Avslutningen tog dock priset. Från Skt Sigfrids plan tog stadsracet vid och det gällde plötsligt att anlända först till Da Matteo, givetvis med liv och framför allt cykel som insats. Erik visade förstås vart skåpet skulle stå och tog genast en betydande ledning förbi Korsvägen och in på Södra vägen där vägvalen plötsligt gick isär vilket ökade spänningen. Reck, jag och Brengdahl tryckte på upp mot Avenyn och vidare mot Vasagatan övertygade om att Erik gick för fullt längre norrut, längs Allén.
Något förvånade, och med lätt släpp på gatstenen, gjorde vi en hel entré framför 50-talet samlade på kafét, utan att Erik syntes till. Någon minut senare rullade även läromästaren in och levererade någon ursäkt som jag redan glömt.
Året är 1893 och både kaffe och cykel har just uppfunnits...
Bild från Mattias Recks blogg.
Dagens arsenal uppradad. Ytterst står Eriks ultralätta BMC, följd av Recks spökbygge från Bianchi, den asymmetriska Dogman och närmast Johans stealth-Canyon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar