Sidor

onsdag 28 november 2012

På pallen

Ni som såg Superprestige från Gieten härom dagen vet att Klaas Vantornout placerade sig högst upp på pallen. Idag var det dags igen, som ni ser...

Recept på att slå ihjäl ett 60-minuterspass i tvättstugan med blandat lågintensiv träning och styrka (när tiden går som långsammast).

1. Hämta en köksstol och IKEA-pallen "Trilla".
2. Stapla efter bästa förmåga och placera din datamaskin på toppen.
3. Youtuba fram Superprestigen från "Gneten" i söndags som du missade.
4. Studera taktik, teknik och spårval ihop med dagens trio Sven, Kevin och Klaas.


Maken till tradig bana får man ju leta efter. Få teknikinslag, helt platt och ett jädra gnetande i det sura gräset. Och så en stark vind på det, som blåst in all publik i öltältet.

En reflektion, så här efteråt. Jag upplever att jag hänger med kommentatorerna ganska bra och det är sällan man inte förstår. Kan man lära sig ett språk bara genom att lyssna? I så fall är det flamländska.

Och apropå flamländare. I resultatlistan från Zelzate hade jag inte mindre än fyra Nico före mig. Det händer ju bara inte. Och belgarnas namn sprider ju hej vilt, känn på den här uppställningen i Master A och amatör, förutom alla Nicosarna då:

Steve, Jochen, Jelle, Bart, Wim, Jeffrey, Mathias, Koen, Kevin, Tomas, Kristof, Vincent, Michael, Rik, Peter, Laurent, Andy, Steven, Tom, Jeroen och Diego.

Så frågan är, om man skulle ta sig ett fräckt artistnamn som klingar flamländskt, vad skulle det bli? Själv känner jag att alla efternamn som lutar på "mans" ligger bra till.

söndag 25 november 2012

Rapport från Belgien

Efter onödigt många timmar blev det en färdig film från Belgien till slut. Mixat GoPro och vanlig videokamera, bakgrundsljud, musik, kommentarer och text i en salig blandning.

I åtta korta avsnitt på lika många minuter får vi följa Göteborgssällskapet som gjorde cross-Belgien lite säkrare genom sin blotta närvaro.



Tävlingen vi själva deltog i under lördagen i Zelzate var en del av Vlaamse Cyclocross Cup. Olof Åström från CK Master startade i Amatörklassen, medan jag körde Master A. Sven Abrahamsson körde Master B och Cykelcity-Lasse Master C.

Nedan, några racebilder från Zelzate. Fotograf: Mattias Brockmark.

Fokuserad; "Kör om killen i mössan, kör om killen i mössan."

Bedömt 800 watt, med fäste, för att komma upp här.

Upp i det snabba "svenskspåret" ute till vänster...

...och så ner här. Härlig bana!

Hur långt räckte vi till mot belgarna då? Bäst placerad blev Lasse som slutade sjua i "H47". Sven hade otur och tappade sadeln och tvingades in i depån för ett längre mekstopp, 14:e plats för honom.

Amatörer och Master A startade tillsammans och därför fick jag och Olof, förutom ett knippe snabba belgare, också varann att tävla mot. Jag hade en riktigt bra dag och Olof lyckades inte gå med mig på den torra banan med massor av snabba kurvor. Vi slutade båda på 11:e plats i respektive klass, strax nedanför mitten.

Efter Zelzate reste vi en timme söderut och slog nytt läger i utkanten av Gavere. Där passade vi på att göra en grundlig banrek och provklafsa majsfältet innan vi drog oss tillbaka och laddade inför söndagens Superprestige som blev precis så galet häftigt som vi hoppats på. Mer bilder därifrån en annan gång.

/Fridens

tisdag 20 november 2012

- Congratulations, good race today...

- Thank you.
- We are fans from Sweden.
- Really?
- Yes.

Inte så uttömmande, men gissa om han kommer att minnas det!

torsdag 15 november 2012

Crossbluffen är synad

Jäkla tomtar. Försöker få oss riktiga cyklister att tro att det där med cykelcross är så speciellt och unikt. Aldrig skulle jag utsätta min hoj, mina kläder eller min kropp för sådan smuts och förnedring. Gyttjebrottning och påhittade anledningar för köp av nya grejer är det, alltihop. Dessutom långa resor och korta race på flummiga platser under fel tid på året. Hur fasen ska man kunna prestera på topp i klungan i mitten av april när man kör en timme på tröskeln i november. Det fattar ju vem som helst att det inte går att reparera till dess.

Hela crosscirkusen är fel, onödig och fabricerad. Ingen gillar väl att köra fort när det är tre grader varmt, dyngsurt och grått. Dessutom har jag hört att de ibland får lägga flera timmar på att få cykel och kläder i ordning bara för att få lov att ta det inomhus efteråt.
Exempel på en leende, lerinpackad crossåkare.
Förväntas man verkligen tro på det här?
Förmodligen har de slutit en pakt, de där crossåkarna. En pakt som tvingar alla att se glada ut och skriva positiva tävlingsrapporter i sina bloggar. Om de åtminstone hade haft vett att hålla igen lite och inte spela över så kopiöst. Nu blir det bara mindre trovärdigt när alla lovordar en lerig gräsmatta, regn och grus i ögonen.

Nykomlingar hotas förmodligen med reprimander om de inte genast uttrycker positiva åsikter redan efter första gången de provat. Alla är ju odelat positiva till cross, även efter att ha kommit halvt sist, krängt en tub eller bara vurpat ordentligt. Fullständigt osannolikt, det fattar ju alla.

Och vad är det för del på folk när de står och snackar med varandra i startfållan som om de vore kompisar hela högen. Och efteråt; ryggdunk, axelklappningar och uppmuntrande tillrop. ”Bra kört, din snabbe faan, du tog mig på slutet!” Det här liknar ju inget, har de ingen tävlingsinstinkt eller integritet alls?

Till sist, vad är det för loosers som driver CX Sweden och Cx-cupen? Vad tjänar de på att lägga ner all tid och energi på den här "sporten"? Inte en spänn. I stället försakar de familj och vänner, står över mysiga hemmakvällar och viktig kvalitetstid. Allt för en tro och ett hopp om en ännu bättre framtid för cykelcrossen. Det hör ju vem som helst att det kommer gå åt skogen, och förresten, folk som engagerar sig djupt i ideell verksamhet går inte att rädda. De är indoktrinerade och besatta av tanken att duka upp för andra. Ett litet tack är allt de behöver, så går de ett helt år till. Stackare.

Avslutningsvis måste man ändå förfäras av den allra värsta av slöserier genererad av denna ”disciplin” inom cykelsporten som man anser sig vara. Träningsbortfallet under hösten. Det är en förbannad skandal och någon borde göra något åt det. Jag tvingas se hur flertalet talanger och inspirerade cyklister kör sig i fördärvet under hösten och pallar sedan inte en hel säsong kommande år. Det är av yttersta vikt för svensk cykels framtid att våra löften får en strukturerad och genomtänkt träning med början den första november varje år och i perioden innan dess ska man ta det lugnt, alternativträna och eventuellt tuta i sig lite onyttigheter. Att bli kall, blöt och smutsig om fötterna ökar avsevärt risken för sjukdomsbortfall, så det kan inte bli aktuellt att stå vid sidan och se crosspektaklet heller.

Hur svårt är det att hålla rulle i 14 km/h? Allt är förstås uppgjort på förhand, tror dem att vi går på den lätte?
För egen del då? Jo, jag ser fram emot säsongen 2013 som den potentiellt bästa någonsin. Jag har ju kört landsväg några år nu och vet det mesta om träning och allt om cykelsporten. Utåt sett hanterar jag min cykel på samma sätt som proffsen, d.v.s som ett verktyg. Jag intalar mig att några repor hit eller dit inte spelar någon roll, det viktiga är ju att den är lätt och att jag fått rabatt på köpet genom upprepade trakasserier av mina lokala cykelhandlare som länge envisades med att tacka nej till mitt föreslagna "samarbete".

Om jag gör allting rätt från och med nu och fram till mars så kommer jag att gå skadefri, stark och lyckoförföljd hela säsongen. Det som främst bidrar till denna våg av trolig framgång är alla långa och lugna pass under den tiden på året då det är som blötast och kallast ute. Det ger mig motivation och härdar mitt psyke, även om jag egentligen fryser som tusan och drömmer om sommaren. Att skita ner sig och bli blöt för en futtig timme under de förutsättningarna, nej tack.

Hur skulle det se ut om jag, etablerad landsvägscyklist på toppen av min karriär, plötsligt ger efter för ett nytt, okonventionellt sätt att tävla på och därmed riskerar att placera mig utanför pallen - utan möjlighet att skylla på hjälpryttarroll eller tidig utbrytning? Cykling på min nivå handlar inte om att ha roligt. Det allvar och varje insats måste kunna försvaras och förklaras med grund i min planering, som jag för övrigt håller hemlig och reviderar efter verkligheten.

Nej, crosskulturen, mig får ni inte. Försök med nån annan.

onsdag 14 november 2012

Gräsligt snyggt


Ibland kan torr, snabb och snygg cross kännas som ett alternativ. Fotografen Emily Maye har tagit riktigt sköna bilder från Cross Vegas, ni hittar dem här.

tisdag 13 november 2012

Rapport från Stockholm

Som vanligt har den initierade bloggmassan rätt, Cross-Sverge gav ett stort GILLA till Flottsbro, Cykloteket och CKCX. Väl förtjänt. Mycket arbete ligger förstås bakom och nu knyter man ihop det hela genom att låta cyklisterna besvara en enkät. Är det månne ett tecken på att man siktar på arrangemang även nästa år? Jag kommer gärna tillbaka.

Min tävlingshelg var ett bra exempel på den patenterade "andradagsformen". Medan lördagen var en lång pina där jag fick slita ont hela varvet utan att egentligen åka fort någonstans, så var söndagen precis allt jag önskar få ut av kroppen. Det var två helt olika upplevelser och det kändes som att köra med olika motorer.

Söndagens motor bjöd på finesser som tempoväxlingar, attacker, flyt och fart, vilket gav en 12:e plats mot lördagens 17:e. Jag hade länge häng på en topp-10, tappade och körde ikapp om vart annat. Mot slutet stod matchen först mot Kangas som gjorde en downhill-omkörning av rang, och sedan mot Olof som passerades på slutet.

Tar höjd för vänsterkurvan från målrakan ut i leran - en högfartssväng med blicken i det valda spåret. Foto: David Elmfeldt

En närmare analys, full av självklarheter, ger att söndagens bana tack vare sin plattare profil gav mig bättre kapacitet på en större del av varvet. Det innebar i praktiken att jag kunde gå på en tyngre växel, få mer fart och bättre flyt i geggan. Det är lätt att fastna på en för lätt växel samtidigt som man får inte den vila man tror eftersom man får slita för att "lossna" från underlaget.

Lite tankar om däck - typ, tryck och grepp.

Helgens däckval;
- Dugast Rhino 32 fram, för bästa kantgrepp. 2,2 bar
- Tufo Flexus Cubus 32 bak, för bästa skovel. 2,1 bar.

Däcken spelar roll i cykelcross men i min värld är inte grepp det allra viktigaste i leran, utan pålitlighet. Om jag vet hur mina däck beter sig, så kan jag köra därefter. Om jag dessutom vågar lita på att de presterar som jag tänkt, så spar jag tid och energi på att vara försiktig i onödan eller överkompensera sladdar.

Att jag kör med ett ganska högt tryck har flera anledningar. Främst hänger det ihop med att jag har en ovana att ställa mig upp och dra igång, hängandes över styret. En annan anledning är att jag brukar kunna öppna luckor på lättåkta partier med hårt underlag och då vill jag att cykeln ska svara bra på krafttillförseln. Ett högre tryck hjälper också till att fixera däcken mot fälgen och limfogen påfrestas inte lika hårt.

Baksidan är förstås ett försämrat grepp, vilket jag kompenserar för i min åkstil. Väljer ofta det alternativa spåret och trycker på tidigt ut ur kurvan istället. Med ett Rhino i fram behöver jag knappt bromsa in i kurvan heller.

Bara det att däcktyp, tryck och körstil spelar in gör ju cross så mycket mer intressant. En faktor att räkna med, vare sig man vill eller inte.

fredag 9 november 2012

Hey bro!

Här nånstans i mörkret ligger ett gott stycke mark och väntar på att vändas. I morgon och på söndag ska det laddas ur ordentligt och i syfte att jaga bort den olyckliga passivitet som arbetsveckan inneburit så fick jag rastat benen en timme idag innan det blev mörkt.

Var i trakterna kring sjön Gömmaren och snurrade med crossen, inte så långt från Flottsbro tror jag. Jag är ju ingen expert på området men jag antar att det är Flottsbron vi ser till vänster i bild. Och det är klart, det vill ju till en stor tavla då, så att man inte missar den.

Från sena onsdagkvällens utsiktslösa rek med bil. Därefter gick jag på bio och såg nya Bondfilmen, vilket är helt irrelevant i sammanhanget.

torsdag 8 november 2012

What NEEDS shredding?

Ibland går det inte alls som man tänkt och då kan besvikelse och aggressioner, i vissa fall med all rätt, med fördel tas ut på cykeln. Den mildare formen av materiell misshandel kan vara att släppa cykeln i marken, slänga den i diket eller låta den smaka en välriktad spark. Ofta kan cykeln därefter återanvändas efter en justering eller enklare reparation som är precis så kostsam att man noga överväger att inte skada den medvetet igen.

Själv har jag vid ett tillfälle slängt iväg cykeln så långt som möjligt. Den landade då i Vänern och jag fick förstås vada ut och hämta den för att senare rulla i mål och få några futtiga cuppoäng.

Efter att ha skrotat bakväxeln på hemmatävlingen dagen innan sattes reserv(dels)cykeln in och det dröjde inte många meter förrän jag upptäckte exakt varför den kallas så.

Strax därefter togs det här fotot. Och sedan blev det sjön, ni fattar.

Nu till frågan. Ponera att maskinen som ni ser på bilden hade stått placerad efter mållinjen på varje svensk cykeltävling i modern tid. Hur många cyklister hade vi då fått se ångerfullt retirera till hemmaverkstaden med cykeln i en påse?

Missa inte filmen som ni hittar härFavoritögonblick efter 42 sekunder - sadelljudet.

Och på den initiala frågan om vad som behöver "shreddas" finner ni svaret här
Det är ganska mycket.

måndag 5 november 2012

Rapport från Sunne

Under dagen har reaktionerna efter helgens cx-slag i Värmland inte låtit vänta på sig. Ett välkänt faktum visar upp sig, som på beställning. De som är mindre nöjda med egen insats, är också mindre nöjda med arrangemanget. De som är helnöjda med eget resultat skriver gott, eller inget. På detta finns flera bevis och ni har förstås redan läst både glada och ledsna bloggar under dagen.

Själv är jag halvnöjd med min egen insats och följdaktligen också halvnöjd med tävlingarnas genomförande från arrangörshåll. Detta innebär ju inte automatiskt att allt varit halvbra, utan det har funnits både bra och mindre bra saker med helgen. Och eftersom jag gillar listor...

schade:
- publiktomt
- informatonslöst på plats
- svårtillgängligt
- ovanligt dystert och grått i målområdet

jawohl:
- utnyttjande av befintligt banområde
- katten Pelle
- skön spaupplevelse på lördagskvällen (klart och fräscht vatten, tänkte ni på det?)
- och det som gör skillnad varje gång: ett fantastiskt härligt crossgäng, på och av banan


Viktigt tugg. Om någon sticker in en mikronfon i högen av cyklister direkt efter målgång så lovar jag ett mästerverk. Fr.v: Thomas Pettersson, Philip King och Patrik Elgström. Alla MCK.

Håll med om att man alldeles för snabbt och lätt kopplar ihop cykeltävlingarna i regi av föreningsliv, cx-cup och SCF med boende- och spapaketet från den privata aktören. Det är precis som att "varumärket", platsen och ryktet på något mystiskt sätt skulle sprida sig ner till den ideella verksamheten och göra tävlingen till ett bättre arrangemang. Det är ju fortfarande upp till arrangören att dra en bana som följer reglementet, få upp lokalt intresse, anvisa cyklister till duschar och cykeltvätt, skapa SM-stämning och bereda en väg fram till målområdet utan att beträda bana eller träskmark.

Selma Spa gör förstås det dem är bra på och det inkluderar inte cykeltävlingar. Och vad gäller just deras inblandning i arrangemanget hoppas jag inte att någon kände sig tvungen att bo på anläggningen bara för att få tillåtelse att köra sönder gräsmattan. Ett snabbt överslag ger att en familj som åker med med två barn, där två tävlar, alla äter och en fru ska kompenseras med fritt val ur spashopen, genererar en utgift på ca 12 000 kr för helgen. Det är mycket för en helg i Sunne men likväl frivilligt förstås.

Själva bodde vi på en värmländsk idyll för några hundralappar per natt och myste i klubböverskridande storgrupp. Det blev en bra peng över som investerades i...ja just det, Selma Spa på lördagskvällen. Vårt eget "paket" per par landade 2 000 kr under specialpriset för helgen, men sådant får man ju stå ut med. Som tur är cupen inte slut ännu och pengarna försvinner ju nästa helg ändå.

Så till resultaten och rapporter från racen.

Lördag, SM i H30 och tolv galna halvgamlingar i två led. Hade svårt att hitta känslan och det ultimata peppet innan start och i brist på fokus och taktik tog jag starten och körde mig stum i första backen. Fick omgående släppa tätduon och inrikta mig på att köra om placering 3-6, vilket ganska snart blev 5-6 eftersom Peter Almlöf och Philip King båda gled iväg retsamt långsamt, men ändå. Benen var inte på topp och den långsamma banan passade mig inte alls, förmodligen just därför (läs översta stycket).

Iväg!

I mål.

Efter första varvet hade jag fortfarande CK CX i hasorna och det stod klart att matchen stod om femteplatsen. Hammarström tilläts tydligen passera och i försöken att följa fick jag "eeeeee" från kroppen vilket släckte gnistan och jag harvade runt resten på egen hand. En tråkig tävling som jag gärna kört igen, med söndagens ben. En sjätte plats, till handlingarna. Stort grattis till Henrik Hågård (ovan t.v) som tog SM-silver bakom Eklund, snyggt!

Söndag, cx-cup Superklass och ett stort startfält, över 40 man. Från min position i andra led kunde jag göra följande analys av den kommande starten.

Åtta man i bredd har fem meter på sig att trängas in på en tre meter bred väg. Till vänster, skog. Till höger, oförlåtande läktare. Startunderlag makadam. Här gäller det att ta för sig till varje pris och inte sluta trampa.

Starten gick och skogen fick besök direkt, en observation tagen ur ögonvrån. Själv lyckades jag få fritt spår ganska tidigt och kunde gå med topp-10 upp i backen och ut i "gräset". Tack vare att jag hade rekat området från sanden till den långa nedförsbacken noggrannt, kunde jag åka riktigt fort här, helt utan broms. Därför hade jag kontakt med täten ganska länge vilket gav mig lite spelrum kommande halvtimmen.

Rekat: snabbaste spåret.

Tätt följd av Philip King.

Mycket trött, försöker förgäves hålla undan för Adam.

Bättre svar från benen och en mer levande tävling höll humöret uppe. Tyvärr kroknade jag något på slutet och släppte upp både King och Almlöf (igen) och på sista varvet kom Adam Steen starkt och körde in försprånget på toppen. Jag lät bli att dra nedför backen för att spara lite kraft till spurten, medveten om hans kvaliteter. Vi gick genom speedwaykurvan i botten i bredd och tog varsin sida upp i springbacken. Adam hoppade på hojen tidigt och jag körde min patenterade "spring fem snabba steg till" innan jag flög på sadeln. Det var helt jämnt där med 100 meter kvar, men tyvärr strejkade pedalerna då klossarna var helt igensatta och jag kunde aldrig dra igång.

En 13:e plats, men länge med smak på en 10:e, hör till en av säsongens bästa insatser. Just "med smak på" känns helrätt och ger en försiktigt positiv och klädsamt ödmjuk framtoning. Större grattis till samme Hågård som sopade hem segern på söndagen, mäktigt.

Nu siktar jag mot Stockholm och en helg som jag tror vi kommer känna annorlunda för. Där väntar två av-och-för-cyklister-tävlingar i ett område fullt av intresserade utövare. Det vill gärna bli lite bättre då.

- - -

Varifrån kommer förresten namnet Sunne? Det spekulerades vilt i 1700-talsstugan framåt kvällen och den numer klassiska cx-kombon rödvin och lösgodis gav näring åt flera teorier. Den vinnande utläggningen baserades på det faktum att Sunne ligger placerat vid det smala vattnet mellan Frykensjöarna. På värmländska; vid "sunne". Dementera gärna, annars fastslås ovan härmed.

söndag 4 november 2012

Glädje

Vuxna, leriga män kör livet ur varandra och skrattar efteråt. Det blir knappast bättre.
En utförlig race report från SM och Cx-cupen kommer i morgon.

Sunne, söndagen den 4:e november 2012. 
Fr.v: Johan, Ola, Patrik, Philip, Mats, Björn, Olof och Henrik.

fredag 2 november 2012

Mot Sunne och SM


I kläderna sitter känslan...

Nu är det äntligen dags. Inget att spara på, inget att tveka över.

Ändå tappar SM lite i kampen om den självklara höjdpunkten på säsongen. Detta med anledning av att ett gäng cx-åkare från Göteborg nu är bokade på Belgien om två veckor. Först tävla själv, sedan se Super Prestige. Vilken helg det kommer att bli.

Men först; två starter i Sunne med förhoppningar om goda resultat.
Vi ses där om ett par timmar.

Göteborgsgirot i Radiosporten

Radiosporten intervjuar gänget som står bakom Göteborgsgirot, från gårdagens presskonferens.

http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=25&grupp=3828&artikel=5332167

Christer Wallin (GAIS), Fredrik Lundgren (proj.led GAIS), Frida Boisen (GT), Jahn Ekman (SCF) och Anna Reynold (MILK)
 
Bansträckningen, 70 km rekat av Reck.

torsdag 1 november 2012

Göteborgsgirot - presskonferens

De långt framskridna planerna kring Göteborgsgirot läckte ut redan förra veckan:

http://www.fotbolldirekt.se/2012/10/23/gais-vill-cykelsatsa-hoppas-pa-kassapjas/
http://www.gp.se/sport/fotboll/1.1104832-gais-planerar-cykeltavling?m=print

Nu är det dags för den officiella lanseringen - presskonferens kl 13.30 idag i Göteborg.

När cx-säsongen är över planerar jag att lägga mer tid på jobb med Göteborgsgirot som är ett riktigt härligt initiativ från Gais. Ni kommer att kunna läsa mer om det i medier strax.