Iväg från parkeringen, lättade galant över första och andra krönet på grusvägen - härlig fart. Tuggade på bort till roten på Syrabacken och svängde in med en bra känsla i benen. Satte mig ner och fann en växel som jag matade på uppför hela sträckan, orkade trycka på lite över krönet för att få extra fart utför mot den skymda och feldoserade vänsterkurvan. Där, mitt i vägen bakom hörnet stod en Mercedes parkerad, men den hade inget emot att få sidan slickad av lycra, tappade bara någon sekund där.
Bra återhämtning genom Slottet och ny attack bort mot skogspartiet. Detta var för övrigt första gången jag körde med Cubusdäck och det finns ett par partier där jag tänkte att de skulle spara tid åt mig, bl.a på Stenstigen. Där finns ett snabbt spår om man litar på greppet i lerpölarna och sätter hjulen rätt mellan stenarna.
En snabb titt på klockan gav att jag låg strax under gällande rekordtempo med den skillnaden att jag hade bättre ben nu. Full attack genom Världsmästar'n och in på stigen med bra fart. Bättre än tidigare. Litade på greppet och flög fram längs en helt ny linje där det också låg nya stenar...PANG!
Det händer inte ofta, men någon gång då och då ser man att något kommer att gå sönder en millisekund innan det händer. Rekordförsöket avbröts och fakta konstaterades, bittert. Ingen idé att slösa på varken lagningsvätska eller pump.
Bortom räddning. Fälgen fick en andra bula, mitt emot den första - balanserat och klart!
En av fördelarna med tuber blir uppenbar när man står med ett sprängt däck en mil hemifrån utan någon reserv i fickan. Det är bara att cykla hem. Det tjocka däcket sitter där det ska, skyddar fälgen och ger tillräckligt med fäste. Hela konceptet med tub på cross är ju faktiskt att kunna köra med riktigt lågt tryck och lägre än så här blir det ju knappast. Lite Dugastkänsla faktiskt, när däcket vandrar i sida under fälgen.
Nej, så positiv är det inte läge att vara. Det här är skit och nu är jag tillbaka på status "inga körbara crosshjul". Dags att gå ut i verkstan och rikta upp något!