Eftersom hälften av alla svenskar inte vet varför vi är lediga på Kristi himmelfärdsdag, så kan den från och med 2011 lika gärna vara känd som "tubdagen". Det spelar ingen roll hur eller vad du cyklar, bara det sker under suset från tubdäck. Helgdag och limmat gummi, jo man tackar.
Eftersom jag saknar ett runt bakhjul för landsvägsträning (incident vid blöt rondell) så har det blivit ett antal crosspass den senaste tiden. Och det är ju aldrig fel. Säsongen närmar sig med stormsteg, får folk bara badat och glassat lite så är hösten snart här.
Go baby, go!
Gårdagen såg ett tre-timmarspass på fincrossen, som numer är den enda i stallet. Visst luktar det lite illa med självberöm, men jag får nog ändå hävda att min Ridley X-Fire är en helt sanslöst bra hoj. Lätt och därmed responsiv på alla underlag. Styv och kvick i igångdragen (och det blir en del med min teknik). 10-växlad enkelhet som inte strular men ändå tar sig fram där jag vill åka. De handbyggda hjulen på Ambrosiofälg med Recordnav väger in på 1 500 gram paret, en låg vikt som balanserats med två hekto klister för att hålla Tufos Flexus Cubus på plats. Och titta, styrlindan är fortfarande vit efter en hel säsong!
Navhög potential.
Uppe i Sisjön/Sandsjöbacka fann jag igår ett stort fält som låg i träda. Som bekant så finns det absolut inget upphetsande med det, såvida man inte är crossåkare. Ytterligare två faktorer gjorde det hela lite mer intressant; a) fältet var inhägnat och b) marken var ganska hård under alla maskrosor. Fick en känsla av att fältet förr använts till travträning, en sport som för övrigt får cykelproffsens framgångar på 90-talet att framstå som om de vore byggda på sockerpiller.
På väg hem snubblade jag över ännu ett spår av hästsport. På obegripligt kort avstånd hemifrån ligger det en sandbana, ett kilometerlångt varv preparerat med djup, mjuk cx-sand. Inklusive belysning och löphinder - ni fattar! Det är ju märkligt att den inte har blivit upptäckt tidigare. Banan var markerad med förbud mot cykelåkning. Som tur var så stod det inget om crossåkning så jag sadlade upp med ambitionen att köra ett varv. Efter ett par hundra meter fick jag ta till löpning i en backe och efter krönet fick jag "onda ögat" av en hästmänniska som uppenbarligen inte såg skilland på cykel och cross.
Kan tänka mig att ryttarna blir irriterade när en cyklist har förstört det vackra hovmönstret i sanden. Ungefär som när det ligger en hög hästskit i idealspåret på stigen i skogen. Två typiska ickeproblem.
Till sist, ett par rörliga bilder med en hand på styret längs Sisjöns västra strand:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar