Start 09.30 i Källby vid foten av Kinnekulle. Dagens träningssällskap var Christer Ekdahl; Lidköpingsbo, cyklist, skolkamrat och triathlet - för dagen på tempohögen.
Om det är något jag verkligen kan längta tillbaka till så är det vägarna på Kinnekulle om våren. Fastän jag kört där hundra gånger så är det lite speciellt varje gång. Så, trots att vi egentligen skulle söderut så inledde vi med ett varv runt Kullen.
Övre delen av Gössätersbacken - enastående vackert och förstås gamla intervalltrakter.
Efter Gössäter körde vi söderut mot Österplana där vi mötte Marcus som genast vände och gjorde oss sällskap ett par timmar. Husaby, Skälvum och Lundsbrunn passerades i innan vi kom ifatt fler cyklister som givetvis också var bekanta, självaste ordföranden i Skara CK, Johan Kullberg var ute och rullade med sin bättre hälft. In genom Skara där vi fick anledning att känna på GP-varvet eftersom det inte kommer att köras i år vad det verkar. Trist.
Fritt spårval in i gatstenskurvan idag...
... och ingen trängsel på upploppet.
Strax innan lunch nu och solen värmde på ordentligt samtidigt som fortsatt färd mot Kvänum gav gynnsamma vindar. I Ardala svängde ett MTB-gäng från cykelgymnasiet ut på vägen framför oss, anförda av en reslig grabb i Herbalife 24 Raumerrittet-kläder. Eftersom bredstyrena susade på i runt 40-knutar så delgavs Mathias Wengelin misstanke om inblandning och det skulle ju strax visa sig att farten fanns där även under 1:a majloppet som han skulle komma att sopa hem i stor stil.
Oltorp, Kvänum. Idag med bästa tänkbara inramning för en MTB-tävling på slätten.
Pojkar 40 sprätter iväg. Närmast kameran, Borås-Kjell och MCK-Thomas.
Lyxig första parkett i solen. Med en kopp kaffe och en ostmacka ser vi dagens herrelit ladda för start.
Efter att ha minglat runt i över en timme och träffat massor av gamla kända ansikten (Jonas, fasen vad länge sedan det var!) så ville benen iväg. Men innan vi gav oss av så såg vi till att Cross-Karlsson, numer även känd som "Handlar'n", varvade på rätt sida om konerna. Visst, det kan krävas en tvärnit, låst hjul och ett litet släpp med flaskan mellan tänderna, men så är han ju också en entertainer ut i ekrarna.
Slätten bredde ut sig framför oss och vi passerade Fyrunga, Skarstad och Hällum innan vi kunde svetsa igen styrlagret och huka för motvinden i 30 minuter. Christer fick förstås sota för sin låga temporigg och tog spets medan jag förgäves försökte hitta någon rulle med hakan på styret.
Om ni undrar varför LCK:are är åkstarka och har halvhjulning som paradgren - kolla in träningsförutsättningarna. Platt, blåsigt och spikrakt. Stärkande för karaktären.
Härjevad - mest känt för att vägen knäcker till 10 grader åt öst och sedan går spikrakt en mil till.
Strax innan Norra Härene satt jag plötsligt med höger pedalhus under skon stirrandes på en ren axel. En spännande utveckling som tvingade oss till ett kort mekstopp. Man undrar lite vad det är som gör att en Loc-Titead bult plötsligt bestämmer sig för att lossa efter 2 000 km. Själv tror jag på traktordäcksmönstren i asfalten.
Guldpass idag; fyra timmar och 122 km med magra 300 höjdmeter fördelade på en kulle och två bäckraviner.
Imorgon blir det ett par timmar på vägarna söder om Kungsbacka.
Vi ses!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar