Sedan bygget i mars har min Pinarello Dogma 2 fått futtiga 450 mil, vilket är ungefär hälften av distansen man skavde när det hängde i som bäst med landsvägssatsningen. Ändå vill jag mena att upplevelsen varit lika stor, då varje mil smakat bättre än någonsin - vilken cykel. Mina Shamal kanttrådshjul från Campagnolo har varit underbara att åka på och de är, precis som cykeln, riktiga keepers. Å andra sidan gäller det ju att omsätta prylarna...
Undrar om det inte är dags att köra slut på mina Bora Ultra nästa år? De får nog gå som träningshjul med ett par sköna 23 mm:s tuber på. Eller är det dags att slita lite på dem redan till helgen kanske?
Dagens utetimmar var ett av två pass innan helgen. I morgon blir det ett pass på TC:n därefter vila och förberedelser fram till lördag.
Rullade ut söderut och öppnade försiktigt för att känna på mitt vurp-knä. Tror att smärtan sitter i de mjuka delarna och ganska snart var det varmt och skapligt smärtfritt. Körde kontrollerat, vilket är väldigt lätt på landsväg, och sparade på de värsta kraftuttagen.
Kroppen känns ganska bra nu och det märks att man kört en hel del hårda pass sedan mittan av september. Hojen flyger ju fram så fort man trycker på lite och pulsen ligger och sjuder lite lugnt i G2. En bekväm och egentligen kass, halvhård träning just nu. Bra för självförtroendet dock.
I morgon blir det seriöst stånk i tvättstugan, då sparas det inte på något. Det luktar Tabata lång väg. Dags att höja för tredje gången.
Så här glad kan man bli av ett soligt pass på Pinarellon i slutet av oktober.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar