Kroppen kändes riktigt bra och prestandamässigt är det nog en av de bättre crosstävlingarna jag kört i modern tid. Cykeln gick som en dröm efter ett rejält fulmek minuterna innan starten, då jag stod ute på bilvägen och böjde ut växelörat med ett rejält grabbatag i bakväxeln. I de lägena är det verkligen känsla som avgör.
Natur möter natur - ljus Dugastbomull mot en torr gräsäng. Vissa skulle säga att det är det vackraste som finns. Eller snabbaste. Foto: Sture Fredriksson
Starten gick utanför Cykeldistributions lokaler i downtown Tidan och vid 14-tiden fräste ett 30-tal åkare iväg ut på det snabba varvet som skulle köras 45 min plus två varv, i praktiken en timme. Att starta tävlingssäsongen med 60 minuter är tufft om man är intränad på 40 minuter men det funkade över förväntan. En bit ut på första varvet låg jag runt 12:e plats men körde sakta upp mig de kommande varven. Planen var att starta med respekt för tävlingstiden och öka försiktigt allt eftersom.
Efter ett tag fick jag kontakt med starka Olof Åström, CK Master och Tomas Pettersson, Mölndal, lokala förmågor kända även från den lokala Introcrosscupen. Delar av varvet var riktig lättåkt och det blev snart uppenbart att en liten grupp hade sina fördelar. Vi mosade ikapp Robin Hedström, Caperio och senare stötte Tomas ikapp Johan Andersson som kör för Kvänum.
Vi var drygt halvvägs in i tävlingen, Olof hade åkt av och kvar var fyra man som körde om platserna 5-8. Mina Pipisquallos var garanterat slätast för dagen och i den enda sliriga kurvan på varvet kämpade jag febrilt med att hålla åket kvar på torra land. Jag provade samtliga tio spår som gick att fantisera ihop under loppet men de flesta öppnade en liten lucka framåt. Så, med tre varv kvar att köra tog jag täten i gruppen och lät dem istället bromsa bakom mig. Planen var att sedan avsluta starkt med en offensiv i samband med plankhindren och därefter en långrökare på asfalten och rent våld över löphindret och sista 100 metrarna. Det enda jag behövde säkerställa för att fullfölja planen var att ha kontakt med gruppen under sista varvet, fram till plankorna. Det misslyckades.
Ute på gräskullen på sista varvet uppstod ett helt onödigt strul och jag fastnade bakom en varvad åkare på skråpartiet, den enda delen av banan som var helt omöjlig att ta sig förbi på. Tio sekunder försvann direkt och gruppen var väck. En sista vresattack resulterade bara i att jag körde sopcross och blev tvärstum. Rullade hem, snuvad på en drömavslutning.
Men, känslan i kroppen är något att ta med sig in i säsongen och det är alltid härligt att köra i Tidan. Bra också för skallen att börja året med en torr, snabb och tät crosstävling som är rolig att köra.
Resultat och bilder från FCR 2013
Vann gjorde Mikael Flockhart med Hasse Mård på andra plats och GCK:s David Eriksson som fin trea.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar