Snököping

Fördelen med att vara sent ute med en race report är ju att alla andra redan hunnit beskriva banförhållanden, väderomständigheter och diverse vedermödor. Temat för lördagen verkar ha varit en disciplinanpassad variant av ett gammalt talesätt; ”det göms i snö, kommer fram i VISA-räkningen eller i läkarjournalen”.

Ännu en gång visar det sig att cykelcross handlar om så mycket mer än tröskeleffekt. Begrepp som ”ekonomisk uthållighet” och ”dum envishet” kommer sannolikt visa sig vara värdefulla när cupställningen så småningom räknas samman för att kora de främsta. Jag säger; dividera resultaten med utläggen och dela ut ett pris till den cyklist som skrapat ihop flest cuppoäng per nedlagd krona. Där har vi en sann vinnare, i Super Economy Class.

Annars växer banan i Jönköpings Stadspark med tiden, så som de flesta banor gör som man initialt förfäras av eller känner viss frustration över på grund av tekniskt tillkortakommande eller fara för kropp och material. Med ett par små förändringar, främst ur ett säkerhetsperspektiv, så kan området bli en succé. Man är en god bit på väg med den utmanande asfaltsbacken och det bottenlösa träsket. För en folkfest krävs nog att man flyttar Elmiamässan dit också, men det lär inte vara någon match för det driftiga gänget i IF Hallby.

Starten gick historiskt långsamt för mig då taktiken var att hålla igen lite första 30 sekundrarna för att inte stumna halvvägs in i backen. Detta medförde att jag ”fastnade” en liten bit ner i fältet och när det sprack av en bit framför så tryckte jag i en växel till för att gå förbi och täppa, helst utan att få med mig för mycket folk då.

Detta gick givetvis åt skogen då jag fick köra ut i slasket för att komma förbi, och där fanns inte tillräckligt med fäste. Så, en grupp på tio man fick lucka över krönet första varvet men jag satt bara 15 meter bakom med ben som svarat fint hela vägen upp dit. Förhoppningarna att gå ikapp var lika höga då som de var bortblåsta en minut senare då min lakatmatade hjärna hade slirat klart i skogen och kom ut på fältet och luckan hade växt till 75 meter. Träsket togs an med sedvanlig dyngväxel och överkroppscykling - en gång. Resten av varven så tog jag det 200 meter långa partiet löpande på högerkanten, vilket jag tog en placering på.

Efter tre varv hade jag för gott skakat av mig Jönköping, MCK och någon mer som skuggade i början. Jakten hade precis inletts på Hallbys hemmahopp som tagit sig förbi när jag fick styrstammen i skrevet efter ett misslyckat försök att flyga över det leriga diket. Till min förvåning får jag ringning för sista varvet, bara att stå på för fullt uppför, vilket som vanligt gick bra och jag knappade till och med in lite på Janne som låg åtta. Under utförsåkningen i skogen ökade avståndet igen och jag rullade in som 10:a, vilket ändå känns okej med tanke på att jag sent inpå start fick gå på andravalet av däck då Cubusdäcket lossnade efter uppvärmningen, troligt en följd av den numer ökända ”Ramundermarinaden”.

Och nu, en liten känga till oss i CX Sverige och Förbundet, som efter nio deltävlingar i årets cup, fortfarande inte lyckas skaka fram en kommissariefunktion värd namnet. Vi har uppenbarligen fortfarande en bit kvar innan crosskommissarierna kan leverera en kontrollfunktion och ett stöd för arrangören.

Inom CX är tävlingstiden fundamental. Varför ingriper inte tävlingsdomaren när arrangören är på väg att avsluta tävlingen för tidigt?

Inom CX Cupen är resultatlistan jätteviktig, varvad åkare ska få placering och poäng, inte DNF och noll. Om en arrangör som kör sitt första race går bet så är det en sak, men en kontrollorganisation som är inne på sin nionde cuptävling får inte underteckna en resultatlista där halva fältet uppges ha brutit utan att reagera.

Jag hoppas att vi hinner säkerställa en förbättring inför de sista tävlingarna i december och januari. Det börjar bli dags att sätta det här nu.

Just tävlingstiden, som är så viktig inom cykelcross, verkar vara svårt att få till. Jag har hört en del olika varianter på hur man från arrangörshåll listat ut den optimala lösningen för att hämna så nära 40 respektive 60 minuter som möjligt för vinnaren. En av de bästa hittills är att ”en av våra duktigaste motionärer körde banan i somras på 9 minuter…”. Eeeeeeeee!

Det enda som gäller är förstås verkligenheten under pågående tävling. Ju längre man väntar med att bestämma antalet varv, desto större sannolikhet att man hamnar rätt. Det finns INGEN anledning att fastslå antalet varv innan start och endast en anledning till att göra det redan efter ett varv, nämligen om man bara ska köra tre varv. Råkar du t.ex. ut för en första varvtid på över 11,5 minuter, vilket innebär att endast tre varv ska köras i 40-minutersklassen (eftersom 36 är närmare 40 än 48). Då måste man fastslå att det endast är två varv kvar och upplysa cyklisterna om detta enl. cupreglerna; meddela två varv kvar och ringning på sista.

Reglerna är klara och tydliga. Tillämpningen är svår. Därför är cykelcross lika hårt mot arrangören som mot cyklisten. En sport för hårdingar helt enkelt.

Men återigen, när var något enkelt riktigt roligt senast?