De flesta som känner mig vet att jag är dålig på att göra inget. Just nu vet jag inte vilket som smärtar värst, muskelvärken i kombination med febern eller det faktum att jag legat i soffan i två dagar utan att kunna göra någonting.
Som tur var hade jag besök av brorsan för en tid sedan och han fick liv i min Apple TV som idag har gått varm, streamandes Seinfeldavsnitt från hans server i Jönköping, rätt in i TV:n. En gång varannan timme (eller var sjätte avsnitt) så masar jag mig ur soffan för att stånka iväg till köket där "maskinen" står på.
Min Rancilio Silvia anno 2009, daglig glädje och pålitlighet.
I morse, när internetuppkopplingen låg nere och telefonen var död, sökte jag tröst i min kaffehörna där jag svängde ihop en fyrdubbel cappu toppad med en Ipren. Följande halvtimme gick ut på att hitta en liggposition i soffan som inte gjorde ont någonstans. Förbannade feber - på årets "längsta" dag dessutom.
Annars har det varit mycket skriverier om Vätternrundan det senaste och som alltid så väcker det härliga minnen till liv. Särskilt den där typen av minnen som börjat med elände och sedan växlar till något roligt med tiden. Som t.ex. den gången jag somnade på cykeln och kraschade ner i diket. Eller första gången 1997 då jag cyklade på en lånad cykel iförd gympaskor, uppvärmningsstället från volleybollklubben, farsans skidglasögon och en hjälm som mamma fått i hjulklapp av Vara kommun.
Kompletterande näringsintag, förutom ALLT som erbjöds i depåerna det året, var sex Snickers tagna ur den låda på 33 st som vi köpt dagarna innan. Vill minnas att resten gick åt under uppladdning och återhämtning...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar