Go out in style!

Fick avsluta året med två riktigt fina distanspass i solsken. Totalt sju timmar på torra vägar och i temperaturer runt nollan. Lyxigt.

Gårdagen såg den första vätskesläggan på år och dag och jag rullade in hemma med knapp styrfart, yr i bollen och med en uppmuntrande högfrekvent ton i huvudet. Övriga höjdpunkter var inmundigande av en morgonbryggd Hazienda tappad på termos, avnjuten i solgasset söder om Vallda, samt en ingående diskussion med Johan rörande ramgeometrier och dess mystik.

Idag gjorde Erik oss sällskap och vi körde återigen söderut med siktet inställd på runt fyra timmar. Utan att gå in närmare på vart eller varför vi körde, här är några härliga bilder från dagen.

En Brengdahl.

En Saeden.

En oväntad bäck.

2012 blir mitt första år sedan 2004 utan ideellt engagemang inom cykelsporten. Återstår att se vad alla mötes- och datortimmar kan generera istället. Jag säger tack. Och varsågod.

Gott nytt år allihop, vi ses!

Hur långt...

... kan jag löpa inom loppet av en vecka innan mitt gamla löparknä ger sig till känna? En stressig julvecka med ganska lite tid till träning är ju det perfekta tillfället att ta reda på det. Så, det blev fyra pass löpning; måndag, onsdag, julafton och juldagen. En ganska tuff belastning på kroppen efter två veckors förkylning och ett längre uppehåll.

Efter juldagens pass kände jag tydligt av ömhet och lätt smärta på utsidan av höger knä och i morse var det stelt och fint. Bingo alltså, efter totalt 45 km. I planerna för vintern finns en morgonjogg till jobbet, 24 km genom Sandsjöbacka och då är det gott att ha lite mil i benen.

Försökte smeta ut det onda genom ett lätt pass på crossen under förmiddagen idag och hade tänkt ansluta mig till Annandagscrossgänget. Kom förstås iväg ett par minuter för sent hemifrån och fick stå på för fullt i en kvart, hela vägen till fel samlingsplats. Jodå...

I kväll listar jag...

... saker jag gillar bättre än att handla julklappar:

- betala skatt
- vurpa över styret
- sparka i ett cykelställ
- karensdagar
- folk som inte blinkar i rondellerna
- slem
- såga i min cross

Beroende på de yttre, säsongsunika faktorerna såsom "julträngsel", "julerbjudanden" och "julöppettider", alla uselt maskerade eländen, är jag eventuellt även beredd att inkludera nedan, oändligt smärtfyllda alternativ i listan:

- dra av kedjan stående vid 1 500 watt med omedelbar försänkning av övre tandraden i styrstammen
- sätta tån i plankhindret
- förknippas med valfri Shimanoprodukt

Idag samåkte jag till Frölunda Torg för julklappsshopping med min sambo som omgående och rutinerat tog ut ett avstånd i sida motsvarande ett halvt köpcentrum. Klokt. Efter att inledningsvis ha prischockats svårt inne på Cervera tog jag min tillflykt till frizonen HiFi-klubben där man får en hygglig tvåkanalsanläggning för priset av en obegriplig vinegrettkanna.

Efter lite manlig konversation rörande riggning av befintligt välljud återhämtade jag mig och kunde med nya krafter forcera i riktning mot den andra frizonen, Clas Ohlson. Dessvärre visade sig vägen dit vara kantad av erbjudanden, glitter och otäck köpstämning så en total blockering av samtliga sinnen krävdes för att nå destinationen. Väl inne på CO tog jag ytterkurva och famlade planlöst omkring i jakt på uppenbarelser. På avdelningen för våffeljärn, mobilladdare och lim fann jag en oemotståndligt prisvärd pryl som täckte 39 % av vår överenskomna budget. Tillfälligt lättad begav jag mig mot kassan men fastnade halvvägs vid en hyllsektion med fågelmatningsutrustning och reservdelar till kärnkraftverk. Just det förstnämnda befanns vara av intresse då de små fåglarna, som förmodligen svettas ymnigt i sin vinterdräkt, enligt utsago måste få något gott att tugga på framför köksfönstret. Läge för önskeuppfyllan alltså.

