Våffelcrossat!

Idag körde CX Swedens utsända Våffelcrossen, eller kallstartscrossen som den råkade bli i mitt fall. Vi anlände förstås i god tid (30 min innan start) och gjorde det bästa av tiden fram till skottet - snacka och insupa härlig grillrök. Ett förvirrat visningsvarv iförd den varma crossjackan och därefter brakade det loss direkt när 57 cyklister skramlade iväg till uppmuntrande rop från publiken.

Härligt! Cyklister, grill, musik och stämning på gamla Kabe sommarland i Jönköping.

Jag och Mattias värmer upp.

Plötsligt gick starten. Det första utropet från startern var "10 sekunder till start". Jag är inte med i bild, står längre bak och tar på mig handskarna.

Som vanligt i cross så är det ett gäng som går loss från start och resten stöter bakåt. Jag hamnade runt 15:e och kroppen protesterade våldsamt med anledning av det plötsliga och chockartade effektuttaget. Efter ett par varv började det rulla lite bättre, rytmen infann sig och jag började plocka placeringar på den bitvis smala, tekniska banan som gick från frusen till slirig när solen steg på himlen.

Större delen av publiken stod uppflugen på en skaplig jordhög som vi var uppe och vände på två gånger per varv. Inspirerad av ett öronbedövande bjällrande och tutande satsade jag frisk uppför branten på 42/23 och fick några meter på det, oftast. Nedförskörningen på skuggsidan var både frusen och spännande och i samband med varvning på näst sista varvet fick jag sladd, skar ner i fel spår och klotade rakt ut i ett buskage. Knät fick en smäll men det känns redan sämre nu på kvällen...

Toppen av springbacken, strax innan vurpbacken.

Cykelhavet efter målgång. Olika rader av cyklar beroende på hur många varv man kört. Ett enkelt system förutsatt att man har koll på det. Elva varv och 48 minuter fick jag ihop vilket gav mig en tredjeplats i cx-klassen. Till höger ser ni dagens snabbaste crossare, Eksjö-Micke.

Korv och våfflor, kaffe och öl till alla, inkluderat i startavgiften. Och publikavgiften. Galant!

CX Swedens utsända visar prov på hur man kan bära mössan i tveksamma stilar.

Och så dagens bästa bild. Tänk om det alltid kunde vara så här enkelt.

Jag önskar att jag kunde åka på alla lokala träningstävlingar i landet, varje helg. I min vision om cykelcrossens framtid är det så här vi bygger bredden som ger sporten styrkan att stå på egna ben, att slå sig fram bland de mer etablerade disciplinerna och vinna hjärtat hos fler cyklister. Och i media. Idag såg vi nästan 60 cyklister från halva Götaland söka sig ut i ett ödeområde i minusgrader för att köra skiten ur sig själva och andra. I Stockholm likadant. I Göteborg rullar det på. Och i Karlstad. Och Falun. Under den svåraste och minst självklara cykelperioden på året. Jag tror att det här är början på något stort.

Att få uppleva Våffelcrossen idag var helt underbart och jag blev glad i hela själen. Gänget bakom arrangemanget har lagt massor av tid på att fixa med allt och de har gjort det på bästa sätt. Tack! 

Men, var sak har sin tid - och var tid har sin sak. Vid hemkomsten till Mölndal konstaterades med avgrundsvrål att mitt Rhino bakdäck var tomt. I kväll kommer kvällsbönen därför handla om att lagningen av Dugasttuben lyckades, så att de får äran att beträda Sunnegräset till helgen.

 Den kommande veckan finns bara ett fokus och allt jag gör leder fram till startlinjen på lördag.