Sidor

tisdag 31 december 2013

Rapha Festive 500 del 2

Här följer andra och sista delen om årets Rapha Festive 500.

Dag 6: 84 km (3h 20min)
Meteorologerna har nog haft några tuffa dagar inne i värmen på jobbet nu. Prognosmodellen att rapportera vad man ser ut genom fönstret kanske ligger nära till hands nu när det är ostadigt och blåsigt. I dag fanns regnutsikter från tidig eftermiddag och framåt. Normalt så är det ju inget större bekymmer, men i kombination med låga temperaturer och hård vind så blir det ganska elakt mot kroppen. Därför var jag tidigt ute med siktet inställt på minst 10 mil. När den första regndroppen träffade näsan kl 09.40 blev jag matt. Dels för att jag ännu inte anlänt samlingsplatsen för träningen som inte ens börjat, utan också för att jag för första gången på hela, torra veckan INTE tagit på mig mina Sportful "No Rain-byxor." Så vet man alltså att de fungerar.

Här har söndagssällskapet anlänt en trafikplats i Landvetter. Vi är halvblöta och halvöverens om fortsatt färdväg. 

Mitt förslag om att styra upp förbi Lunkans hus (och hoppas på att han är ute och klipper gräset) röstades ner och istället delade vi på oss i två täter; Sängfabriken och Härkeshult. Jag, Kent och Patrik, som i vanlig ordning har fin vinterpjäxa (läs: distansform) slapp köra hemåt via Jonsered och fortsatte österut i tilltagande nederbörd. Min masterplan, att undvika den stadiga sydvinden inne i de djupa skogarna, havererade fullständigt av oförklarlig anledning. Ett och annat hygge fanns att skylla på men annars var det bara trögt att jobba sig ner mot Inseros i det iskalla regnet.

Väl nere i dalen fick jag ta en motvindsförning till Hällesåker på 15 minuter för att öka chanserna att kunna använda händer och fötter efter passet igen. Rundan blev avkortad till förmån för nyss nämnda lemmar och istället spenderade jag den vunna halvtimmen i badkaret - heja!

Dag 7: 96 km (3h 35min)
Fick sällskap första timmen ut till Säve av den hemvändande exilgöteborgaren Saeden som numer är skåning på veckorna. Ett efterlängtat snack berörde i ordning tilltagande krämpor, familjesituation, strategisk nätshopping och framtida projekt. När Erik vek av hemåt så satte jag full fart mot färjan och fick till en perfekt embarkering, precis innan bommen gick ner.

Inte undra på att vattenståndet är högt när älven lutar!

Därefter, fri fart och fria vägar i en dryg timme till utkanterna av Kungälv. Njutningen inkluderade även ett s.k. "moment". På ett backkrön, i solsken åtnjutande total livsharmoni går en gammal favorit igång i öronsnäckorna och gör situationen nästintill olidligt perfekt:

"Some people say that rappers don't have feelings. We have feelings.
Some people say that we are not rappers. We are rappers, it hurts our feelings when they say we are not rappers."

Plötsligt är jag vid Flottsbro igen med Flight of the Conchords. CX-cupen 2012 med Cedwin och Philip. 3 x cykeltvätt i hotellduschen, limousineservice på Bromma flygplats, bottenlös lera, backar som gick upp och bommar som inte gjorde det. Vilka minnen!

Första och troligen enda solstunden på 50 mil.

Åter till nutid och området norr om Hisingen som bjuder på en del fina vägar. Eländet är att man måste ta sig genom Göteborg på väg ut och hem, och just inflygningen norrifrån är ju bedrövligt ledsam att köra. Särskilt i det förbannade gruset som man ska sladda runt i på cykelvägarna. Måste hitta en bättre rutt hem där, för vägen från Kornhallsvärjan, via Tjuvkil och upp mot Kodetrakten är jättefin att köra.

Landade hemma sex minuter efter schemat, skiftade över de lättrullande hjulen till sambons hoj och lämnade över stafettpinnen. I gengäld fick jag underhålla ett gossebarn och välta ner lite käk innan mamman var tillbaka från sin premiärtur på nya hojen.

Dag 8: 50 km (1h 50min)
Läste på Göteborgspostens hemsida i morse att kaffetrenden 2014 går mot rent, svart kaffe och "bryggmetoder som inte behöver mjölk". Ska hela begreppet "latte-mamma" utgå då och i såfall, vad blir det istället? Snabbade mig att på årets sista dag iordningställa en dubbel cappu och svepte den innan jag drog på mig lycrastället.


...och på den sista dagen fick han till det perfekta "lövet"...

Dags att avsluta utmaningen med ett pass på minst 40 km för att nå de 500. Mötte upp med Jimmy, Erik och Reck (tre ämnen för nästa års RF500) för lite skönt tugg på väg söderut i blåsten. Rundande Gröninge och Kungsbacka innan jag blev bil-trängd genom avsmalningen söder om Kållered av ett ärkepucko som fick en nyårshälsning vilket eventuellt lämnade avtryck i plåten. När folk kör vidare som inget hänt efter en incident brukar jag tänka att de är berusade. Man borde förstås ringa ut polisen för att ta ett utandningsprov, men det är så mycket man borde. Istället är jag glad att de 511 km som avverkats på sex dagar gått bra, utan missöden, krämpor eller haverier. Vädret har trots allt varit okej, åtminstone temperaturmässigt.

Med 330 rulltimmar fördelat på 169 träningspass lägger jag cykelåret 2013 till handlingarna och önskar alla er läsare ett gott nytt 2014

Nästa år, då jäklar! Det ryktas om ett CX-SM som man inte vill missa....

lördag 28 december 2013

Rapha Festive 500 del 1

 - en internationell utmaning, loggad via Strava. Cykla 500 km mellan julafton och nyårsafton och var lika asocial som nyttig. Eller "ge dina ben den perfekta julklappen" och erhåll ett bekräftande tygmärke enl. bild till höger. För ivriga bloggare och fotografer finns fler fina priser att vinna.
Läs om RF500 här.

Dag 1: vila
Öppnade inspirerat och starkt med en sovmorgon hos svärföräldrarna i Källby eftersom cykeln var kvar i Mölndal. Satsade på att äta mycket av allt, fira jul och äta lite till. En förlorad dag på vägen är en vunnen dag i soffan.

Dag 2: vila
Fortsatte utmaningen med ännu en vilodag. En snabb titt i resultatlistan visade att detta var ett helt unikt grepp bland de drygt 30 000 deltagarna världen över. Sökte skydd från ösregnet i skuggan av ännu ett julbord och släppte ut ett hack på bältet. Någonstans i bakhuvudet snurrade tankar om en initial taktisk miss av rang.

Dag 3: 80 km (3h 15min)
Av lika delar medicinska och strategiska skäl var det dags att komma igång med cyklandet idag. Fick fint sällskap söderut av "Pjäxan" Elgström, Disc-Kent, CCL och Sub-XX. Klockren Göteborgsvinter med sex grader, blåsigt och fuktigt. Färg: grått. Tack vare all buffrad energi (se dag 1-2) gick det hela som en dans och gav mersmak, vilket är bra då man senare somnar till vetskapen om att 42 mil återstår, under ovan nämnda väderförhållanden, eller sämre.

Rakt fram här! Ofta kan ett svetsat styrlager faktiskt förbättra vintercykelns prestanda.

Dag 4: 120 km (4h 10min)
Från min position bland de hejdlöst akterseglade deltagarna i Rapha Festive 500 skulle jag idag ta ett grepp om utmaningen och ge mig själv en rimlig chans att slutföra den på utsatt tid. För detta behövdes ett rejält tillskott i saldot. Styrde österut mot Hällingsjö, därefter söderut mot Sätila för att sedan runda Lygnern med en skarv över Förlanda och Gällinge. Där nere slipper man att trängas, med något alls. Och eftersom det var en regelrätt semesterdag så fyllde jag öronen med lite skön musik, så att tankarna skulle vandra bort från det vanliga huvudämnet - jobb. Istället började jag fundera över sittställningen. En position som funkat på de korta passen till och från jobbet i vinter visade sig nu ofördelaktig vid länge ansträngningar. Plötsligt strax öster om Tostared så satt jag både för lågt och för nära styret. 

Mmmm, fri väg - utan grus och mittlinje.

Dagen till ära hade jag hjälmen extra högt på huvudet, en hyllning till Niels Albert.

Eftersom det var ganska länge sedan jag avverkade 4h+ på gränsen till snabbdistans så körde jag förstås slut på bränslet. Och eftersom temperaturen översteg de senaste tio årens Östgötalopp så tog även vattnet slut med 45 minuter kvar. Och följderna av dylik torka brukar ju inte vänta på sig. 

Tomt i tanken med en halvtimme kvar. Pulskurvan bekräftar oförmågan till effektuttag på slutet.

Dag 5: 81 km (3h 5min)
På't igen, i dag med materiella uppgraderingar. Passet inleddes med en sväng in till Göteborg där jag köpte en begagnad sadelstolpe jag fann på www.happymtb.org sent i går kväll. Cash ur näven och sedan upp med tumstock och insexnyckel för ett snabbt skifte och justering. Anlände samlingsplatsen vid Preem Slottsskogsvallen klockan tio med en ny, snabb känsla i benen och en extra sadelstolpe i ryggfickan. Dessutom kunde jag lika överraskande som äntligen kontrollmäta Lasses hoj på plats och konstatera att han sitter där han ska.

Innan en solo-skarv i slutet av passet kunde jag unna mig en snabb kaffe och fralla med Lasse och Kent på Bärnarps Konditori i Billdal. Lyxigt!

22 mil kvar att hoja innan nyår. Ovant att räkna mil istället för tid, plötsligt efter alla år blir hastigheten en faktor att räkna med. Alltså, av med dubbdäcken och på med farten.

torsdag 26 december 2013

Gurkplockarna

Året är 1991 och fyra grabbar till cykel har samlats för gemensam avfärd utanför mina föräldraras hus på Majåker, Lidköping. Regnet öser ner men 13-åringarna är fast beslutna att genomföra dagens pass. 

På den tiden var cykeln blott ett transportmedel, förutom för killen i blått, som härjade i P13-14. På programmet stod inte cykelträning i första hand utan gurkplockning på Närebo gård en mil bort. Att cykla ett par mil i regn och kräla i en lerig åker för att dryga ut glasskassan var ju inga konstigheter på den tiden. Således, på med regnställen, som för dagen råkade göra sig riktigt fint på bild tillsammans. Det är inte svårt att föreställa sig varför farsan greppade kameran när han tittade ut och såg det här gänget. En härlig bild från en underbar tid.

Fr.v: Andreas, Mattias, Erik och jag.

Undrar om det är en slump att det blev tävlingscyklister av de två som har bockstyre på bilden?

tisdag 17 december 2013

Väldigt lätta crossbromsar


Kompletta med belägg, bultar och vajrar. Plockades av från tävlingscrossen i fint skick i förra veckan. Efter fyra säsonger får de nu ge plats åt nya klämbromsar - Avid Shorty Ultimate. 
Testrapport kommer, men bara av att titta på den tekniska lösningen kan man konstatera att de nya bör vara styvare med fjädern utanför armen istället för mellan ram och arm. Dock något tyngre, ca 70 gram för två par. Annars är ju en satsning på bromsar inom cross lite som att optimera lill-klingan på en tempocykel....

Igår kväll hölls en enklare ceremoni i hemmet med avtäckning av sambons tidiga julklapp - en ny vardagscykel, byggd av undertecknad...

... och son. Den hiskeliga pjäsen till vänster har gått i arv från min morfar och levererades en gång i tiden av Firma B A Hjorth & Co, senare mer känt som Bahco.

söndag 15 december 2013

Vad har hänt om...

... man måste stanna och plocka upp de här delarna efter sin cross?

.

a) man dragit åt sin snorlätta titansnabbkoppling en aning för löst i regnet, samtidigt som man trycker ner 700 watt i leran, bakhjulet sladdar till, lossnar i gaffeln, drar snett och resten är historia.

Och följaktligen, vad kommer detta att generera den närmsta framtiden?

a) 5 km löpning hem på asfalt i cykelskor

Som ni ser så är det inte mycket till alternativ att välja bland ovan, och precis så ska det vara i cykelcross. Hårt, bistert och bittert. Lera ovanifrån, regn från sidan och rulltrissor underifrån. Kvällen går under mottot - "rädda det som räddas kan", bakväxeln ser inte fullständigt söndersmulad ut. Och för er som tidigare var osäkra på om ett växelöra går att böja till formen av ett "U" kan jag nu glädjande bekräfta att så är fallet.

Stort tack till Hjälte-Lasse som lånade ut sin cross till mig så att jag kunde harva runt Introcrossen ändå, trots haveriet på uppvärmningen.

