Sidor

söndag 27 februari 2011

Kort om inget

Den senaste tiden har präglats av sjukdom med tillhörande åtgärder, allt av absolut lägsta bloggvärde. Men, i helgen har jag tränat tre pass, och därmed skaffat en vedertagen guldgruva av intryck att skriva om. 

Trots de två tyngsta bloggrubrikerna i bagaget, sjukdom och träning, så blir det inte så mycket bloggat om det utan tiden går istället till ett mer intressant projekt just nu. I ett försök att framställa projektet som hemligt eller exklusivt så tänker jag inte skriva om det heller för då vore jag inte någon riktig cykelbloggare. Istället lägger jag in en helt ovidkommande bild och önskar god kväll.

Lappar är ofta roliga och svenska. Den här satt helt ensam på väggen i en lång källarkorridor och fick mig att tänka på det faktum att alla människor inte är cyklister. En cyklist hade istället satt upp lappen "Det finns ALL anledning!"

lördag 19 februari 2011

Gul(d)

Dags för det sista inlägget i den gula serien om gamla Skara CK. Nostalgi levereras bäst i lagom stora portioner och gränsen är redan passerad med råge.

Ibland gick det bra för SCK och det berodde uteslutande på en man, en invandrad MTB-åkare från Skövde vid namn Henrik.

Henrik Åbom vinner Svanesunds linje 2005 före tre norrmän som förgäves försökte plocka ner honom i spurten. Undrar om det inte är Cross-Karlsson som kniper femteplatsen?

En annan frontfigur i Skara var Jonas Olsson, killen som samlade upp mitt intresse och styrde upp tillbehörsshopen jag åkte på. Han lärde mig att cykling måste vara snyggt, ideal som jag på senare tid fått försvara iförd ett tjock lager lera i ansiktet.

Det finns hur mycket bilder och historier som helst från den gula tiden, särskilt om det knyter an till träning i någon form då vår citatspruta Jan-Åke alltid förgyllde tillvaron. Som en hyllning till honom och allt han står för avslutas härmed serien med ett uttalande från just denne man:

”Köra ett lugnt distanspass? Då kan man lika gärna ligga hemma i sängen och sparka sig trött.”

Världsklass, vi tar ett citat till:

”Hård sydväst och ösregn. Nu skulle man köra tempo på E20 till Göteborg med dynamon påslagen och dåligt med luft i däcken så det går extra tungt. Klarar man det då kan man kalla sig cyklist sen.”

Aaahhhhh, ett till:

”Jag har inte ätit varm mat på 28 år.”

Och ett sista:

”Kolla, här är det någon som har satt ett par skärmar på en Pinarello. Det är ju helgerån för faan.... och baklampa också!”

Godkväll...

fredag 18 februari 2011

Gult kort

Svanesunds 3-dagars kommer alltid att bära speciella minnen. Etapploppet på Orust var min första landsvägstävling och på det avslutande linjet lyckades jag med bedriften att först bli rejält avställd och sedan komma tillbaka och spurta in på en 8:e plats.

Under upplagan 2006 så representerades Skara CK av undertecknad och Karl Mattsson som ni ser nedan tillsammans med vår sponsrade Ford, för året i motsägelsefull British racing green. Vi bodde i en campingstuga på Tjörn och när vi på lördagsmorgonen skulle köra till starten, försenade som troll, så hade låset i dörren havererat. Vi var inlåsta och enda vägen ut var genom ett litet fönster beläget rakt ovanför spisen där vi nyss värmt mockabryggaren. Illa så klart, men strulet med lås hade bara börjat...


Karl Mattsson värmer inför tempot på Svanesunds 3-dagars 2006. Alldeles strax kommer han att låsa in bilnyckeln i bagaget, en tabbe som sved ordentligt efter målgång i ösregn. Det hann bli både mörkt och rejält kallt innan bärgaren hittade oss och fick upp dörren. Vi teg om alltihop, men en dag ringde klubbkassören och frågade om en faktura från Assistanskåren. 1 200 kr om jag minns rätt.

Gul premiär

Häromkvällen fick jag ett samtal från en viss Lindgren som satt uttråkad i bilen på väg hem från tester i Falun. Emil har vid flera tillfällen försökt få över mig till andra sidan och den här gången var argumenten för en framtida MTB-karriär inte bara väl avvägda utan även förenade med rena löften om framgång.

Kör man cross så står man redan med ena benet i skiten och EN futtig cykel till kan man väl alltid smyga in i stallet. Det är jättekul, självklart, kom igen nu Björn för f-n, och så vidare.

Jag försvarar mig med fakta. Jag har varit där och vänt och här är bildbevisen. Hoppas de syns ända till Cypern.

Långa Billingeracet den 7:e augusti 2005 - min första och sista MTB-tävling. Min relation till lera som underlag var ännu inte utvecklad och jag vurpade tre gånger över styret. Sista gången landade jag på tummen som blev obrukbar med ett par mil till mål. 

Cykeln köpte jag av en kille i Askersund som lyckats mota in den i sin Ford Ka och sedan mötte upp halvvägs i Hova. Dämpgaffeln fyndade(?) jag på Blocket och skivbromskittet trollade den gamle Evaldsmeken Jon fram ur en systemkasse i bagaget på sin bil. 600 spänn senare krönte den min Giant XTC2. Av träningsdagboken framgår att cykeln gick drygt 50 timmar i min ägo. En tiondel av den tiden gick åt till att besegra berget i Skövde. 

Nu, drygt fem år senare ser nästa MTB-pass ut att äga rum i trakterna kring Alingsås. Det blir lånehoj, var så säkra. "Bara å höja stolpen lite..."

torsdag 17 februari 2011

Gula tider

Vill gärna spinna vidare på den förhöjda stämning som inträdde då jag letade fram den gamla bilden från Skoghall 2007 i förra inlägget. Många härliga cykelminnen härstammar från den gula tiden i Skara CK, d.v.s. åren från att jag började 2004 till dess att den nuvarande blå/vita dräkten infördes 2007. Vid det laget var jag den enda tävlande för klubben i seniorklass och åtnjöt förmånen att ensam ratta runt klubbens Ford Fonus. Lyxigt, men ensamt.

Om man sorterar gamla cykelbilder efter gul färg så får man fram en hel del godbitar och en del av dessa vill jag gärna föreviga genom att lägga upp dem i bloggen. Visst är det en svindlande tanke, att all text och alla bilder som man vid något tillfälle haft publicerade på nätet, teoretiskt sett finns tillgängliga för vem som helst i all framtid. När man väl publicerat så har man inte längre någon kontroll över materialet alls, värt en tanke.

Här kommer en bild som jag vill dela med världen, nu och för alltid. 

Året är 2005 och vi befinner oss i småländska Värnamo. Det är den 19:e juni, SM-linjet är i full gång och Skara CK har slagit läger på en solig gräsplätt inne i stan, varifrån vi stöttar Martin Erlandsson och Henrik Åbom efter bästa förmåga. På bilden ser vi Henke ta langning från Jan-Åke Ek som springer igång flaskan på trottoaren iförd obligatorisk Julakeps.

Väldigt snart kommer det en ny gul bild.

söndag 13 februari 2011

Rassel i solen

Ännu en fantastiskt fin träningshelg är till ända och MCK:arna matar mängder av stärkande timmar i solen, med tunga cyklar och tröga dubbdäck. Det går inte särskilt fort ännu, men det är långa pass som ger distansuthållighet och styrka, hård hud och starkt sinne. Det finns ingen del av mig som skulle vilja avstå från vinterträning utomhus i Sverige och den som fått för sig att det inte går att bedriva högkvalitativ cykelträning på vägarna mellan november och mars, har fel.

Just nu är jag mest sugen på att träna utomhus och de senaste två veckorna har jag förlagt intensivpassen till vägarna, med lampa och tunna kläder som hjälper motivationen på traven när det ska köras hårt. TC-träningen får vänta ett tag, jag gjorde ett gäng timmar där inne under perioden september-december, så suget är inte akut ännu.

Igår kördes det 3 x 10 min tröskel med en härligt okontrollerad, naturlig dynamik (dvs. sweet spot-subMax). Lite grus på vägen, lätt motlut och en vindpust så får man ju skyffla in 400 watt för att förhindra att vintercykeln stannar. I nästa stund får man en dusch spolarvätska över sig och överkroppen träder reflexmässigt in i bilden och stjäl energi. Under två timmar lyckades jag faktiskt köra slut benen ganska bra genom att hålla en irriterande G2-nivå mellan intervallerna. Helt fel alltså, men fort gick det och leendet satt fastfruset i den kyliga fartvinden.

