Sidor

tisdag 30 december 2014

Rapha Festive 500 - andra halvan

Utan tvekan, solsken och slit på storkakan kastade jag mig in i andra halvan av årets RF500. Under de sista fyra dagarna har hemmet i Mölndal varit basen för träningspassen och jag har fått uppleva starkt skiftande vinterväder samt hur Göteborgs och Mölndals kommuners olika halkbekämpningsmetoder fungerar.

Mölndal kör numer med sopsaltning vilket är klockrent om ni frågar mig. Bort med snön och på med salt. Om saltet fryser är banan ändå fri från frusen slask, vilket förutom stora mängder snö är det enda som kan göra den ofarbar.

Göteborg verkar rulla ut samma plan som tidigare år. Ploga vid större snömängder och grusa däremellan. I dag vid lunch, över tre dygn efter att snön kom, går det fortfarande inte att färdas säkert med dubbdäck på en av de mest trafikerade cykellederna. Banan är täckt av ojämn is kryddad med små runda stenar som rullar iväg när man cyklar på dem. Dagens pass gick över 84 km på alla sorters vägar, större och mindre bilvägar, skogsvägar, stigar och cykelbanor i minst tre kommuner och två län. Ingenstans var underlaget så eländigt som på cykelbanan i Göteborgs kommun. Skäms! Eller ändå bättre - åtgärda!

Varje vinterpass har sin kaffestund. Javan serveras traditionsenligt ur min cykeltermos som tappats, blivit överkörd och glömts i diket. Ändå lever den fortfarande, precis som jag, tack vare den. Här tar vi två kvalitetsminuter tillsammans under viadukten i Kungsbacka.

Bromstest på pudrad isgata i Bröndome. Stoppsträckan blev en meter per km/h, i det här fallet 22 meter med låst dubbdäck. Det kan ni ju ta och notera i era kollegieblock; "Bröndome 22 m."

Annars började ju gårdagen på ett mindre fördelaktigt sätt. Under frukosten ådrog jag mig plötsligt nackspärr, en riktig högoddsare på min ära. Efter att ha åkallat lägre makter, gått omkring i luvtröja och sett sorgsen ut ett par timmar beslöt jag mig för att köra ändå. Sol och uppehåll var utlovat så jag kvistade ut till cykeln besluten att förtränga nackontet. Bakhjulspunkteringen utgjorde först inget problem, mer en onödig påminnelse om mitt redan eländiga tillstånd. När jag sekunderna senare insåg att jag inte hade någon slang med tillräckligt lång ventil och fick börja trixa med ett gammalt gaspatronsmunstycke så började tålamodet tryta. Och inte kunde jag vrida på huvudet för att se om det kom i någon luft heller.

Till slut bedömdes trycket överstiga hälften av det rekommenderade så jag avslutade pumpandet och gav mig ut - i snöfall och dimma.

Snöfall, dimma och moddsträng. Ibland lämpar sig vädret sämre för cykling på bilvägen. Man önskar nästan att den isiga cykelvägen till höger varit skottad, saltad eller grusad. Nästan vad som helst som signalerat "hej cyklist, använd mig."

Minns ni Glenn Dahl? Han minns oss! Idag hade vi stämt träff kring hans jaktmarker i Vallda väster om Kungsbacka för en förstklassig visning av halvhemliga crossvägar och helhemliga signalspaningsanläggningar. Jag inledde svagt och irriterande med en stönsymfoni till frukost. Nacken var fortfarande stel och benen kändes inget vidare. Jag har en vild teori om att dubbdäcken smalnar av kadensspannet och minskar dynamiken i trampmönstret, något som ger stelare ben och surare muskler. Någon däremot?

Väl på cykeln med siktet söderut kändes allt bättre. En timme transport i dimman innan Glenn mötte upp medelst ett präktigt ställ och påföljande undanmanöver ner i diket. Höga betyg på de däckspåren, nästan konstnärligt. Därefter följde en jättetrevlig rutt på varierat underlag kring halva Onsala innan vi skildes åt och jag tryckte hemåt.

Glenn och de omdebatterade "öronen i Onsala". Frågan är om de hörde något annat än rasslande saltkedjor och skramlande stänkskärmar under ett par minuter. Plusgrader i luften men det är inte vatten ni ser på vägen...

I morgon är det nyårsafton och dagen kommer att inledas med 30 km tempo i syfte att fylla det stipulerade kilometerantalet samt ge maximalt med tid åt förberedelserna inför kvällens stora fest. Vi får helt enkelt anta att årets sista pass går som på räls och att min andra Rapha Festive 500 blir en triumf i tveksamt traditionellt uppträdande under julhelgerna.

Klart för nytt spår!

Till sist vill jag önska alla bloggbesökare ett gott nytt år. Ni är fortfarande otroligt många så mitt löfte får därför bli att hålla liv i skrivandet ett år till.

lördag 27 december 2014

Rapha Festive 500 - första halvan

Efter ett lämpligt uppehåll i december är bloggandet tillbaks lagom till årets julfestive. Modelejonen hos Rapha utmanar, i samband med träningloggen Strava, årligen alla cyklister i världen att köra 500 km mellan julafton och nyårsafton, vilket givetvis är en smal sak om man bor i Singapore, Australien eller Skåne där riktiga cyklar kan användas.

För oss på den frusna delen av klotet blir 500 km förstås något mer strävsamt med dubbdäck, minusgrader och kalla nordanvindar. Men, så får vi också äta mer knäck på kvällarna. Förra året betade jag av hela sträckan på sex dagar, mestadels på släta däck i behagliga plusgrader runt Göteborg. I år står jag inför en större utmaning, där jag efter fyra dagar bara kört 250 km beroende på kallt väder och halt väglag.

Efter julfirande i Lidköping är vi nu tillbaks i Mölndal där vädret är mildare och snötäcket mestadels teoretiskt. Innan jag ger mig i kast med andra halvan av årets Rapha Festive 500 så blir det bildsammanfattning från de första fyra passen.

Vinterhoj 2014 "Festive Edition". Julinspirerad sadel och linda, aerohjul och onödigt mycket carbon.

Julaftons morgon söder om Lidköping. När det regnar vid en minusgrad är det bra om vägen inte svänger för mycket. Asfalten ser torr ut men var i själva verket istäckt. När dubbdäcken tystnar är det läge att vara mjuk i armar och axlar.

Senare på förmiddagen, första "snön" på vägarna runt Källby. Att cykla på lätt pudrade grusvägar är ju helt underbart.

Juldagens sällskap; LCK:s tomtetåg med luvor, glitter och kransar.

Favoritunderlaget igen; pudrad grusväg. Just här kör jag parallellt med landningsbanan på Hovby under den första ljusa timmen på Annandagen. Ingen trafik.

Årets vintertest; billiga elsulor. Mer om dessa i ett särskilt inlägg inom kort. Kan bara konstatera att mina fötter numer sätter tidsgränsen efter en olycklig förfrysning för fyra år sedan.

På Annandagskvällen föll ca 15 cm snö i Lidköping. Bilvägarna var dåligt röjda och saltade morgonen därpå och kändes inte säkra, så jag körde den plogade och sandade cykelvägen mellan Stenhammar och Källby några gånger. Runt 5-6 minusgrader i luften och en ohygglig luftfuktighet som bet i kinderna.