Dagens båda företeelser är ingalunda unika eller nya. Tvärtom, de är invanda rutinprocedurer regelbundet uppspelade av våra äldre medborgare som är lediga dagtid. Men hänsyn till nyblivna dito samt att det är ett livstadie som av andra stundom anses vara negativt laddat, så undviker jag ordet pensionär i möjlig utsträckning.
Det första irritationsmomentet som vissa av våra ”senior citizens” utmanar oss andra tidsstyrda medmänniskor med, kallar jag act on demand. Det innebär att de i stort är oförmögna att själva, parallellt och självständigt, utföra handlingar som så småningom ska synka med andra. De kräver en trigger, en tydlig signal om att starta verksamheten, vilket ofta föranleder onödig väntetid för omvärlden. Att göra flera saker samtidigt är svårt. Att göra saker samtidigt som andra är ännu värre.
Exempel ur denna kategori finner vi bl.a. i trafiken och i affären, ”di gamles” viktigaste lekplatser. Högt på topplistan ligger; osynkad betalning i mataffären som normalt avlöper enligt följande olidligt tidsspillande metod;
”Vithår” laddar varorna på bandet och kassörskan börjar under tiden att scanna varorna längre fram på bandet. En förmodat stressande situation redan här. När samtliga varor passerat kassan meddelas summan muntligen och detta är den så kallade triggern. Från en upprätt position i vila strax framför kassörskan, startar nu processen med att;
1. söka
efter handväska/innerficka
2. lokalisera
plånbok/portmonnä
3. skyffla
undan skrapade trisslotter, kvitton, läkartider och plåster så att reda pengar blottas
4. fråga
efter beloppet, som meddelats bara minuten tidigare
5. uppräkning
av valuta för exakt betalning, utan följande onödig myntretur, s.k. växel
6. arkivering
av erhållit kvitto på avsedd plats mellan obligationer och vikta reklamutskick
7. återplacering
av plånbok/portmonnä i handväska/innerficka och säkring medelst knapp, spänne
eller helrätt kardborre
8. oförstående
betrakta kön av medmänniskor med betalkort redo i handen
Ut att vidare raljera över detta fenomen går vi raskt
vidare till nästa trick i ”de vises” pärm, nämligen förmågan att få saker utan
att betala för dem. Vi behöver inte lämna den tidigare brottsplatsen utan
finner snabbt en tillämpning längre fram i kedjan av triggade händelser,
nämligen packningen av varor. Denna initieras med fördel efter avslutad punkt 8
ovan, gärna av en äkta hälft som stått parkerad, overksam sedan punkt 1.
Triggern till en gratis kasse är att meddela kassörskan
om dess faktiska excistens EFTER det att nästa kunds varor börjat slås in i
kassan. Tack vare den utdragna betalningsprocessen är en reglering av den ringa
kostnaden i stort sett otänkbar, av hänsyn till kön med dragna ICA-kort samt
kassörskans självbevarelsedrift och humör över tiden. Det geniala är att allt
framstår som oplanerat, varje gång. Skickligt.
Nästa gång blir det trafiktrick med vår huvudperson ”senioren”.