Sidor

måndag 29 april 2013

Grillcrossat

Drygt 60 km grusrace med sladd, enduroben och 20-procentslutningar åtföljt av tre breda flin, knappt synliga i korsröken mellan grill och fritös. Grillcrossäsongen 2013 är härmed invigd och planerna smids redan för nästa träff.

Årets första Grillcross, en ljusglimt i en annars tung vecka, gick igår eftermiddag av stapeln i Härrydaskogarna där vi fick testa en fin grusrutt, inklusive två Stravasegment och en målbacke av rang.

Philip och Mattias ler ikapp efter ett snabbt grusparti utanför Sätila.

Konceptet består av tre delar; crossåkning, grillning samt en öppen, avslappnad diskussion kring årets däckval och andra uppgraderingar. Det finns inget tävlingsmoment i Grillcrossen, åtminstone inte ännu, men det är samtidigt ett fint tillfälle att känna på kropp och material under lite snabbare förutsättningar. Att köra runt på lättrullade grusvägar är ju annars inget som utvecklar varken teknik eller kapacitet inför hösten, men så är det ju också fyra månader tills det smäller.

Att arrangemanget utvecklats från förra året blev tydligt när det delades ut "stem mount sector maps" - tuff avslutning upp till grillen. Notera höger bromsarm som fortfarande pekar snett efter en vurpa i november. Nya fälgbromsar står på uppgraderingslistan inför hösten.

Frites fram!

Fritösen, som premiärputtrade under CX Swedens avslutningsfest i höstas, riggades för tredje gången och gav som vanligt ett fantastiskt resultat. Kombinerat med hemlagade, grillade hamburgare, kött och pastasallad så bjöds vi en riktig festmåltid som nog krävt både ett och två varv extra på crossen.

Nu ska jag varsamt återgå till ryggläge och värka ut resterna av förkylningen som fortfarande hänger kvar. Hosta, huvudvärk och bihålevärk kommer och går och det vill inte släppa taget, irriterande. Lättare, sociala träningspass medges som tur är mellan varven och de hjälper väl till med att påskynda tillfrisknandet, eller?

tisdag 23 april 2013

Vurpat?

Nej, men en riktigt tung slagsida.

Haverier som måste svetsas hör ju inte till vanligheterna inom det cykeltekniska området.

Ett av fästena till transporthjulen har lossat efter otaliga förflyttningar mellan tvättstugan och TC-garaget under trappan. Svets och bättringsmålning - framåt!

söndag 21 april 2013

Lindome-Bollebygd-Lindome

En svensk vårklassiker, nästan som Liege-Bastogne-Liege.

Här kommer några stillbilder från dagen. 4,5h österut med inslag av fart på slutet.

Reck (t.h.) slutar aldrig att överraska. Idag lärde han oss nybörjare hur man skapar en helt egen kollektion cykelkläder med hjälp av en sax. Trots närvaron av detta modelejon i gruppen valde vi en av de mindre trafikerade vägarna idag...

Erik och Jimmy, på gott åkhumör.

Idag kunde jag inte göra Dogman rättvisa efter förkylning tisdag till lördag. Men vad botar bättre än fyra timmar i vårsolen?

Första passet via Hyssna den här veckan. Nästa gång skarvar vi mot Seglora-Viskafors och Borås, och får då Kongos klassiska väggarunda, förvisso i motsatt riktning. Vi som var med den där gången kommer aldrig att glömma hur vi lämnade Kongo åt sitt öde på Statoil i Hällingsjö efter att ha försökt tvinga i honom två matskedar rent salt samt en halvliter Cola. Och försökt sätta honom upp.

Planerna för kommande vecka innehåller mycket cykel med höjdpunkt på söndag då årets första Grillcross går av stapeln i Hindås. Konceptet lanserades förra året och bygger på en skön kombination av cykelcross och efterföljande BBQ, gärna under belgisk flagg. 

Ni som körde Cx-cup i Branäs i höstas kan ha sett oss in action.

- - - 

Kul att ni gillade Calobrafilmen. Vill ni se fler Björnfilmer, sök på "cxbjorn" på Youtube, eller klicka uppe till höger.

tisdag 16 april 2013

Sa Calobra - GoProfilmen

Tillbaks till ön igen och en film för alla cykelälskare. Eftersom jag hade lovat att ta det lugnt i backarna (nedför) så bjöd årets upplaga på en behaglig cruising nedför Mallorcas mest spektakulära serpentiner mot bad- och turistorten Sa Calobra.

GoPro-kameran monterades på styrstammen så att båda broms- och växelreglagen syntes i bild, vilket jag tycker tillför känsla och referens. Mycket nöje!



För er som ännu inte stiftat bekantskap med backen i fråga kommer här några sköna fakta:

Sa Calobra - Coll de Cals Reis är ca 10 km lång och stiger knappt 700 meter. Snittlutningen är 7,1%. Att klättra från havet upp till passet på ett behagligt vis tar för en normaltränad motionär ca 45 minuter på 39/25 eller motsvarande utväxling. Sträckan är en återvändsgränd så man måste ta sig upp samma väg man åkt ner. Eller åka båt hem.

Det finns två vägar upp i bergen mot backen. Den ena går via Sollerpasset och Puig Major och samlar ca 1 600 höjdmeter. Den andra går via Lluc och stannar på drygt 1 000 höjdmeter. I vilket fall som helst så är det ett antal timmar och några tuffa backar som ska betas av innan man står på toppen, redo att kasta sig ut. En typisk Calobradag för oss stannar på 6-7 timmar och nästan 3 000 höjdmeter.

Det finns många snabbingar som klockats uppför backen. Internationellt finns noteringar kring dryga 25 minuter och som svensk hör man absolut till de vassaste om man kör upp runt 30 minuter. Tiden kan tas mellan två bruna skyltar som markerar backen, men det går även att börja längst ner, utanför restaurangen med en förlängd åktid på ca 1,5 minut.

Dela gärna med er av era tider, minnen och tips i kommentarsfältet.

söndag 14 april 2013

Premiär för nya vintercykeln + Mallissiffror

Eftersom vädret idag på morgonen mer liknade vinter än vår så passade det fint att ta ut nya vinterhojen för en premiärrunda. Den blev klar sent i går kväll och utan ens ett testvarv runt kvarteret så fick den tjänstgöra i fyra timmar idag. Enda justeringen blev att flytta upp sadelstolpen eftersom den glidit ner. Kvaliteten i egna cykelbyggen sitter ganska bra nu... (ryggdunk på mig själv).

 En bra cykel.

Ram och kedja är nya, resten av komponenterna kommer från "lådor och gömmor"och just företeelsen att bygga något bra av det man redan har är tillfredsställande till en grad som jag inte kan definiera närmare utan att använda sexuella uttryck.

Ridleys enklaste aluminiumram X-Bow (med fästen för skärmar och pakethållare) har garnerats med en 10-delad Campagnolo Velocegrupp med lvg-utväxling. Hjulen, som är snyggare utan dekaler, är nästan nya Campagnolo Khamsin (världens tyngsta landsvägshjul) medan styre, stam och bromsar härstammar från tidigare vintercykel och har 7-8 år på nacken. Stolpen är en respray av det tyngsta alternativet här och sadeln kom med De Rosaramen som nu hänger till sig på vinden. Däcken är från Conti, 28 mm:s Sportcontact för komfort.

De stora fördelarna mot den förra vinterhojen är storlek/sittställning, ramfästen och den 10-delade gruppen som är kompatibel med crosscirkusens alla hjul och reservdelar. Fint de.

Cykeln ska kompletteras med skärmar, lås och lampor så att den till sist utgör det mest pålitliga och allsidiga tvåhjulsfordonet i familjen, lämpat för både träning och transport i alla väder. Vinterhjulen med dubbdäck växlas enkelt på när så behövs. En solskenssaga redo för skitväder, helt enkelt.

Premiärturen avlöpte med mycket gott resultat i härligt vårliknande väder genom brun natur. Intrycken från Ridleyn var som från en långt mer påkostad och väldesignad skapelse och förutom det breda, lite högt placerade styret så finns det knappast något som skvallrar om att det är en crossram man åker på. Styv och stabil känsla som bara 1 600 gram aluminum kan ge i kombination med ett nätt carbongaffel på ett halv ton.

Fick sällskap av de här trollen som frestade med landsvägscyklar idag. Erik fick initialt utstå sedvanlig pik för omatchande hjul men bollen spelades snabbt över till Fk Reck som fick försvara SRM-vevar utan dator. När den diskussionen var avklarad kunde vi umgås avslappnat som vänner.

- - - 

Och så till sist, årets Mallorcaläger i siffror:

- 8 träningspass på cykel, plus en 25 km promenad för extra buffé
- ca 42 timmar rulltid över 110 mil
- drygt 12 000 höjdmeter klättring enl. GPS-data
- antal pannkakor med inrullad Nutella till frukost: fyra
- exakt noll regndroppar, temperatur mellan 15-23 grader
- antal besök i olika cykelaffärer: tvåsiffrigt
- antal avhysta, oinbjudna cyklister på rulle: två
- antal hojar i hotellets cykelrum: 300
- antal svordomar då dessa skulle plockas ut samtidigt kl 09.56 varje morgon: 900

Som ni förstår så var det succé och särskilt skönt att inga otäcka incidenter inträffade. Inga skador på varken person eller material, inga förseningar, förlorat bagage eller andra tråkigheter. Inte ens en punktering på gruppens 1 400 däckmil, även om "någon" var tiondelar av både en sekund och en millimeter från att skjuta av den här kvalitetstuben efter en improviserad speedwayåkning av rang:

"ooouuuughhh"

Nu ska Dogman städas och servas ordentligt och därefter genomgå förvandling till snygg, stekig, snabbcykel (dvs på med placebo-högprofilhjul). Detta tillstånd ska sedan bestå resten av säsongen. Kanske dyker jag upp på någon tävling i H30.

lördag 13 april 2013

Bilder från Mallorca

Hemma igen efter tio dagar på Mallorca - här är några sköna bilder. 

Årets gäng utanför hotellet, fr.v: Erik, Daniel, Johan, Christer, jag, Caroline och Johan.

Kändisspotting inne i Palma - Rafael Nadal i rött får instruktioner av fotografen.

Undertecknad på rulle bakom Christer, på väg mot Arta.

Daniel på väg utför från Ariany. I bakgrunden ett vackert snötäckt Puig Major.

Äntligen blev det här fotot taget.

Strandpromenaden mellan Palma och Can Pastilla under en eftermiddagspromenad på 25 km.

En Gopro-film är på gång och förhoppningsvis blir det tid i helgen att klippa ihop något fräsigt. Vädret lockar ju inte till några längre pass direkt.

måndag 1 april 2013

Påskgirot

I månadsskiftet mars/april flyr stora delar av Cykelsverige landet för att söka värmen, bergen och bufféerna på ön med de exotiskt klingande ortsnamnen. Japp, det är dags för de inofficiella kapprustnings-, och kalorimästerskapen på Mallorca, även känt som Påskgirot.

Vårt sällskap sportar i år en rekordstark trupp med en crossräv, en MTB-långloppsexpert, två ex-elitare från landsväg, en alpklättrare samt en och en halv triathlet. Förväntningarna är om möjligt ännu högre inför årets upplaga då vi genomfört ett djärvt hotellskifte, från trygga, lyhörda pensionärs-Helios till potentiellt glassiga Fontanellas, på andra sidan gatan. Helios har en stor, öppen matsal som rymmer fyra fullastade utflyktsbussar. Och när 200 äldre fastlandsspanjorer tittat på grottor och dessutom fastat hela dagen kan ni tänka er ljudnivån som alstras då denna skara ska dricka vin, dinera och prata i munnen på varann i två timmar. Strax innan har de också hällt en spann parfym och hårfärg över sig, vässat armbågarna och stämt trumpeten på kammaren. Att komma emellan en sådan dam och bufféns heligare avdelningar kan, som ni förstår, innebära slutet för en utmärglad cyklist.

Fontanellas Playa hade å andra sidan, vid senaste besöket för sex år sedan, sin alldeles egne Soup-Nazi vid middagen. Den som på eget bevåg kvistade in i matsalen och bordsplacerade sig själv efter bästa förmåga fick inte bara en vattenkamning av den hysteriske hovmästaren, utan avhystes därpå med bestämdhet och fick börja om, sist i kön. Allt eftersom dagarna gick lyckades jag och Jonas Olsson att charma mannen med stenhjärtat genom att leverera rumsnumret med spanskt uttal samt dra utseenderelaterade paralleller med Robert de Niro. De sista dagarna var vi såpass bekväma med hovmästaren att vi blev invinkade på långt håll och sedan själva fick välja bord. Stort.

Åter till årets resa som jag tror blir den mest avslappnade hittills. Hälften av materialet i väskorna är nytt. Kartorna är memorerade och magarna är uttänjda på förhand för att klara den belastning som ett dygnsintag om 7 000 Kcal innebär. Incheckningen på Säve flygplats samlade på söndagseftermiddagen fler cyklister än valfri sanktionerad tävling och stämningen var öppen, hjärtlig och nervös inför berget av cykelväskor som växte stadigt ute på plattan.

Härligt fikastopp i Porreres under första dagens korta runda. Runt 20 grader och soligt så klart.

Om tekniken vill så följer nog ytterligare en bloggrapport under veckan och i vilket fall så tror vi på en Mallisfilm feat. GoPro HD. Grejerna är packade och de gudomliga bergvägarna ligger öppna.

/Fridens