Sittande på huk undersökte jag försiktigt en av de nödtorftigt hopskruvade skapelserna och hade just konstaterat att det var långt värre dynga än jag kunnat föreställa mig när hela övre sektionen av hyllan, inklusive stålburar och fågelbad i betong, plötsligt gav vika och rasade ner i huvudet på mig. Detta underlättade förstås beslutet att avstå inköp, varpå jag lämnade varuhuset, ringde sambon och uppgav lösenordet för ovillkorlig kapitulation.

Efter ett onödigt, ångestladdat besök inne på Åhléns retirerade vi till bilen som strategiskt parkerats på ytterplats redo att snabbt avlägsna oss från området. Färden gick till ICA där jag kände mig mer bekväm och den djupa andhämtningen kunde återupptas. Blev faktiskt såpass avslappnad att jag inom loppet av fyra minuter, under stor triumf, placerade två julklappar i matkorgen.

Nåväl, den allra största julklappen, som dessutom borgar för ett liv fullt av nya behov, har vi redan gett oss själva i år - huset ger och huset tar. I tillägg till detta så har jag på det personliga planet unnat mig en liten uppgradering mellan hjulen nästa år.

Till sist hittar jag hem igen.
God jul Björn, önskar Pinarello!

Per säger: "lättsamma män med äventyrliga sammankomster"

Nej, det handlar inte om Superklassen. Mer med min favorit "Per" senare. Först däck.

I ett tidigare inlägg ondgjorde jag mig över våra vinterdäck till bilen som, till skillnad från däck som limmas på fälgen, inte genomgått mitt nålsöga avseende kvalitet. Däcken är, oavsett om det rör cykel eller bil, avgörande för hur ekipaget beter sig och hur det uppfattas av piloten genom manöverkontrollerna. Däck får vara viktigt, men som ni märker inte ett särskilt upphetsande ämne för övrigt.

I tillägg till tidigare mindre smickrande egenskaper, ger en veckas provkörning vid handen att uppsättningen är rejält ur balans och i farter över 115 km/h vibrerar bilen mer än någon människa kan utstå över tiden. Dessa styggelser till vinterhjul är alltså inte bara estetiskt och praktiskt odugliga. De är inte heller helt funktionella. De senaste två dagarna har vår bil spenderat i händerna på en däckfirma i Kungsbacka som gjort allt i sin makt för att runda till hjulen med datamaskiner till hjälp. De har till och med högfartstestat bilen på E6:an, ett grepp som möjligen är mindre relevant men uppenbarligen viktigt nog att återge med ett illa dolt fin i mungipan.

Efter att ha skakat hemåt på motorvägen idag beslöt jag att föra ärendet mot en reklamation och svängde inom Audi Göteborg för att ta mig ett snack med det duktiga servicegänget där, som förmodligen ovetande om förutsättningarna skickade med hjulen när vi köpte bilen i våras.

Om man är stor ska man vara snäll, brukar det heta. Och med tanke på det rekordstora antalet nya Audibilar som trängs runt de nyligen utbyggda lokalerna kryddat med ett försäljningsrekord 2011, så har jag goda förhoppningar om att vi kommer till en lösning.

Nästa blogginlägg kommer att handla om något mycket mer intressant, men i populär cykelbloggaranda så kör jag en cliffhanger, odefinierad i tid, som främst syftar till att säkerställa att det verkligen blir så som jag hade tänkt. Dock kan jag inte knipa igen helt eftersom jag vill vara först med att yppa något om den stora nyheten, som bara jag känner till.

