Veckan började bra träningsmässigt. Efter en vilodag på måndagen så bjöd tisdagen på ett riktigt fint löppass; Änggårdsbergen runt på asfalt. Knappt 13 km avverkades på under 56 minuter och benen kändes bättre och bättre mot slutet. Efter ca 10 pass har jag nu lärt mig att det bästa flytet kommer efter 40 minuter, då släpper det ordentligt. Innan dess gör det mest ont och känns kantigt överallt.
Torsdagslöpningen gick betydligt sämre. En del berodde på att det kommit snö och temperaturen låg runt nollan, alltså åttrampat och halt på sina ställen. Särskilt i spåret uppe på Safjället dit jag av någon anledning bestämt mig för att styra dojjorna. Ett varv där uppe och sedan kana nedför branten med livet som insats. Sträckte ut steget in mot Mölndals centrum, löpte upp förbi den vackra kyrkan och sedan hemåt. Med tre hundra meter kvar sved det plötsligt till i högerknät. Mitt i steget - gaaah! Smärta strålade från centrum av knåskålen och hela vägen ut, runt om. Bara att linka hem och sura.
Har haft ont sedan dess och misströstar förstås enormt, särskilt som vi planerat skidåkning nästa vecka. Korta promenader, trappor och knäböj är smärtsamt, särskilt när det fått stelna till en stund.
Men, det är då den kommer till räddning! Som vanligt; den helt magiska, fantastiska cykeln. För gissa om jag kan köra två timmar landsväg utan en enda känning. Blev så nöjd när jag provtrampade på gatan att jag bestämde mig för att leka med GoPro-kameran och det nya styrfästet.
Var på cykeln kan man fästa kameran och komma undan med det?
En L(ow)D-version av klippet för 28.8-modem, finns här.
Ja du, den där schnőn är inte att leka med./stef
SvaraRadera