... och några sköna cykeltimmar blev det förstås inte i helgen, eftersom jag inte kunde motstå en kort jogg i det härliga vintervädret i fredags. Efter vila från all löpning i två veckor vågade jag prova ett kort, lätt pass, där jag hela tiden höll mig nära hemmet för att kunna bryta en G1-jogg som en idiot och halta hem. Och det var precis vad jag fick göra. Efter ett lätt obehag från start så löste smärtgränsen efter 30 minuter. Jag linkade hem, lät knät stelna till och löste samtidigt en biljett till total inaktivitet för resten av helgen.
Som det ser ut nu så har jag planen klar för framtiden. Den ser likadan ut som förra året vid den här tiden och året innan, och där innan, och ja, sedan 2007 faktiskt. All löpträning utgår i två-tre månader. Det blir istället cykling för hela slanten och förmodligen något tafatt försök att komma igång med gym-träning.
Historiskt har det visat sig att jag kan löpa under två perioder per år. En period om 10 pass på vintern och en på sommaren. Båda perioderna kommer normalt till ett plötsligt och smärtsamt slut och bara tid och vila kan läka. Eller en kortisonspruta, som i fallet från 2008.
Förra året lyckades jag premiärlöpa Göteborgsvarvet på 1:39 tack vare att jag fick en startlapp fyra timmar innan start och inte kunnat löpa sönder mig som förberedelse. I år ser det värre ut eftersom jag redan nu har en startplats och dessutom målet att slå tiden med fyra minuter.
Nått positivt nu; crossfest i Göteborg i helgen, med frites, öl och prisutdelning. Och CX Sweden Aid. Mer om detta senare i veckan.
Hej Björn! Har själv ett knä som är sönder opererat.Har haft stor problem o få ordning på det så att man kan träna som man vill.Ett lyft för mig var att skaffa formgjutna sulor.När jag sedan fick ordning på kroppen genom kiropraktik så började det ordna upp sig.Lite rehab övningar för att stärka upp knät.Det plus glukosamin gör faktiskt att jag inte lider allt för illa. Hoppas det ordnar sig!
SvaraRadera