Till sist tycker jag att ni ska lyssna på MixMegapols bejublade kåsör "Per" och hans inspirerande monolog på temat "återvinning". Väl värd två minuter av era liv.

Gör så här:
1. Klicka här.
2. En bit ner till höger finns en röd ruta
3. Klicka på Per 8/12 eller gå in via arkivet och leta upp klippet.

Cruise crossing

Det här med att stå vid sidan är ju inte min grej, nu fastslagit en gång för alla. Fortsatt snuva och hosta satte stopp för tävling i Lidköping igår. Beslutet togs definitivt på morgonen när jag fick göra ett kort stopp för att hämta andan efter att ha bestigit trappan hemma. Hjärtat bultade hårt i bröstet och svettningar bröt ut i pannan. För att inte gnälla ihjäl min omgivning tog jag beslutet att ge mig själv ett fotouppdrag så att jag åtminstone gjorde lite nytta på plats. Bilderna finner ni via CX Swedens bildsida.

Dagens yttre förutsättningar.

Men, inget ont som inte för något gott med sig. Genom att ströva runt i sanden hela dagen igår fick kroppen  frisk luft och lite.....äh, va f-n, skitsnack. Jag upplevde fysisk smärta och illamående av att inte kunna köra avslutningshelgen och insåg att söndagen skulle få kosta en start, oavsett. Glädje före hälsa, lera före hosta. Sammanfattat; hjärta före hjärna.


I morse var jag dock inte lika övertygad, men jag stuvade ändå in cykel och tillbehör i bilen och hoppades att det skulle kännas bättre senare på dagen.


Efter 90 minuter banarbete (ishackning med tung spade) hade jag jobbat upp den irritation och vilja som behövdes för att knalla iväg och byta om, medveten om att det inte skulle bli tal om att tävla idag, bara åka med.

Starten gick och jag höll mig lugn och fin så att andra med ambitioner fick köra före. Underligt nog tog min avslappnade inställning mig framåt under startloppen och när jag passerade Janne J efter sandhindret anade jag oråd. Bäst att ge honom en uppmuntrande klapp på ryggen; "kom nu Janne så åker vi".

Sådant uppskattas ju alltid.

Låg fortsatt bra med på halvgas till vi nalkades trappan och kedjan skuttade av efter ett härligt släpp med forcerat bakåttramp. Stannade till i publikhavet ovanför trappan och hängde på den slappe, till en skön mix av medlidande, hejarop och irrelevanta tips från omgivningen. Tappade väl sju-åtta placeringar där.

Gled vidare i fältet och njöt av banan, plockade ett par gubbar och gjorde ett försök att öka farten lite. Tvärstopp i bröstet, ingen luft, dra av, dra av! Fick ratta in en mer lagom marschfart som jag aldrig tävlat på tidigare och då kom en viktig lärdom som följd av denna cruise crossing. Tror aldrig jag har kört bättre tekniskt än idag. En lägre fart ger mer blod till hjärnan vilket direkt får till följd att hjulet sätts rätt i varje kurva, banan scannas tre meter längre fram och medvetenheten ökar om situationen omkring.

Till viss del kompenserade denna tekniska åkning för det saknade kraftuttaget och jag fortsatte att avancera i fältet, märkligt men härligt. Njöt mig igenom resten av tävlingen och på sista varvet kom jag ikapp Per (MCK) och Jesper (Falköping) på gräset innan upploppet. Hade krut kvar i benen, av förklarlig anledning, och förberedde en galen spurt på insidan. Tyvärr ville den igenspacklade kassetten annorlunda och min omkörning avbröts till smattrande toner av kedjekuggning. Bara att sitta vackert och rulla in efter pojkarna på en 27:e plats, fyra minuter efter Anders Stenberg som, trots vad han själv nu påstår, är en crosskung!

