Bara framhjul

Ibland är livet hårt mot en crossåkare. Oftast är det förstås fartfyllt, underbart och lätt vinklat mot färdriktningen. Solen skiner ovan molnen, marken är mjuk och fåglarna flyttar på sig. Till skillnad från musikjägarna och civilpoliserna i naturen som av någon anledning åberopar ensamrätt till allemansdito samt åtar sig uppgiften att stävja olämplig framfart på cykel. Precis som på landsvägen är vi cyklister oönskade, utom när det vankas medalj till Sverige i något TV-sänt arrangemang. Då hojtas och hejas det så att chipsflisorna sprutar ur munnen och dippvågarna bryter i skålarna.

Men ibland är det tufft, som nu till exempel. Trots att jag sitter på inte mindre än fyra kompletta uppsättningar crosshjul så finns det inget bakhjul som är driftsdugligt för tillfället - ett bevis på att grejerna slits och används ordentligt. Läget är förstås inte hopplöst och det första som ska till är en handlingsplan för åtgärderna. Låt oss upprätta den direkt:

Bakhjul nr 1:
Defekt: tubdäcket har glidit på fälgen och ventilen är starkt vinklad, riskerar att gå av. Fälgen har en stor bula efter en rejäl smäll mot en sten i höstas.
Åtgärd: lossa tuben och banka rätt fälgen, återlimma
Verktyg: hammare, klister

Bakhjul nr 2:
Defekt: bomullssidan av tubdäcken har ruttnat så att latexslangen tittar ut
Åtgärd: beställ ett nytt Dugastdäck
Verktyg: plånbok, klister

Bakhjul nr 3:
Defekt: hjulet kastar i sida och tuben är blanksliten
Åtgärd: rikta hjulet och köp nytt tubdäck
Verktyg: hammare, plånbok, klister

Bakhjul nr 4:
Defekt: alla ekrar på icke drivsida hänger i sista gängan på nippeln och skramlar
Åtgärd: sluta bygga egna hjul
Verktyg: plånbok

Just det sista fallet uppdagades under gårdagens pass där jag var ute och sprätte med crossen runt Årekärr söder om Göteborg. Att bromsen ligger emot fälgen en aning är ju inte helt ovanligt, så jag ställde ut bromsen maximalt för att få tyst på det. Tyckte ändå att det gick ovanligt tungt och efter en stund började det gnälla från bromsen igen men den här gången hade det tillkommit ett raspade ljud. Som när gummi äter kolfiber. En snabb blick mot marken vittnade om en hejdlös hjulvandring i bakgaffeln och jag stoppade omedelbart framfarten. Det var först då jag hörde ekerskramlet. Träningen var över och jag jazzade hem på asfalt i knappt tvåsiffrig hastighet.

Visst är det fantastiskt hur mycket inbyggd effektfiltrering ett bakhjul kan besitta. Jag kan nästan lova att all effekt över 400 watt gick rakt ut elastiskt materialdeformation, den nådde aldrig marken utan försvann mellan nav och däck. Nästan som på en testcykel. Det gick ungefär lika fort också.

Snart är det höst.
Men först kommer den snabba sen-sommaren och för-hösten.