Gun rasar

Gun har en tung bil och är missnöjd med cyklister i allmänhet samt tävlingscyklister i synnerhet. Missa inte hennes skrivelse till SCF som finns att läsa här.

Det här torde vara ett klockrent fall av ömsesidig oförståelse då Gun tror att cykelbanan är den ultimata träningsplatsen för tävlingscyklister och jag tror att Gun är en fyrkantig mottrafikant med svart bälte i insändare som fått en bättre begagnad Range Rover i namnsdagspresent.

Hennes slutkläm kan jag dock gärna skriva under på;
"Vad kan ni göra åt respektlösheten på vägen? Vad vill ni göra?"

Frågan är vart jag ska sända min insändare? Transportstyrelsen? NTF? Top Gear?

Vänliga hälsningar

Björn Fredriksson
och hans mycket lätta cykel

Det körs...

... för dåligt, mer om det längre ner.

... också en och annan lagtempoträning på vägarna kring Mölndal så här års. Tyvärr så får jag sitta på hjul just nu eftersom jag har ont i ett knä sedan tidigare i veckan. Men, hjul är trevliga och igår passade jag på att slita lite på Borakassetten under distanspasset över Gällinge. Knät går ganska smärtfritt så länge jag inte lägger någon kraft i pedalen och det går alltid att lätta på det onda trycket inifrån genom att ställa sig upp och trampa en stund.

Förmodligen borde jag vila helt idag, men det kommer ju inte att hända.

Lagtemporyttare i söndagsvärmen fr.v: Ted, Caroline, Micke, Jonas, Lasse och Patrik.

Igår eftermiddag köpte vi en påse påskägg, satte den mellan sätena i bilen och rullade norrut. Körde på känn och inspiration och landade så småningom i Klädesholmen på Tjörn där vi belönades med en vansinnigt vacker vårkväll vid havet.

På vägen hem valde jag av tidsskäl att utmana rådande tillstånd av harmoni och inre frid genom att ta motorvägen tillbaka ner mot Göteborg, väl medveten om att jag inte kan färdas på tvåfilig väg i mer än tio minuter innan jag får spel på alla dubbelparkerande tomtar som ska "köra om" i 100 km/h. Jag hade utan vidare kunnat fylla en bloggmeter med text ang. detta svenska fenomen, men istället får min stackars sambo ofta den muntliga versionen och kan intyga att jag, som få andra, kan gå från glädjefyllt kvitter till onda ord och direkta trafikuppmaningar under en och samma mening.

Som jämförelse kan vi titta på kulturen tillämpad av våra tyska ovänner. Om du "parkerar" din bil i 100 km/h i omkörningsfilen på Autobahn så blir du kylarprydnad på en Maybach inom 15 sekunder, alternativt så får du uppleva ditt kombiutrymme inifrån med ett reservhjul runt halsen och ett fälgkors indrivet i mjälten. Lite mer aggressivt men samtidigt tydligt och disciplinskapande. 

Eller som jenkarna säger; "move it or loose it". Funkar för övrigt även i en seniorspurt.

Vita blixten

Många intryck består. Vissa hanteras och andra sorteras, undan.

För fyra år sedan provkörde jag Audis då nya modell A5 eftersom den stod och ropade på mig i bilhallen i Lidköping. I provbilen råkade det sitta en sexcylindrig diesel på tre liter som skulle komma att ändra på allt jag trodde att jag visste om dieselmotorer.

Fyra år och lika många bilar senare hann historien ikapp och intrycket från den där motorn sorterade fram sig självt långt upp på önskelistan när det närmade sig bilbyte. Resten kan man kalla för målmedveten förhandling, eller öde om man så vill.

Så, den svarta A4:an är bytt mot en nyare, vit A4 med större diesel. Den har i det närmaste oändlig kraft och går som ett troll. Eller på 0,55 l/mil om man så vill. Mer komplett maskin får man leta efter. Själv har jag funnit ro nu.

En kväll i förra veckan greppade jag kameran och styrde mot havet för att ta några sköna bilder i den kristallklara kvällssolen. Ungefär halvvägs till Marstrand rullade plötsligt en mastig tjocka in över land och på tre minuter var sikten reducerad till bromssträckan, alltså bara 300 meter.

Var på väg att ge upp då även ljuset hade svårt att tränga igenom vid 20-tiden, men så ändrade jag mig och testade en ny infallsvinkel. Dimma och taskigt ljus kan också vara effektfullt, särskilt med en kritvit bil som kontrast mot naturens bruna nyanser.

Så, då var det snart dags att köra till jobbet igen :-)

Urban singletrack

Skulle ut träna på min racercykel idag. Borde ha tagit crossen istället.

 Grusväg! Dessutom, ni kan ju gissa var iPod-i-örat-fotgängarna går...

Ååååååååå, SOPA!

Åk med utför!

På väg utför Puig Major, Mallorcas högsta pass, rullade jag förbi Fredrik Jansson från Cykelklubben.se. Föga anade jag att han skulle filma mitt breda "ass" och lägga ut det på Youtube...

Följ färden från tunneln på toppen ner till Soller via Fredriks grymma styrkamera. Snygg produktion med förvirrande spansk dialog som inledning - för den rätta känslan. Efter 7:05 ska jag svänga vänster och ta den sista tredjedelen av backen via Fornalutx som nog är Mallorcas mysigaste by. Stannade i korsningen för att vänta in Caroline som passeras av Fredrik efter 1:30.


Det är inte varje dag man ligger i bocken och trycker på 11:an i tio minuter.

Tidigare samma eftermiddag.
http://youtu.be/dC0dRW4SRRQ?hd=1

Tack till Fredrik för tipsen och de fina filmerna som gör att man omedelbart vill tillbaka.

Finns det svenskt kaffe på hotellet?

Hotellkaffet undantaget är en vecka på Mallorca i början av april något av det allra bästa jag vet. Det kvalar in i det absoluta toppskiktet bland trevliga upplevelser och vettiga minusposter på kontot. Årets upplaga (Camp MCK+UCK) fick som en bonus det bästa av alla tänkbara väder för cykelträning, 25 grader och molnfritt - varje dag. Ovanligt bra för Mallorca vid den här tiden och rent generellt kändes ön grönare än vanligt. Enligt en lokal barista med känningar i citrusbranschen hade apelsinerna bara en månad kvar på sin säsong. Samme man upplyste oss om att citroner är dyra i Sverige och att vi omedelbart borde dra igång en omfattande importverksamhet från ön, bli rika som troll och köpa Randa eller motsvarande serpentinkulle inklusive kloster på toppen.

Eftersom mina målsättningar i sadeln är koncentrerade till höstens begivenheter så fanns inget särskilt träningsupplägg under veckan. Har inget krav på mig själv att vara snabb i april och därför lät jag dagarna avlöpa i trevligt sällskap med mängdträning som huvudsakligt fokus. Sa Calobra på 40 minuter fem slag under tröskeln är väl inget att hänga i olivträdet direkt. Däremot kapade jag en dryg minut på Randa jämfört med förra året, vilket förvisso även det är irrelevant.

Vad som däremot är relevant är de motargument som hörs bland cyklister på hemmaplan när det gäller träning på Mallorca.

"Mallis? Nej, det är inget för mig. Jag har inte råd/ska tävla/ska inte tävla/tål inte maten/kan inte språket/kan inte cykla uppför/tycker spanjorer är otäcka/apelsiner är jobbiga att skala."

Alla är de sakliga argument med grund i en osäkerhet som vi nu ska splittra för de som ännu inte kommit till insikt och fått utsikt.

"jag har inte råd"
Om du byter anmälningsavgiften till Vätternrundan mot en halvpension på hotell utanför Palma så kan du stanna i en vecka! Sedan kan man fundera på vilket av de två som känns dyrast...

"jag ska tävla"
Om du inte vill inleda säsongen med en tävling på ön så känner du nog ändå att ditt träningsprogram är lättare och roligare att fullfölja på vackra vägar i värmen. Och ja, det finns långa, raka, breda vägar där det går att åka fort också.

"jag ska inte tävla"
Då är du i gott sällskap. Ingen av de 70 000 tyska tröjproffsen som stånkar runt ön ska tävla. Om träningsambitionerna inte fyller tiden så finns det annat att göra. Varför inte prova att spela köpsugen på stranden och se hur många glasögon du kan tacka nej till på 10 minuter.

"jag tål inte maten"
är du allergisk mot socker så får du göra som resten av svenskarna och äta av diabetesbuffén på morgonen. Men, efter ett par dagar äter även du bredbar choklad på mackan. Och på ägget. Och så olivolja på det.

"jag kan inte språket"
enligt säkra källor så är mallorcanerna osäkra på spanska själva och har därför hittat på ett par egna obegripliga dialekter. Det enda man behöver lära sig är "con" och "sin". Sedan kan du köpa vatten och kaffe med eller utan bubblor eller mjölk.

"jag kan inte cykla uppför"

under en platt 10-milare på Mallorca klättrar du runt 500 höjdmeter vilket känns ungefär lika mycket som Bankerydsbacken med en mosbricka i magen. På de vackra bergsvägarna så ger solen, värmen och utsikten minst 30 watt extra i påkarna. Ingen kan förklara varför.

"jag tycker spanjorer är otäcka"
spanjorer är korta, breda och kör bil som de blinda slåss. Gamla tanterna tävlar i hårfärg och resten sover mitt på dagen - ofarligt. Spanska bilar är däremot riktigt otäcka.

"apelsiner är jobbiga att skala"
ät dem i klyftor då! Åk till torget i Petra och beställ in kaffe så serveras du alltid nyskurna apelsinklyftor från trädet DÄR borta. Passa gärna på att diskutera citrusexporten.

Vidare ska man ha klart för sig att man inte är ensam svensk på ön. Det finns alltid folk att träna eller prata med. Här är några av de svenska klubbar och lag som jag såg där iår:

Mölndals CK
Uddevalla CK
CK Master
Fredrikshof
CK Ceres
SMACK
Crescendo
Falu CK
Vallentuna
Team Mumien
Falköpings CK
CK Älta
Åstorps CK
CK Lunedi
Cykelcity Veteran
Brudpiga
CKC4
Cykelklubben.se
IF Castor
CK Antilopen
CK Uni
CK Bure
CK Valhall
Skoghalls CK
Nordic Eco Vallentuna

Och frågorna man ställer sig nu är förstås;

a) var är resten?
b) är uppslutningen ändå tillräckligt stor för att flytta Östgötaloppet till Llucmajor?

Här kommer fler motiverande(?) bilder:

När man sitter och avnjuter sitt kaffe på Cap de Formentor, Mallorcas nordspets, och blickar söderut så tänker man inte på Benareby.

Glassflickorna i Cura.

Sa Calobra - backen alla talar om. 700 höjdmeter på 10 km. Uppvärmningen från slättlandet fram till backens början bjuder på ytterligare 800 höjdmeter. Visste ni att "orm" på spanska heter "serpiente"?

Här susar jag strax förbi både Aqua e Sapone och Cervelo Test Team. Otroligt!

Förutom Sa Calobra (som är allas favoritbacke) så brukar jag trivas bäst över Sollerpasset. En jämn och fin lutning på 5%, täta serpor och kul väg. 19-klingan bak och ge på!

En annan fördel med träningsläger på Mallorca är att man inte alltid behöver ta hand om och packa upp cyklarna direkt när man kommer hem. De levereras med taxi först ett par dagar senare, när man som bäst brottas med försakade vardagsbestyr och övertid på jobbet. Faktum är att jag sneglar på två ouppackade cykelväskor just nu.

Avslutningsvis, årets M-vecka i siffror:

- cykeldagar: 7

- effektiva timmar: 38

- mil: 100

- klättring: 12 000 höjdmeter (100 x Ubbhult)

- nära ögat: 1

- upplåsning bak, utför: 2

- café con leche y boccadillo de jamon y queso: 6

- antal minuter av underhållning då ett promenerande sällskap på sex personer på väg till hotellrestaurangen överraskades av bevattningssystemet och efter diverse spurter och akrobatiska undanmanövrar slutligen nådde fram till en dörr - som var låst: 2 x 2

Nästa gång blir det bilblogg.

Fridens!

Vissa saker ändras aldrig

Pojken på bilden är glad för sin nya cykel.

Ingenting har ändrats på 28 år. Möjligen att limpan har utgått då...