Rapha Festive 500 del 1

 - en internationell utmaning, loggad via Strava. Cykla 500 km mellan julafton och nyårsafton och var lika asocial som nyttig. Eller "ge dina ben den perfekta julklappen" och erhåll ett bekräftande tygmärke enl. bild till höger. För ivriga bloggare och fotografer finns fler fina priser att vinna.
Läs om RF500 här.

Dag 1: vila

Öppnade inspirerat och starkt med en sovmorgon hos svärföräldrarna i Källby eftersom cykeln var kvar i Mölndal. Satsade på att äta mycket av allt, fira jul och äta lite till. En förlorad dag på vägen är en vunnen dag i soffan.

Dag 2: vila
Fortsatte utmaningen med ännu en vilodag. En snabb titt i resultatlistan visade att detta var ett helt unikt grepp bland de drygt 30 000 deltagarna världen över. Sökte skydd från ösregnet i skuggan av ännu ett julbord och släppte ut ett hack på bältet. Någonstans i bakhuvudet snurrade tankar om en initial taktisk miss av rang.

Dag 3: 80 km (3h 15min)

Av lika delar medicinska och strategiska skäl var det dags att komma igång med cyklandet idag. Fick fint sällskap söderut av "Pjäxan" Elgström, Disc-Kent, CCL och Sub-XX. Klockren Göteborgsvinter med sex grader, blåsigt och fuktigt. Färg: grått. Tack vare all buffrad energi (se dag 1-2) gick det hela som en dans och gav mersmak, vilket är bra då man senare somnar till vetskapen om att 42 mil återstår, under ovan nämnda väderförhållanden, eller sämre.

Rakt fram här! Ofta kan ett svetsat styrlager faktiskt förbättra vintercykelns prestanda.

Dag 4: 120 km (4h 10min)

Från min position bland de hejdlöst akterseglade deltagarna i Rapha Festive 500 skulle jag idag ta ett grepp om utmaningen och ge mig själv en rimlig chans att slutföra den på utsatt tid. För detta behövdes ett rejält tillskott i saldot. Styrde österut mot Hällingsjö, därefter söderut mot Sätila för att sedan runda Lygnern med en skarv över Förlanda och Gällinge. Där nere slipper man att trängas, med något alls. Och eftersom det var en regelrätt semesterdag så fyllde jag öronen med lite skön musik, så att tankarna skulle vandra bort från det vanliga huvudämnet - jobb. Istället började jag fundera över sittställningen. En position som funkat på de korta passen till och från jobbet i vinter visade sig nu ofördelaktig vid länge ansträngningar. Plötsligt strax öster om Tostared så satt jag både för lågt och för nära styret. 

Mmmm, fri väg - utan grus och mittlinje.

Dagen till ära hade jag hjälmen extra högt på huvudet, en hyllning till Niels Albert.

Eftersom det var ganska länge sedan jag avverkade 4h+ på gränsen till snabbdistans så körde jag förstås slut på bränslet. Och eftersom temperaturen översteg de senaste tio årens Östgötalopp så tog även vattnet slut med 45 minuter kvar. Och följderna av dylik torka brukar ju inte vänta på sig. 

Tomt i tanken med en halvtimme kvar. Pulskurvan bekräftar oförmågan till effektuttag på slutet.

Dag 5: 81 km (3h 5min)

På't igen, i dag med materiella uppgraderingar. Passet inleddes med en sväng in till Göteborg där jag köpte en begagnad sadelstolpe jag fann på www.happymtb.org sent i går kväll. Cash ur näven och sedan upp med tumstock och insexnyckel för ett snabbt skifte och justering. Anlände samlingsplatsen vid Preem Slottsskogsvallen klockan tio med en ny, snabb känsla i benen och en extra sadelstolpe i ryggfickan. Dessutom kunde jag lika överraskande som äntligen kontrollmäta Lasses hoj på plats och konstatera att han sitter där han ska.

Innan en solo-skarv i slutet av passet kunde jag unna mig en snabb kaffe och fralla med Lasse och Kent på Bärnarps Konditori i Billdal. Lyxigt!

22 mil kvar att hoja innan nyår. Ovant att räkna mil istället för tid, plötsligt efter alla år blir hastigheten en faktor att räkna med. Alltså, av med dubbdäcken och på med farten.