Beroende på vädret framöver så kör vi vidare med våra crosshojar, fast istället för hets runt Vallen kan det bli Safaricross, Distanscross och Kanskecross. Håll utkik på www.cxgbg.se där även alla resultat från Introcrossen finns.

lördag 14 december 2013

Luciacykling

Fredag kväll. Kropp och själ skriker efter ett par timmar i sadeln efter ännu en vecka i obalans. Greppade vinterhojen, som fortfarande går på komfortabla tubdäck med 3,5 kg istället för hårda dubbdäck. Vädret var det allra bästa för årstiden, 5 grader varmt, svag motvind och torr väg.

Tände upp min Cateye Volt 300 och styrde österut, uppför Kråkan, via Mölnlycke, Landvetter och Härryda mot flygplatsbacken. Trycket i pedalerna kom i lika delar från inspiration och hemmagjord knäck. Den senare varsamt snyltad från kylen under eftermiddagens jobb från hemmakontoret.

Med en dryg timme på klockan närmade jag mig Sängfabriken. Böjde mig ner och sneglade bakåt under sadeln för att vara säker på att baklampan var i högeffektläge. Så var fallet. Varje kvadratcentimeter i bakgaffeln på den kolsvarta Ridleyramen kastade tillbaka ett ilsket, rött sken, ett tecken på att jag syns på långt håll. Jag svängde höger in på vägen ner mot Eskilsby och Inseros. Om det var mörkt innan, så blev det helt nattsvart nu. Ljusets högtid är över oss och på självaste dagen av Ljusdrottningens firande så tände jag upp i skogen, hängde ner händerna i bocken och knuffade ner pedalerna allt snabbare på det härligt slingrande vägavsnittet.

Cateye Volt 300 i totalt landsvägsmörker. Cykelvägspendlarlampan går bet.

Normalt tillräckliga 300 lumen, riktat 10 meter framför cykeln. Vid 30 km/h så ger det 1,2 sekunders förvarning, ungefär samma som reaktionstiden. Med andra ord, ligger det något på vägen, så kör du på det. Ljuskäglan är koncentrerad men ändå vettigt formad, injusterad i vinkel från sin position på höger styrhalva för att ge en kägla i centrum. 

Det här är ett starkt ljus som upplevs besvärande för mötande cyklister på en upplyst cykelbana, så man får passa vertikalvinkeln lite.

Magicshine MJ-872 i totalt landsvägsmörker. Ljusfesten kan börja!

Här ser vi 1 600 lumen riktat 25 meter framför cykeln. Nu är vi uppe i tre sekunders perfekt sikt och lika mycket till i dunkelt ljus. Här är inga problem att få stopp på cykeln om det skulle behövas eller väja för vilt som springer ut från skogen. Ljusbilden är mycket bred och bildar tio meter höga skuggbilder av bromshandtagen på båda sidor av vägen, upp i granarna. Du märker knappt av upphinnande bils halvljus förrän de passerar och reflekterande material syns på över hundra meters håll. 

Det här är ett mycket kraftigt ljus som bländar all mötande trafik om det inte hålls lågt. Jag tror att jag lyckades ställa det precis på gränsen, då de allra flesta bilar inte protesterade i kväll. Dock fick jag en linjebuss att tända hela racket av extraljus och en bilist att köra åt sidan och stanna i ren chock.

Förutom lördagens planerade distanspass så hägrar Introcross nr 7 på söndag. Jajjamän, då är vi tillbaks på brottsplatsen vid Vallen och smular sönder de sista lagerkulorna innan vintervården tar vid. Inför förra helgens deltävling låg jag på en fin-fin andraplats i sammandraget, men en lyckad julfest och en otäck halka (mycket fest och lite halka) satte stopp för deltagandet så nu slirar jag runt längre ner i listan igen. Det fina med Introcrossen är att man aldrig vet när sista deltävlingen går. Att ha en fungerande cross och endast enstaka julbord i magen kan löna sig i mellandagarna. För övrigt kan jag glädjande meddela att den fina traditionen att sälja segrar inom cykelsporten äntligen letat sig ner till Introcrossnivå. 

Till sist, det här med att redan snygga, lätta och fungerande cross- och landsvägsbromsar tvunget måste utvecklas (i brist på andra områden att optimera med ekonomisk vinning?):

"It has recently come to our attention that during last weekend’s Cyclocross racing in the US, in sub freezing temperatures, several failures were reported. ..../... As a result of this new finding, SRAM requests that anyone who has a bike equipped with SRAM Hydraulic Disc or Hydraulic Rim Brakes stop using the bike immediately. All products shipped to date, and currently in the market or in inventory will be recalled."

Ouch, that's got to hurt! 19 000 sålda bromsgrupper med krånglande hydraulpackningar. Läs mer här.

Fast i rättvisans namn ska det väl sägas, att en bromsvajer kan sträcka sig någon promille under extrem hetta.

torsdag 5 december 2013

Ännu en Ridley i familjen

Varje nytt cykelbygge börjar med att jag väger och vaxar ramen. Lämplig plats för detta är köket.
Här nedan ser vi sambons nya ram, en Ridley X-bow i storlek XXS.

Vikt: 1 520 gram.
Vax: Sonax hårdvax

Som för att hedra att en ny cross kommer till världen härjar stormen Sven utanför.

måndag 2 december 2013

Introcrossrapport

Söndagen den första december 2013. Introcross i sol, tio grader och småsaftigt gräs. God uppslutning, tjock stämning, fusk och klassvurpor. Efter en lika utdragen som utstuderat taktisk värdeminskning av ekipagen (som sig bör mot slutet av säsongen) var det dags att lämna sandlådan och ställa upp för 2 x 20 minuter race på gräset. Förutsättningarna var perfekta för min set-up, det kunde lika gärna ha stått Dugast Rhino skrivet på gräset. Fick ut nästan max av både kropp och hoj i första heatet och slutade fin fyra. 

Även i andra heatet höll en större tätgrupp ihop större delen av tiden. Vi var sju pers som bytte placeringar löpande; jag, Thomas, Ted, Jonte, David, Christian och Henrik. Inför femte och sista varvet ökade tempot och jag kunde inte gå med och slåss om topp-tre. En all-in-ikapp-attack på Thomas på sista halvvarvet visade sig fruktlös och jag rullade in som fyra igen, hyfsat nöjd ändå.

Efter ett par vändor genom beachvolleyplanerna förklarades Record 11:an invigd. Här ser vi s.k. "medhängesand" ligga staplad på kedjestaget. Och där gör den ju varken nytta eller skada.

Record-11:an har en starkare fjäder i bakväxeln, vilket ger sig till känna omedelbart när man pillar på högerknappen. Oavsett yttre förhållanden så smäller kedjan ner på nästa kassettklinga på Campagnolos karaktäristiska hårda och distinkta vis. Att återspänna fjädern, med heldraget vajerhölje, kräver dock mer kraft än tidigare. Inledningsvis var det lite störande, men efter en stund kändes det okej.

Som ni kan förstå så är borrade kedjenitar och kassettänder troligen ofördelaktigt inom cykelcross. Hur det ligger till med keramiska lager, som i den nedre rulltrissan, återstår att se.

 Patrik välter vackert efter ett saftigt snedskär i den mustiga Skatåssanden.

Efter drabbningen sammanstrålade självutnämnda medlemmar ur en festkommitté på ett rustikt kafé i närheten. Ingen minns riktigt vad stället heter, men det står ofta tveksamma getter och sura grisar parkerade i ett hägn i närheten. Hur som helst, en stor bit morotskaka och kaffe med påtår kostar som tre meter i sanden med crossen. Väl på plats erkändes behovet av en avslutningsfest för crossäsongen av slag liknande fjolårets arrangemang. Datumet är nu spikat till lördagen den 1:a februari och ni som regelbundet uppträder i Introcrossammanhang kommer att få inbjudan till festligheterna.

Kompromisslös cross, efter uppgraderingen. Tävlingsklar, med aluhjul.

Uppgraderingsprojektet jag skrivit om i tidigare inlägg är nu halvvägs genomfört och två hojar har modifierats till det bättre under veckan som gått. I väntan på leverans av ytterligare komponenter, och för att tjäna ihop till ny verkstadstid, tar projektarbetet nu en liten paus, troligen till nästa vecka. 

Nästa steg blir bygget av sambons vardagscykel, en schysst allroundhoj baserad på Ridleys X-bow med Veloce 10, skärmar och två uppsättningar hjul - sommar och vinter. 

Därefter ska Pinarellon tas omhand. På absolut bästa sätt.