Premiär för nya vintercykeln + Mallissiffror

Eftersom vädret idag på morgonen mer liknade vinter än vår så passade det fint att ta ut nya vinterhojen för en premiärrunda. Den blev klar sent i går kväll och utan ens ett testvarv runt kvarteret så fick den tjänstgöra i fyra timmar idag. Enda justeringen blev att flytta upp sadelstolpen eftersom den glidit ner. Kvaliteten i egna cykelbyggen sitter ganska bra nu... (ryggdunk på mig själv).

 En bra cykel.

Ram och kedja är nya, resten av komponenterna kommer från "lådor och gömmor"och just företeelsen att bygga något bra av det man redan har är tillfredsställande till en grad som jag inte kan definiera närmare utan att använda sexuella uttryck.

Ridleys enklaste aluminiumram X-Bow (med fästen för skärmar och pakethållare) har garnerats med en 10-delad Campagnolo Velocegrupp med lvg-utväxling. Hjulen, som är snyggare utan dekaler, är nästan nya Campagnolo Khamsin (världens tyngsta landsvägshjul) medan styre, stam och bromsar härstammar från tidigare vintercykel och har 7-8 år på nacken. Stolpen är en respray av det tyngsta alternativet här och sadeln kom med De Rosaramen som nu hänger till sig på vinden. Däcken är från Conti, 28 mm:s Sportcontact för komfort.

De stora fördelarna mot den förra vinterhojen är storlek/sittställning, ramfästen och den 10-delade gruppen som är kompatibel med crosscirkusens alla hjul och reservdelar. Fint de.

Cykeln ska kompletteras med skärmar, lås och lampor så att den till sist utgör det mest pålitliga och allsidiga tvåhjulsfordonet i familjen, lämpat för både träning och transport i alla väder. Vinterhjulen med dubbdäck växlas enkelt på när så behövs. En solskenssaga redo för skitväder, helt enkelt.

Premiärturen avlöpte med mycket gott resultat i härligt vårliknande väder genom brun natur. Intrycken från Ridleyn var som från en långt mer påkostad och väldesignad skapelse och förutom det breda, lite högt placerade styret så finns det knappast något som skvallrar om att det är en crossram man åker på. Styv och stabil känsla som bara 1 600 gram aluminum kan ge i kombination med ett nätt carbongaffel på ett halv ton.

Fick sällskap av de här trollen som frestade med landsvägscyklar idag. Erik fick initialt utstå sedvanlig pik för omatchande hjul men bollen spelades snabbt över till Fk Reck som fick försvara SRM-vevar utan dator. När den diskussionen var avklarad kunde vi umgås avslappnat som vänner.

- - - 

Och så till sist, årets Mallorcaläger i siffror:

- 8 träningspass på cykel, plus en 25 km promenad för extra buffé

- ca 42 timmar rulltid över 110 mil

- drygt 12 000 höjdmeter klättring enl. GPS-data

- antal pannkakor med inrullad Nutella till frukost: fyra

- exakt noll regndroppar, temperatur mellan 15-23 grader

- antal besök i olika cykelaffärer: tvåsiffrigt

- antal avhysta, oinbjudna cyklister på rulle: två

- antal hojar i hotellets cykelrum: 300

- antal svordomar då dessa skulle plockas ut samtidigt kl 09.56 varje morgon: 900

Som ni förstår så var det succé och särskilt skönt att inga otäcka incidenter inträffade. Inga skador på varken person eller material, inga förseningar, förlorat bagage eller andra tråkigheter. Inte ens en punktering på gruppens 1 400 däckmil, även om "någon" var tiondelar av både en sekund och en millimeter från att skjuta av den här kvalitetstuben efter en improviserad speedwayåkning av rang:

"ooouuuughhh"

Nu ska Dogman städas och servas ordentligt och därefter genomgå förvandling till snygg, stekig, snabbcykel (dvs på med placebo-högprofilhjul). Detta tillstånd ska sedan bestå resten av säsongen. Kanske dyker jag upp på någon tävling i H30.