Sidor

torsdag 31 maj 2012

Jämna kontanter och gratiskasse

Dags för lite vardagskomik. Eller rättare sagt, att göra sig lustig över vardagliga företeelser som egentligen inte alls är underhållande, snarare irriterande. Men, som alltid har man ett val när färgen stiger i ansiktet och näven knyts i fickan. Det finns ett underhållningsvärde där någonstans, det gäller bara att hitta det och inte låta ilskan ta över.

Dagens båda företeelser är ingalunda unika eller nya. Tvärtom, de är invanda rutinprocedurer regelbundet uppspelade av våra äldre medborgare som är lediga dagtid. Men hänsyn till nyblivna dito samt att det är ett livstadie som av andra stundom anses vara negativt laddat, så undviker jag ordet pensionär i möjlig utsträckning.

Det första irritationsmomentet som vissa av våra ”senior citizens” utmanar oss andra tidsstyrda medmänniskor med, kallar jag act on demand. Det innebär att de i stort är oförmögna att själva, parallellt och självständigt, utföra handlingar som så småningom ska synka med andra. De kräver en trigger, en tydlig signal om att starta verksamheten, vilket ofta föranleder onödig väntetid för omvärlden. Att göra flera saker samtidigt är svårt. Att göra saker samtidigt som andra är ännu värre.

Exempel ur denna kategori finner vi bl.a. i trafiken och i affären, ”di gamles” viktigaste lekplatser. Högt på topplistan ligger; osynkad betalning i mataffären som normalt avlöper enligt följande olidligt tidsspillande metod;

”Vithår” laddar varorna på bandet och kassörskan börjar under tiden att scanna varorna längre fram på bandet. En förmodat stressande situation redan här. När samtliga varor passerat kassan meddelas summan muntligen och detta är den så kallade triggern. Från en upprätt position i vila strax framför kassörskan, startar nu processen med att;

1.       söka efter handväska/innerficka

2.       lokalisera plånbok/portmonnä

3.       skyffla undan skrapade trisslotter, kvitton, läkartider och plåster så att reda pengar blottas

4.       fråga efter beloppet, som meddelats bara minuten tidigare

5.       uppräkning av valuta för exakt betalning, utan följande onödig myntretur, s.k. växel

6.       arkivering av erhållit kvitto på avsedd plats mellan obligationer och vikta reklamutskick

7.       återplacering av plånbok/portmonnä i handväska/innerficka och säkring medelst knapp, spänne eller helrätt kardborre

8.       oförstående betrakta kön av medmänniskor med betalkort redo i handen

Ut att vidare raljera över detta fenomen går vi raskt vidare till nästa trick i ”de vises” pärm, nämligen förmågan att få saker utan att betala för dem. Vi behöver inte lämna den tidigare brottsplatsen utan finner snabbt en tillämpning längre fram i kedjan av triggade händelser, nämligen packningen av varor. Denna initieras med fördel efter avslutad punkt 8 ovan, gärna av en äkta hälft som stått parkerad, overksam sedan punkt 1.

Triggern till en gratis kasse är att meddela kassörskan om dess faktiska excistens EFTER det att nästa kunds varor börjat slås in i kassan. Tack vare den utdragna betalningsprocessen är en reglering av den ringa kostnaden i stort sett otänkbar, av hänsyn till kön med dragna ICA-kort samt kassörskans självbevarelsedrift och humör över tiden. Det geniala är att allt framstår som oplanerat, varje gång. Skickligt.

Nästa gång blir det trafiktrick med vår huvudperson ”senioren”.

5 kommentarer:

  1. Underbart! Försök att gå på apoteket en vardag... ;)

    // F.Lindh

    SvaraRadera
  2. Än roligare blir det när "di gamle" inte hör så bra och kassörskan är en liten späd och blyg tonårstjej...

    SvaraRadera
  3. Har du varit och köpt naturgodis på lunchrasten nu igen?

    SvaraRadera