Faces of CX

Som tidigare konstaterat är en crosstävling ingen arena för stora leenden. Den som ler är inte trött, har inte ont och tänker inte på döden eller något annat som raskt kan befria en från aktuellt lidande. Ett leende före och efter själva tävlingsmomentet är dock lika självklart som en kommissarie i keps, men under gång är det inga glada ansikten vi ser längs banan. De är oftast förvridna av smärta, onda av otur eller sura av syra.

Då min sambo hade vänligheten att hålla ner avtryckaren på min Canon EOS 50D (som tar sju bilder i sekunden) under den tid då hela eller delar av mig syntes någonstans runt varvet i Tidan så hade jag gott om material att välja bland för presentationen; "Faces of CX"

Eat this! Tänderna sköter snacket, dock är det ju sällan någon av de andra cyklisterna ser dem, åtminstone inte på sin rätta plats.

Gaaaah! Trött smärta, stel blick. Ofta i kombination med ett frustande, brunstigt läte.

Ooops - där gick nån sorts gräns. Troligen snett/hårt nedslag att döma av det kopiösa hudskrynklet på högerbenet.

Pokerfacet, även kallat taktikernyllet. När som helst kan vad som helst hända. Oftast blir man mest överraskad själv.

Ahhh vad f-n.... cykel till salu! Ungefär.

Och så efteråt - leendet igen. Som alltid i cykelcross. Här skildrar jag hur mycket Tomas Petterssons son Ted har växt sedan i onsdags.