Idag gick det lugnare till och en fin grupp smög iväg söderut från bron kl 10. Fem man blev sex i Anneberg och sedan bara två från Kungsbacka till Tostared på sydsidan av Lygnern. Där mötte jag och Johan resten av MCK Elit som körde varvet från andra hållet. Vi vände om och fick backarna en gång till. En timme senare svängde jag av, in mot Kungsbacka för att värma tårna och hälla ner en kopp kaffe. Därefter blev det en kort återuppvärmning ut mot Bröndome och sedan, från Vallda och hem, högre G2 i 50 minuter som avslutning. Knappt fem timmar på klockan och en skönt genomtrött kropp som belöning.

Idag blev jag sugen på Hammarö 3-dagars. Funderar på vad jag ska göra åt det.

Skoghall 2007. 
Sören Larsson, Svanesunds GIF och undertecknad, tävlandes för Skara CK. Strax är det dags för en tredjeplats på linjeloppet.

onsdag 9 februari 2011

é

Igår kväll lade jag sista handen vid årets landsvägsraket, ett "nygammalt" bygge som nu fått en ny Cervélo R3-ram anno 2010. Ramen ser ut att vara lite förstärkt runt vevpartiet, sadelstolpen är 15 % tyngre och har en annan carbonstruktur samt en ny infästning mot sadelrälsen. I övrigt ser jag inga tydliga förändringar förutom färgerna.


Årets landsvägshoj är ett rullande hopplock där vissa delar har ursprung från mitten av 00-talet. Hjulen går in på sin fjärde säsong och är snart inkörda.


Gaffelbenen är lackerade i rött på insidan, snyggt.

Vevlagren och skålarna har gått två säsonger och byttes för säkerhets skull. Efter ett tips från Mäster Martin på Cykelcity i Göteborg tog jag en närmare titt på de nya vevlagren från Campagnolo. Enligt uppgift så skulle de vara klent smorda från fabrik, något som kanske förklaras av det faktum att italienare inte cyklar i regn. Jag sprätte bort tätningarna och visst, den enda smörjning lagren försetts med var montörens fuktiga blick. Fyllde på med fett till de gick tungt och fint och återmonterade på axlarna.


Veckans kompis - vevlageravdragaren från Park Tools.

Vajrar och höljen byttes också och Campagnolos nya höljen i rött blev riktigt snygga på plats. De lanseras senare i vår och kommer även i vitt för er som är sugna.


Rosso!


Bra att ha lite att läsa under distanspassen...

Den 11-delade Recordgruppen har fått en snygg uppgradering till i år, med röda "11:or" i logotypen och mer svart i bakväxeln. Min grupp från -09 känns fortfarande nästan ny så den hänger med ett år till, minst.

I övrigt har de gamla komponenterna flyttats över och prestandan blir densamma förutom ett, i mitt tycke, utseendemässigt lyft. Vikt 6 640 gram med finhjul. Blir till att tävla på träningshjulen i år igen alltså.

Dåså. Vår, tack.

söndag 6 februari 2011

Vinterns första fikapass

Eftersom en av 90-talets allra bästa filmer, Lock Stock & Two Smoking Barrels, inte slutade förrän halv två så var jag lite sömnig i morse. Den råa britt-gangsterrullen från -98 är hittills den enda film jag sett på bio två gånger under en och samma vecka, läge att återuppleva den alltså - i natt. Läge också att ansluta till den sena distansgruppen med start kl 10 från Mölndals Bro. 

Lyckades förstås med bedriften att komma iväg alldeles för sent och fick inleda dagens pass med 8 minuter AT+. Svängde in på parkeringsfickan med glödande dubb och konstaterade att gänget, idag bestående av Patrik, Mattias, Stefan och Lotta stod kvar fastän klockan var en bra bit över tio.

Nyss nämnda MCK:are i blandad ordning, på väg upp till Ubbhult.

Det finns två huvudsakliga skillnader mellan den tidiga gruppen kl 09.30 (elit-, och juniorlag) och den sena gruppen kl 10.00 (senior/veteran). För det första så går det lite fortare i den sena gruppen, ett resultat av lägre utmattningsgrad vid passets inledning, passets längd och syfte. För det andra så skiljer sig samtalsämnena åt och ni kan ju gissa i vilken av grupperna man avhandlar bolån, varmvattenberedare och utbyggnader av tvättstugan. Husfrågor är högintressant och får tiden att flyga, liksom pengarna.

Efter Kungsbacka körde vi till Bollebygd innan vi vände hemåt och strax innan Härryda så tackade jag gänget för sällskapet och svängde upp mot Härskogen samtidigt som jag klev på lite extra. Siktet var nu inställt på fika i Lerum och den kuperade genvägen mellan Landvetter och E20 är ju helt perfekt om man vill köra ut de sista kolhydraterna. En tempohöjning efter drygt tre timmar fungerar snabbt och jag var precis lagom matt när jag rullade in på torget och steppade in på fiket.

Lågt betyg på kaffet och medelbetyg på semlan. Höga betyg till min vinterhoj i bakgrunden som levererar utan gnäll. När den fyller tio år 2013 så ska den få nya vajrar och kanske ett nytt klistermärke på bakskärmen.

När jag lämnade fiket och rullade ut i gruset så kom jag på att jag glömt fylla vatten där inne. Orkade inte vända och beslöt att härda ut den sista en och en halv timmen hem i motvinden. Dumt, för det går inte att köra över fem timmar i plusgrader på en flaska vatten och krampen kom som ett brev på posten med 15 minuter kvar. Fick fram en gel ur fickan och provade effekten på musklerna genom ett måttligt intag. Fungerade hyfsat i tio minuter och sedan fick det blir lite "fyrkantstrampning" sista biten.

Knappt 900 höjdmeter, 122 km och en semla idag. Och det första blogginlägget skrivet på nya datorn med en frukt på locket. Visste ni förresten att McIntosh är en äpplesort?

fredag 4 februari 2011

Den sämsta idén på länge...

... dubba cykeln själv med en påse färgglada buntband.

Källa: Ny Teknik

Ändå, det kan väl tänkas gå an med buntbandsdubb under förutsättning att man;

- inte behöver bromsa
- inte punkterar
- inte behöver pumpa däcken
- inte färdas där det vistas människor med fungerande syn

Och, eftersom alla innerslangar släpper lite luft med tiden så kommer ekipaget förr eller senare att föra tankarna till unga dagars hojar, hottade med rasslande ekergarnityr.

torsdag 3 februari 2011

Hit & Run

Inget sätter fart på humöret som en saftig parkeringsskada till den höga, klara vinterluften.

Ur kategorin; Att få så lite som möjligt för ett par tusen kronor finner vi:
"Självrisk på parkeringsskada orsakad av okänd"

Till dig, förare av ett silvrigt fordon som parkerade i vår framskärm igår kväll, har jag följande att säga: (eftersom jag inte vet vem du är så får jag göra antaganden, en gärningsmannaprofil, om du vill)

- Eftersom du har en silvrig bil så har du nog inget större intresse av att göra särskilda val i livet. Jag tar en kebabpizza, jag tar all semester i juli, jag tar en silvrig bil. Du gillar sol, lönehelger och du "tar fram din cykel på våren när gruset är borta från cykelvägarna".

- Eftersom du av allt att döma gjort en grov missbedömning av vart ditt fordon slutar så tror jag att du har svårt för att göra korrekta bedömningar även i andra trafiksituationer. Jag slår vad om att det finns minst tre bucklor på ditt fordon sedan tidigare, alla resultat av det du kallar otur.

- Med anledning av din, i egen mening, oförklarliga men frekventa otur så tycker du inte att man behöver åtgärda eller anmäla dylika händelser, eftersom det ändå kommer att hända igen.

- Av riktningen på skadan att döma så har du träffat vår blir framifrån. Det innebär att du, i förhållande till vår bil, parkerade närmare ingången, troligen i din strävan att gå så kort distans som möjligt. Du har lite problem med vikten. Kanske ska du skära ner lite på kebabpizzan?

- Ditt beslut att avvika från platsen utan att göra något försök till att kompensera eller kontakta oss får mig att tro att du i andra situationer far med osanning, hittar på egna regler och har liten eller ingen respekt för andras egendom. Din oärlighet kommer väl till pass när du ska förklara det svarta märket på din bil för din sambo.

- Och till sist, det faktum att du chansar på att ingen sett dig på en parkering som vid tidpunkten var både upplyst och välbesökt vittnar om att du är lite dum i huvudet. Något som kvarstår efter att vår skärm är fixad.