I trakterna kring Vårgårda kändes det torra, soliga crosspasset ganska avlägset...
...men väl framme i Lidköping var höstvädret tillbaka och det blev en fantastisk eftermiddag. Satte genast kurs mot gamla crosstraker där intresset föddes - Villa Giacomina.
Inte så mycket kvar av stranden när Vänern är en halvmeter högre än normalt. Sanden närmast vattnet var dock hård och snabb.
Lövmatta på det snabba partiet ner mot stranden som varit startsträcka på alla upplagor av crosstävlingen i Lidköping.
Pulkabacken har också alltid varit med på varvet. Höjden på hoppet har dock varierat. Otroligt vackert här idag och lagom lerigt i gräset.
Sand, sol och skön Ridleydesign.
Ni som var med från början minns att vi använde volleybollplanen - innan vi blev portade från området. Här hade man kunnat göra något riktigt bra. Kan man verkligen förstöra sand med en cykel?
Här gick banan upp under de första upplagorna av tävlingen. Ett spänstigt hopp över bäcken och sedan uppför den jordiga branten på alla fyra. Lastpallen med den specialinköpta dörrmattan som halkskydd är ungefär halvvägs genom sin nedbrytningsprocess där i vattnet.
Under den sista upplagan använde vi det här mustiga sandpartiet som blev mycket uppskattat - av cykelhandlarna...
Tack till naturen för den här underbara dagen och platsen. Plötsligt blev allt jag älskar kring cykelcross så tydligt igen och det smärtar mig att man inte får bjuda sporten på fler sköna race i den här miljön.
Imorgon styr vi mot Jönköping och Sportmässan. Kanske svänger vi förbi och tar en våffla med det lokala crossgänget också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar