dem passade mig särskilt bra på grund av de korta, branta backarna. Mycket positivt dock på däcksidan, där jag kände mig trygg med både ingångsfäste och utgångssläpp i en improviserad mix av Tufo Cubus bak och Dugast Rhino fram. 

En rapport kommer också på cxsweden.com under kvällen, där vi fokuserar på supporteraspekten, närmare bestämt den begynnande traditionen (?) av grillning i samband med tävling. Cykelcrosskulturen är ju en oändligt bred plattform för avstamp mot diverse ofog, äventyr och bus i skydd av höstrusket. Mot ursäkt av mjölksyraförgiftning.

Polar goes CXS

Så vet man att det är dags.

En gammal Polarfavorit - logotypinläsning. Enda riktigt viktiga funktionen egentligen...

- ösregn och 10 grader - check

- fånigt leende - check

- jättestora EPIC-väskan framme - check

- full tank diesel - check
- grillkol packade - check
- Dugaster provkörda - check
- CXS-jackan utsmyckad - check

Crossfrukost

Helrätt start på dagen med Cross Vegas livestream, Homers på fötterna och müsli mellan tänderna.

 

Uttittad tittare

 

Kommentatorerna står ju för halva underhållningen med sin patriotiska, lätt naiva stil med hög "wow"-faktor och det blir förstås härligt amerikanskt klyschigt;

 

- Well, he is putting some serious power into those pedals, Bob."

 

Gräs i öknen och strålkastare i mörkret. Nån som sa att cross är svårarrangerat?

 

Flera åkare körde med flaska på cykeln, vilket skvallrar om banans tekniska nivå och om temperaturen. Övriga åkare tog langning från utsidan av depån. Loppet kördes i princip som ett gräslinje med klungkörning, attacker och lagtaktik och när J-Pow korsade linjen som segrare i sin Raphakostym så var inte ett enda amerikanskt öga torrt.

Husdagen

Idag är det ett år sedan vi flyttade in i vårt hus på Eklanda Lund 46 i Mölndal. Detta firar vi med att lansera Husdagen vars innehåll och utformning diskuterades flitigt under frukosten. Bland alla förslag visade det sig till slut att den skulle komma att firas med ett saftigt crosspass toppat med en skål müsli och fil. Vanlig vardagslyx alltså.

För att ändå befästa dagens betydelse och symboliska värde har jag även ägnat mig åt att sortera cykelkläderna i den stora byrån i det rosa rummet. En rannsakande granskning genomfördes efter följande kriterier:

a) används mer eller mindre frekvent
b) har ej använts det senaste året
c) har ej använts de senaste fem åren
d) kommer aldrig att bäras igen, oavsett ovan

När jag stoppat tillbaka cykelkläderna från kategori a) i byrån visade det sig plötsligt vara mycket lättare att hitta det man sökte. Dessutom gled lådorna in och ut, utan ansats, våld och svordomar. Fantastiskt. Stärkt av den rationella handlingen steppade jag genast ner till tvättstugan och kvitterade ut en styck 125-liters sopsäck att samla upp b), c) och d) i. Den blev full och har nu placerats på hemlig plats i hemmet tills vidare. Ifall jag skulle ångra mig.

Kvällens crossträning vid Vallen samlade ett rekordstort gäng på ca 25 pers som slaktade ben, krängde tuber och hetsade på för fullt in i skymningen.

Otänkt del 5 - Eklanda igen

Först hade jag tänkt lägga ner Otänkt-serien efter det fjärde inlägget, men så fick jag ett tips från andra sänghalvan om att det fanns fler vårdslöst planerade cykelbanor alldeles i närheten. Den här är så nära och så frekvent utnyttjad att jag helt hade glömt bort den. 

Vi är tillbaka där vi började, hemma i Eklanda, Mölndal och det här är nog den otänktaste av dem alla. Frågan är om någon människa någonsin tänkt så lite som vid det här tillfället?

Rakt fram i bild skymtar en större, något skymd bilkorsning där bilarna kommer ganska fort från höger resp. vänster i bild. 90% av alla cyklister ska rakt fram genom korsningen och därför har man byggt inte bara en, utan två viadukter för att leda cykelbanan under korsningen. Ni ser den första viadukten till vänster i bild och den andra ligger under korsningen så att man kommer upp på rätt sida av bilvägen igen, smart. För de 10% som vill åka vänster finns en avtagsväg direkt efter den första viadukten, allt för att hålla folk borta från bilkorsningen. Markeringarna för gång-, och cykelbana ser ni i asfalten en bit bort till vänster.

Så vem i h-vete har gått och målat upp en ny cykelbana som leder rakt ut i vänstersida av den skymda bilkorsningen och sedan tar slut. Vem?? Vem?? Gaaaaahhhh!!!!

Vad är nu detta?

Surfa in på cxsweden.com för att läsa mer om dagens cross och hyss.

CCL tar sig stång över huvudet.

Skämspass

Septemberlördag på västkusten. Storm och skämspass till Sammels Kafé i Bertshult där man får ta paj med vaniljsås tills man skäms. Inklusive kaffe, även det i skämsmängd, kostar det 47 kr och det får anses vara ett fynd.

Dagen till ära fick vi uppbackning av våra respektive som anslöt med bil och fick med sig nyskördade morötter hem. Återstår att se om dessa rötter kan återställa näringsbalansen i kroppen som just nu ligger förskjuten åt det söta hållet...

Härlig höststämning inne i fikatältet. Pajkonsumtionen visste förstås inga gränser men alltihop försvann under försöket att ta sig hem i stormen.

I morgon kl 10 kör vi Introcross vid Hästhagen, Skatås. Det snackas även om en Outrocross efteråt, spännande att se vad den kan ge. Nog bäst att stoppa ner en slant i fickan.

Nämen hoppsan...

Det ser ut att bli en bra höst.

Stortrappan

Under gårdagens teknikpass på crossen fann jag den här splitter nya installationen. Frågor på det?

Det ska vara ädelträ under klossarna!

I kväll vankas det galna upptåg, patenterade psykningar och allmänt grussprut - Slottsskogsvallen kl 18.15 för er som vill crossa. Jag är där från 17.45 om man vill hänga på uppvärmningståget.

Otänkt del 4 - Tölö

En "otänkt" till ska vi ha. Här är det knas i Kungsbacka igen där vi dyker vi ner i de nybyggda östra delarna och området Tölö som är sista utposten innan golfbanan-Hjälm-Ubbhult-Hällingsjö - ett i sanning klassiskt cykelstråk.

Kanske är det just därför (eller p.g.a hästgårdarna) som man satsat på en ny gång/cykelbana parallellt med bilvägen ut mot avtagsvägarna Fjärås/Anneberg. För en stund låtsas vi inte om att denna nybyggda cykelbana mynnar ut lite planlöst i en fyrvägskorsning med förvirring, missförstånd och onödiga risker som följd för trafikanter. Nej, istället ska vi titta på hur man lockar cyklister till att välja cykelbanan istället för bilvägen.

Jo, det gör man genom att använda kantsten i refugen förstås. Just när man förväntas ha uppsikt åt sidorna för att pejla ev. korsande trafik in/ut från rondellen, så ska man också ha koll på sina lyft, särskilt med smalare däck som idag är standard på de flesta pendel-, och träningshojar. Varför är inte cykelöverfarten i plan med vägen?

 

Jo, därför att den är inte byggd av en människa som cyklar. Så enkelt är det. De här kanterna kan tyckas låga och harmlösa, men jag lovar er, så upplevs de inte. Efter första gången man satt sina hjul i kanterna eller bunnyhoppat refugen så vet man bättre och väljer nog att avstå banan till förmån för bilvägen som är helt utan hinder och störningar. Nej, gör om och gör rätt. Få folk att VILJA använda det ni bygger.

Crossfest

Introcrossen idag blev en urladdning med redan uttröttade ben efter tre tidigare pass i helgen. Lite för att känna efter hur "dag 2" kommer att kännas i cupen framöver. Startade också dagen stenhårt med att brygga 30 koppar kaffe och packa två tjog kanelgifflar till vargarna. Fick på detta stressköra till Skatås och anlände efter 25 minuters sweetspot.

Trots två stockar på pedalerna så räckte det hyfsat i tävlingsdelen som blev tät och galen i två heat över tre varv. Lasses hemmagjorda seedningssystem borgar ju dessutom för startkaos, omkörningar på alla sidor samt för genvägar utan konsekvenser. Kan det bli bättre?

De bedömt snabba åkarna ska stå sist. Där trivs de nämligen inte och därför jämnar naturen ut fältet ganska snart. Bakom mig syns Snabb-Pierre, Snabb-Axel, Snabb-Ola, Snabb-Henrik, Snabb-Olof och ev. Snabb-Mats. Till höger står han själv, för långt fram förstås; Snabb-Lasse.

Och här ser ni ju fler snabbingar: CXS-Mattias, Thompson, Anton, Sven the Man, Thor, Erik och längst bort George Hincapie. Minsann.

Det här ser värre ut än vad det är, även om helplåten hembakt pizza efter Kolhydratscrossen igår landade lite hårt. Den feldoserade gräskurvan i bakgrunden skördade sina offer under heaten. Frid över Olas Ergopower men höga siffror för slajden.

Detta är en av de roligaste Introcrossbanor jag har kört och med proffsiga nummerlappar som man behåller hela säsongen och kaffeservering efteråt så blir det ju riktigt höga premiärbetyg.

Resultat och fler bilder hittar ni på www.cxsweden.com under sena kvällen.

XC CX

Cross country cyclo cross - ett distanspass, cykeltest och äventyr i ett. Om ni frågar mig vad jag tycker allra bäst om i livet, så kvalar detta in på topp fem.

Konceptet är enkelt;
kör långt, galet och vilse på crossen.
På fickan: en halvliter vatten, en pump, en telefon och en kaka.

Verktyg? Nej, behövs inte eftersom crossen är fulländad och välbyggd :-)

Punkalagning? Nej, kör på tub. Fyra rejäla genomslag i går och mängder av vassa stenkanter. Inga problem.

En massa vatten och käk? Nej, håll låg intensitet. Njut istället av den tilltagande tröttheten - i hela kroppen.

För mig är detta verklig cykelglädje och att glida fram genom naturen en tidig höst är något av det vackraste och mest mentalt avslappnande som finns.

I går fick jag ihop fyra timmar och var lätt vilse vid två tillfällen. Jag blev utskälld en gång, mötte tre spökryttare på en ödeväg, kröp under staket, måttade hoppansats över en å och ställde av en MTB-åkare på asfalten.

Idag laddar vi för Introcross i Göteborg, vi ses vid volleyplanerna i Skatås kl 10. Ryktet säger att CX Sweden bjuder på fika!

Det blir en kanondag. Igen!

Polariserad

Back in 2004 köpte jag min andra riktiga pulsklocka, en Polar 720i - den i rostfri finish. Den var utan jämförelse den fräckaste modellen, ni fattar ju själva - rostfritt stål, hur coolt borde inte det ha varit.

Den var mig kär och trogen i nästan sju år, överlevde allt från mindre trauman till rejäla krascher. Under Focus Cross Race 2005 eller 2006 satte jag framhjulet i ett surhål och flög över styret. Klockan tog hela smällen mot en sten och räddade mig den gången. Stainless steel vs stone, 1-0.

På den tiden, när en GPS var större än en frukt, var det ju diverse trådlösa överföringar som gällde från minutiöst injusterade sändare som aldrig villa sitta still på gafflarna. Men, det funkade ganska bra och var tillräckligt pålitligt. Framför allt så gillade jag Polarklockan för dess enkelhet och robusthet. Och varje gång jag skickade in den på batteribyte så hade Polar bytt någon liten osynlig del på garantin för att hålla den vid liv.

Så, en dag för två år sedan blev den där frukten aktuell igen när jag skaffade min första MacBook. I samma stund stod jag ju dessvärre utan överföringsmöjlighet mellan dator och pulsklocka, förtvivlan var total. Min Polar förpassades till högintensiva, stationära träningsaktiviteter, det vill säga till testcykeln. Alla vet ju att det som monteras på en Monark ergometer har därmed börjat sin resa och förvandling mot ett tillstånd av stoft.

För en tid sedan räddades min gamla Polar från sitt öde av sambon som tyckte den såg fräck ut. Rostfritt är ju känt från köksknivar, kylskåp och andra pjäser som utstrålar skärpa och stabilitet. Kort och gott, den har fått sig ett gäng löppass på sistone, ute i den friska skogen bland löv och lav. Och frukt.

I början av veckan tog historien en ny vändning i och med lanseringen av Polars nya modell RC3 GPS. Detta är den första Polarklockan med inbyggd GPS-mottagare och Mac-kompabilitet. Den har släppts i butik hos utvalda handlare och ni fattar ju vid det här laget att den redan sitter på min arm och gnider sitt metallspänne mot min Mac när jag skriver.

Närmaste hjälpsamma handlare fanns i Borås, så igår fick Henrikssons Cykel ett besök och sålde, tack vare ett trevligt bemötande, en extra pulsklocka också, en rosa Polar FT40.

Detta så att min gamla Polar 720i kan återfå sin plats på styret i tvättstugan och där tas av daga på ett olidligt långsamt och utdraget vis. Om någon av er får ett infall och känner att den är värd att räddas igen, inklusive diverse sändare, IR-adapter och styrfästen, hör av er så gör vi upp i frukt.

Otänkt del 3 - Björkris

Gnällkavalkaden drar vidare söderut och gästar idag Kungsbackas allra yttersta kretsar, nämligen området Björkris, den sista civilisationen som cyklisten upplever när man styr norrut mot Anneberg och Lindome. Detta är ett frekvent trafikerat cykelträningsstråk kombinerat med tidvis tät biltrafik. Därför är det ju tacksamt att man nyss satsat på en cykelbana den sista biten ut ur stan. Eller?

Gaaah! Dubbelriktad cykelbana som plötsligt mynnar ut i vägrenen på vänster sida av landsvägen. Åt ena hållet blir det ju jättebra - och det var väl ungefär så långt man tänkte. Här blåser sydvästlig medvind nio dagar av tio och det är dessutom lätt utför. Därför håller ju även jäkligt gamla människor över 20 km/h och då kan man hålla sig för skratt när man plötsligt möter bilar, som ju är vana att kunna använda vägrenen.

Se här så prydligt, skyddat och välkomnande det blir om man fortsätter åt andra hållet, in mot Kungsbacka. Till och med separat belysning på cykelvägen, så pengar verkar inte saknas. Bara vett.

Otänkt del 2 - Kållered

Dags för nästa tavla i galleriet "ogenomtänkta cykelvägar". Den här gången får den tomte som planerat cykelstråket genom västra Kållered stå i skamvrån en stund.

För att bygga lite bakgrund till resonemanget i detta fall vill jag få er att tänka lite större, lite snabbare. När man anlägger ett stråk som löper över flera kilometer, i det här fallet nära en mil långt, så bör man ha som mål att underlätta för cyklisterna och undvika avbrott, omvägar eller ologiska chikaner. I korta drag; raka spår, lite broms. Detta för att den positiva effekten av att färdas på cykel ska bli tydlig.

Den här situationen strax nordväst om IKEA är helt bedrövlig. Jag har färdats i 5-6 km på en cykelbana som upphör när den mynnar ut i vändzonen på en återvändsgata. Meningen är att man ska fortsätta cykla på gatan söderut och det är förstås inga problem - förrän den här skylten dyker upp följd av en gräsbevuxen trafikavdelare med decimeterhög kantsten. Cykelvägen fortsätter som ni ser, på andra sidan gräset. Även här kan man skönja ett visst slitage på gräset mitt i bild. Så klart.

Otänkt del 1 - Eklanda

Dags att svinga lite dynga. Lite gammal, hederlig skitkastning här i B-loggen alltså.

Länge har jag irriterat mig på hur huvudlöst vissa cykelvägar är byggda i Göteborgsområdet. Det handlar främst om idéer som nog såg bra ut på ritbordet, men blev kass i verkligheten. Det är nämligen enkelt att testa hur bra det egentligen blev, håll i er nu:

Ta en cykel och cykla den tänkta sträckan i moderat hastighet. Era ägg!

Dags att fotografera och raljera. Det blir en liten följetong tror jag, så håll utkik framöver. Vi börjar på hemmaplan, i Eklanda.

Ah, en flitigt trafikerad och nyligen anlagd cykelväg längs med bil/bussvägen mellan Mölndal och Frölunda. Anslutande cykelväg från höger i bild. Vad gör vi då? Jo, en hejjig S-kurva som ingen cyklist i medvind någonsin kommer att uppskatta. Istället kör folk precis den vägen som man borde byggt från början.

Garmin GPS säljes

Nu säljer vi en Garmin Forerunner 305 i fint skick med alla tillbehör; pulsband, laddare, USB-kabel och mjukvara. För er som är svaga för wellpapp kan originalkartong medfölja.

Crossälskare betalar bara 700 kr.

info@bjornfredriksson.se
eller 0706- 19 04 77

Kom och köp!

Tjörn runt

Några bilder från vackra Tjörn i lördags. Medan Caroline körde 98 km tempo åt laget så passade jag på att få ett par timmar landsväg runt ön.

Caroline växlar ut på cyklingen uppkittad med det snabbaste huset har att erbjuda...

... och jag styrde norrut mot i Kyrkesund...

...fortsatte via Kållekärr ner mot Rönnäng och sedan ut mot Klädesholmen...

...där han har fin utsikt över hamnen...

... och den första september bjöd på precis lika fint sensommarväder som förra året.

Caroline växlade till Ika som tog den kuperade halvmaran på nytt personbästa.

Och här ser vi bildbevis på en man som ställt sin Ridleycross.

Avslutningvis; dagens början, simstarten kl 09 där minst 1 000 pers samlats vid viken varav hälften i vattnet. Härlig stämning och lugnt vatten.

Inte bara cross på Vallen

Slottsskogsvallen växer alltmer fram som det nya centrat för CX och MTB i Göteborg. Skatås verkar vara förlorat till beachvolley, plastgräsboll och andra sporter med konstgjorda underlag. I cross är det ju som bekant cykeln som är konstgjord och underlaget som är äkta.

Innan cykeln fann sin väg till Vallen så härskade andra galenskaper där. Bland annat hölls ett mästerskap i "hoppa bort". En klassiker, varsågoda.



Vilket stunt han drar på Agnred när han landar i skottkärran!