Förutom möjligheten att avsluta säsongen med en start istället för en DNS, så gladdes jag oerhört åt vår egen Tomas Pettersson som körde sitt livs cross idag och slutade trea i Superklassen. Det var värt en stor lerig kram. Så jäkla gött Tomas - grattis!

Så här efteråt, när tankarna samlats inser man vad en förlorad crossäsong har kostat, inte vad man har sparat. När cupvinnaren tog emot förstapriset, en jättefin Kärchertvätt, skrattade jag och Cedwin gott till insikten om vad den lille rackaren har kostat att köra hem. Förmodligen hade man sparat in den redan efter att ha suttit av den första helgens tävlingar hemma på sofflocket, för att att inte tala om hur många tvättar man kunnat köpa om man inte tävlat alls i cykelcross.

Men vad ska man ha tvättarna till då, kan man undra?

Crossradio

Sveriges Radio Skaraborg besökte Lidköping och Råda Ås i går för att rapportera från en "ovanlig cykeltävling". Det blev ett bra reportage med intervju av undertecknad samt med bäst placerade Skaraborgare, Johan Norén från Mariestadscyklisterna.

Bilder och ljudklipp från SR P4. 

Rätt mössa och rätt tröja. Radion har ju ögon också... 

Foto: Henrik Jansson, Sveriges Radio Skaraborg

Njaae...

...det här går ju åt h-vete!

Efter söndagens vinterdistanspremiär på fyra timmar, med efterföljande "goffning" på Incontros buffé, smärtade halsen illa och febern smög sig på. Det blev startskottet för en riktigt rejäl förkylning, en av de värsta i mannaminne.

Från natten till måndag har jag varit helt sänkt och det är egentligen inte förrän nu i eftermiddag som jag piggnat till lite grann och kunnat andas genom näsan, känna smaker och utstöta begripliga läten igen. All träning i veckan har ställts in och kompenserats med en överväxel på jobbet. Jag kan inte se att två stenhårda crosstävlingar kan bli verklighet i helgen och det smärtar oerhört.

Något annat som smärtar och även kvalar in som det närmaste fysisk aktivitet jag kommit under veckan, måste ha varit kvällens däckskifte på bilen. Iförd overall från 1997, världens tjockaste täckjacka och en CX Sweden-mössa angrep jag projektet under stormens antågande med horisontellt snöblandat regn som nådde sex meter in under carporten. Nyss nämnda struktur beräknas för övrigt ryckas ur marken och gå till väders vilken sekund som helst.

Buuuuuu!

Varför smärtade vinterdäcksbytet då?

a) vi fick medskickat Sveriges fulaste vinterhjul

b) väghållningen ligger numer i en hög i förrådet

c) vid resolut gaspådrag spinner hjulen förtvivlat och letar fäste förgäves med sitt tjocka, otäcka gummimönster.

d) däcken är dubbfria, den västsvenska ishalkan skrattar åt mig

e) har fått däck utan rotationsriktning, mönstret blir olika på vänster sida (grepp) och höger sida (släpp). Kommer ju att dra snett i modden, vilket ägg har monterat detta?

f) fälgen sticker ut flera centimeter från däcket i sida, vilket tacklar trottoarkanter och undflyende vilt med hård metall istället för mjukt gummi

Kort och gott, pärlan har förvandlats till en gråsten och vi kan lika gärna svetsa igen hälften av cylindrarna tills våren kommer. Med anledning av denna misär förankrade jag i kväll, under svordomar och väl underbyggda resonemang, beslutet att vagnen skall uppgraderas och rulla på 18-tum i sommar som kompensation. Då ska dieselsexan rastas med vederbörligt fäste och quattron ska återigen få förmedla 500 Nm till ryggraden på ett sådant där sätt som får hela kroppen att le utan att man kan göra något åt det.

Om jag mot förmodan skulle förära någon av helgens crossarrangemang med min sorgliga uppenbarelse skulle jag uppskatta ert medlidande, åtminstone gällande de otäcka vinterhjulen.