Hemma igen efter en sväng till Sälenfjällen. Fantastiskt vinterväder och underbara längdspår.
Och som grädden på moset, en halvdag i Tandådalens backar. Passade förstås på att limma GoPro-kameran på hjälmen.
Varsågoda, här kommer uppföljaren på fjolårets kioskvältare Spåret;
Lite komiskt ibland hur skador kan synka med varann och uppträda i syfte att snabbt oskadliggöra en hugad vintermotionär. I mitt fall började det med ett ont knä efter löpträningen, riktigt ont och svårt att gå som följd. Bra då att jag kunde cykla såpass bra att jag klotade på en grusväg och slog upp det andra knät som blev rejält ömt och svullet. Dessutom gick det ganska illa åt ena armbågen samtidigt.
Med detta i bagaget reser man så 50 mil norrut och kliver ut i längdspåret, bara för att 400 meter senare inse att den andra armbågen inte vill vara med och staka. En gammal skidskada troligen, minns den från förra året. Så, två skadade armbågar och två skadade knän, men fortfarande styrfart genom terränglådan, tills....en tå plötsligt inte längre får plats i pjäxan. Svullnad och färgskifte - omöjligt att diagonalåka med kraft från vänsterbenet och med stakarmbåge på höger haltar ju hela mekanismen.
Efter någon timme i detta tillstånd gav ryggen upp sina försök att motverka vridrörelsen och ekipaget stannade helt sonika, lämpligt nog utanför stugan. Kastade in både handduk, stavar och vidare träningsplaner och noterade måttliga 60 km under tre dagar.
Nu väntar förhoppningsvis en bra cykelhelg med många timmar i sadeln. Som återhämtning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar