CX i Lidköping

Här kommer lite förhandsinfo gällande CX-cupens näst sista deltävling, Lidköping den 10:e december. 

På grund av två yttre faktorer har klubben i år tvingats flytta crossbanan, från Villa Giacomina vid Vänerns strand, till ett nytt spännande område vid Rådaåsen. Faktorerna som tvingar fram denna flytt är dels Skogshyddans avslag på förfrågan att nyttja parkeringen som start/mål, vilket man tycker är trist eftersom den varit basen för crosstävlingarna ända sedan starten 2006. Men, beslutet respekteras, även om det i klubbens uppfattning levererats utan någon vidare motivering.

Den andra faktorn som driver bort crossälskarna från stranden är ännu svårare att förstå. Under det gångna året har kommunen låtit anlägga en ny gång-, och cykelbana längst upp i strandlinjen, närmast trädridån. Redan förra året fanns delar av den klar längs stranden, vilket utnyttjades med fördel. Emellertid tycker tjänstemännen på kommunen nu annorlunda och förklarar den nya cykelbanan "off limits" för cykeltävling. Det är bättre att den får ligga öde en decemberlördag och vila sig i form inför sommartrafiken 2012.

Eftersom LCK består av glada människor som inte är ett dugg långsinta eller bittra har man tagit ett förnyande grepp på hela arrangemanget och lämnat stranden därhän. Men, den som tror att sand därmed utgår som underlag på banan är ute och cyklar, kanske på någon av kommunens andra öde cykelbanor.

Den fruktade västra delen av varvet.

Som arena för Lidköpings CK:s cykelcrosstävling 2011 har man istället valt Rådaåsen, belägen ett par kilometer västerut. Den är enkel att hitta eftersom det är den enda höjningen i landskapet på flera mil. Dock finns där aktörer inom näringslivet som gör sitt bästa för att reducera det mäktiga massivet genom utvinning av sand och därmed skapar en unik miljö där alla som älskar sand i kassetten lär trivas.

Undertecknad har provkört delar av banan och kan konstatera att det blir en riktigt fräck och annorlunda inramning på en crosstävling. Möjligheterna är närmast oändliga med mängder av variationer, olika sandunderlag och dragningar. Underlaget är snabbare än det ser ut, men suger gott med kraft ur benen. Publikplatser finns det gott om, eller vad sägs om 20 meter höga sandhögar att spana och fotografera från? För den som vill se hela banan med Kinnekulle i fonden rekommenderas utsiktspunkten väster om anläggningen. Parkering, dusch och omklädning i direkt anslutning till banan förstås.

Smetigt...

Seriösa sanddyner.

Å arrangörens vägnar hälsar jag varmt välkomna till Lidköping lördagen den 10:e december - ett naturligt stopp på väg till Göteborg och cupavslutningen följande dag.

Daylight rider

Efter senaste mörkerpasset på crossen har jag uppgraderat armaturen på hjälmen och åtnjuter numer "daylight riding" trots rådande beckmörker. En styck Magicshine 872 (det fräckaste namnet kineserna kom på) inhandlades på XXL i Sisjön tidigare i veckan och den lille gynnaren petar ut 1 600 lumen från ett lamphus i aluminium inte större än en golfboll. Batterierna ska räcka drygt två timmar med full fräs och packen ryms fint i Silvas gamla batterisele som man spänner fast mellan skulderbladen.

Dagsljus på gång...

I jämförelse med Silvas halogenlampa så sprider inte Magicshinelampan lika bra, men den är samtidigt allt annat än smal och duger gott för cykling i terräng. Den har tillräckligt med ljusflöde för att åka fort och du missar inte en enda sten eller rot då kontrasten är ganska hög. Ljuset är vitt och ger platta, spöklika skuggor. Vikten är också tillräckligt låg för att den inte ska belasta nacken då du har den monterad på hjälmen. Kort och gott, verkar vara ett vettigt köp om man vill ha ett komplett kit för rimliga pengar. I paketet ingår laddare, batteri, lampa, styrfäste, hjälmfäste, huvudsele och en förlängningskabel.

Till vänster om stigen; Sisjön. Här är det inte läge att missbedöma kurvan.

Som avslutning på träningsveckan fick jag lurat ut crossen ännu en gång för lite smisk runt Sisjön i söndagsmörkret. Efter fem pass den här veckan, varav fyra med hög intensitet, börjar jag känna igen kroppen så som den en gång betedde sig. Målsättningen nu är att släpa sig i tillräcklig form för att kunna ställa upp på veteran-SM i Åstorp och köra i mål med hedern i behåll.

Nästa vecka får ett lite annorlunda träningsupplägg, men det blir fortsatt tyngdpunkt på timmar i crossadeln - eller det som finns kvar av densamma efter mögelangrepp, uttorkning och sandblästring.

I morgon kommer det en kort rapport från ett trevligt besök vid nya crossområdet i Lidköping.

Nightrider

Granmördare, skumma slowjoggers och andra dunkla individer mötte sin överman ikväll när Nightrider låg och pressade varv på milspåret i Skatås.

Nightrider fick plocka fram sin gamla trippelspruckna Bellhjälm med kardborreband.

Först ett varv i knappt dagsljus för att memorera tvära kurvor och stenar.  Därefter 10 minuter vila och sedan ett nytt varv i mörker med 20 watt hederlig halogen i pannan. Första och sista biten av slingan är bred och belyst och därmed också trafikerad med hjälp av sportaffärens alla redskap, precis som vanligt. 

Men, det är när man ställer upp baksvingen i gruset och riktar näsan åt vänster in på den smala milslingan som det blir riktigt mörkt och ensamt. Kan man tro, men icke. Folk springer i mörkret, ensamma utan lampor.  När man lyser på dem med pannlampan så ger de ifrån sig ett märkligt läte och vinglar åt sidan fäktande och flämtande. Vilka är dessa ljusskygga varelser och varför trivs de inte i elljuset bland rullskidor, barnvagnar, tvärgående hundkoppel, vandrande kennels, vassa stavar och disorienterare?

Aha...

Då ska vi se...

...vad som ryms i diverse lådor, kassar och lönnfack.

Lördagen var röjardag. Tre annonser på Blocket, två stora kliv mot färdigställande av verkstaden samt förvaringsfix i förrådet där vinterdäck, gräsklippare och trädgårdsredskap fick plats. Och så till det roligaste av allt, tömma ut alla gamla cykelprylar i en stor hög på arbetsbänken.

Nu ska här bli ordning - till påhittad nytta och selektiv disciplin.

I spåkulan ser jag två nya hojar nästa år; en landsvägsracer sprungen ur nuvarande R3-bygge och en med något diffus spec och funktion. Kaféracern åker ut i annons så fort krokusen skjuter upp ur drivorna.

Låt oss hoppas på en varm vinter och låg boränta.

Crossat

Läs mer om dagens nypremiär (tredje för säsongen) i Skatås Classic, publicerad på cxsweden.com.

Annars har jag löpt två pass i veckan, i Barcelona. Vilket knappast gör mig till en bättre CX-cyklist just nu, men det var ändå trevligt - och varmt.

Till sjöss!

Sent i går kväll fick jag tummen ur vagnen och stjälpte hellre kläder i skogen än fåglar ur handen. Med andra ord, jag fick något gjort som legat på vänt ett tag. Så här gick det till:

1. På med en varm CX-mössa, förkläde från Pinarello och Scholl innetofflor anno -98.
2. Entré i verkstaden bakom carporten.
3. Lås dörren och sätt på elementet.
4. Koppla in mobilen mot musikanläggningen på bänken och skruva upp volymen på subwoofern.
5. Tänd den gamla skrivbordslampan som överlevt från pojkrummet.
6. Upptäck att ett okänt föremål utövat sådant tryck på en ouppackad flyttlåda, att en sprayflaska med smörmedel tömts fullständigt inuti densamma.
7. Lägg 35 minuter på sanering, inklusive promenad i skydd av mörkret till lämplig gatubrunn, långt från egen häck.
8. Töm alla potentiella gömställen för överblivna vajerhöljen på bänken.
9. Byt totalt fastrostat växelhölje på crossen mot nytt och smörja lite extra.
10. Snålskifta bromsbeläggen och lägg en dimma av 5-56 över hojen.
11. Återställ ordningen hjälpligt, retirera till sovrummet och tryna.

I morse tvekade jag länge, men beslöt ändå till slut att försöka upprepa turen till jobbet i Kungsbacka genom Sandsjöbacka. När jag körde sträckan i slutet av maj fick jag löpa vissa partier söder om Oxsjön på grund av fukt i terrängen. Medveten om att det fallit en och annan regndroppe sedan dess gav jag mig iväg efter ett SMS till chefen att initiera skallgångskedjan om jag inte kommit in vid lunch.

Och det blev löpning idag. Fyra utav 24 kilometer tillryggalades med crossen på axeln, halkandes på stenar, rötter och höstlövsbeströdda spänger hala som satan. Trots allt lyckades jag hålla farten uppe hyfsat, mycket tack vare ett underbart skådespel från naturen som vaknade vackert med sol och lite höstvind som härjade i färgskalan.

Så kom passagen vid Mellsjön. Medveten om stigens låga placering i direkt närhet till sjön var min oro om dess existens befogad. Istället för stig erbjöds en vassränna med tillräckligt djup och bredd för en medelstor kanalbåt. Alternativ saknades, därför; sjösättning och kurs mot öppet vatten under spridda svordomar maskerandes ett litet, litet leende i ena läppkanten. Anlände jobbet efter 82 minuter och upptäckte att mackan till förmiddagsfikat felaktigt placerats i höger ryggficka i stället för vänster, vilket resulterat i att en perfekt brödbit förvandlats till smulor och mos blandat med små, små bitar alufolie.

Hemresan förlades till landsvägen efter att klockan blivit sen och magen lagt av igen. Har dock svårt att avgöra vad som sved mest, regnet piskandes i ansiktet, det hårda västvinden i sidan eller ljudet av asfalt som käkade upp mina grovmönstrade Tufotuber.