Njaae...

...det här går ju åt h-vete!

Efter söndagens vinterdistanspremiär på fyra timmar, med efterföljande "goffning" på Incontros buffé, smärtade halsen illa och febern smög sig på. Det blev startskottet för en riktigt rejäl förkylning, en av de värsta i mannaminne.

Från natten till måndag har jag varit helt sänkt och det är egentligen inte förrän nu i eftermiddag som jag piggnat till lite grann och kunnat andas genom näsan, känna smaker och utstöta begripliga läten igen. All träning i veckan har ställts in och kompenserats med en överväxel på jobbet. Jag kan inte se att två stenhårda crosstävlingar kan bli verklighet i helgen och det smärtar oerhört.

Något annat som smärtar och även kvalar in som det närmaste fysisk aktivitet jag kommit under veckan, måste ha varit kvällens däckskifte på bilen. Iförd overall från 1997, världens tjockaste täckjacka och en CX Sweden-mössa angrep jag projektet under stormens antågande med horisontellt snöblandat regn som nådde sex meter in under carporten. Nyss nämnda struktur beräknas för övrigt ryckas ur marken och gå till väders vilken sekund som helst.

Buuuuuu!

Varför smärtade vinterdäcksbytet då?

a) vi fick medskickat Sveriges fulaste vinterhjul

b) väghållningen ligger numer i en hög i förrådet

c) vid resolut gaspådrag spinner hjulen förtvivlat och letar fäste förgäves med sitt tjocka, otäcka gummimönster.

d) däcken är dubbfria, den västsvenska ishalkan skrattar åt mig

e) har fått däck utan rotationsriktning, mönstret blir olika på vänster sida (grepp) och höger sida (släpp). Kommer ju att dra snett i modden, vilket ägg har monterat detta?

f) fälgen sticker ut flera centimeter från däcket i sida, vilket tacklar trottoarkanter och undflyende vilt med hård metall istället för mjukt gummi

Kort och gott, pärlan har förvandlats till en gråsten och vi kan lika gärna svetsa igen hälften av cylindrarna tills våren kommer. Med anledning av denna misär förankrade jag i kväll, under svordomar och väl underbyggda resonemang, beslutet att vagnen skall uppgraderas och rulla på 18-tum i sommar som kompensation. Då ska dieselsexan rastas med vederbörligt fäste och quattron ska återigen få förmedla 500 Nm till ryggraden på ett sådant där sätt som får hela kroppen att le utan att man kan göra något åt det.

Om jag mot förmodan skulle förära någon av helgens crossarrangemang med min sorgliga uppenbarelse skulle jag uppskatta ert medlidande, åtminstone gällande de otäcka vinterhjulen.