Sidor

torsdag 30 september 2010

Oönskade cyklister

I dagarna kan man med anledning av den uppmärksammade domen mot cyklisten Andreas Grass i Lund läsa tonvis med onyanserade blogginlägg, artikelkommentarer och mer eller mindre trångsynta reflektioner över en händelse som så många, både bilister och cyklister kan känna igen sig i. Jag känner inte till de exakta omständigheterna vid olyckan och försöker därför att föra ett generellt resonemang. Det kommer säkert inte att lyckas helt.

Det är säkert ingen populär uppfattning sett från de egna leden, men det förvånar mig att ingen annan än tingsrätten verkar se på fallet ur ett riktigt brett perspektiv. På gott och ont. Cyklister producerar mängder med förakt och hat mot bilister och mot systemet och om man läser kommentarerna till Aftonbladets artikel (ex. Cyklistdrulle åtalas - Fest!!!) så vågar man knappt ge sig ut på cykel i trafiken med risk för att bli anfallen av ilskna läsare.

Någonstans kan jag tycka att det saknas en debatt med förankring i verkligheten, så som den ser ut i det regelverk vi alla måste följa, oavsett vad vi tycker, oavsett om vi håller i ett styre eller i en ratt.

Som cyklist måste man förstå och acceptera ett grundläggande faktum innan man ens kan inleda ett ”neutralt” resonemang. Det här kommer att göra ont, håll er i:

Lagen gör ingen skillnad på cyklist och tävlingscyklist.

De allra flesta argument framförda av cyklister i debatten faller om man ser till denna enkla sanning. Lagen gör ingen skillnad på syftet till den tvåhjuliga framfarten. Lagen bryr sig inte om huruvida du tränar eller transporterar. Lagen skiter i om du är mitt i eller mellan en intervall. Korg på styret eller täckt bakhjul. Du är en cyklist, punkt.

Det finns många lagar, både skrivna och oskrivna, som tillsammans med praxis, kultur och vanor gör att samspel mellan trafikanter fungerar. Så länge vi pratar om incidenter, oftast utan fysisk kontakt eller skador, så kan man alltid hävda sin rätt genom gester och skiftande tonlägen och det är här majoriteten av diskussionerna förs mellan cyklister och bilister, utan påföljd och utan att de synas. Men när endera parten lider fysisk eller ekonomisk skada och väljer att åberopa sin rätt enligt lag, så gäller oftast inte de egna regler och idéer man har inom området. Då gäller lagen och det visar sig nu tydligt inte vara till någon fördel för oss tävlingscyklister.

Det är nästan alltid lättare att ändra ett eget beteende före andras, men det är bara hälften så roligt. Om man som cyklist tror att man kan ändra trafikkulturen och relationen med bilister genom sitt agerande så tror man fel, vill jag påstå. Kanske på lokal nivå och eventuellt vid enstaka tillfällen, men i det långa loppet så går det inte att rubba motorkulturen, (kring vilken detta lands trafikförordning är uppbyggd) sittandes gränsle över en simpel cykel iklädd lycra.

Men hur fungerar det i verkligen då? Jo, lagen är kass, trubbig, otydlig och stjälpande i många fall och det är lockande att ta saken i egna händer och göra egna gällande regler i sin bubbla för att få träningen att fungera. I dessa lägen, som för min egen del uppträder tiotals gånger varje pass, försöker jag tänka på att påverka så få andra trafikanter som möjligt och vid regelvidrighet ändå vara förutsägbar. Jag spar de grova överträdelserna till när det verkligen gäller, sprider de små över tid och plats och kör snyggt och rätt när det inte kostar mig något. Rätt eller fel? Rätt ur ett modifierat cykelsanningsperspektiv. Fel, sett med lagens ögon, men ingen påföljd.

Att man som bilist med stöd av lag ska kunna köra på en cyklist bakifrån, lämna platsen innan olyckan utretts och sedan gå både skadelös och straffbefriad är inget annat än ett totalt rättshaveri och det gör mig förbannad och ledsen. Dels för att det är ett bevis på hur en människas värde varierar beroende på vilket fordon hon färdas med i trafiken och dels för att det sänder signaler som går rakt mot de framtidsplaner som gror på många håll i landet där det siktas mot ökat cyklande i hälso- och miljösyfte.

Det finns en allvarlig brist i det korta resonemanget hos många bilister. Att med hjälp av sin 2 ton tunga plåtlåda markera ett missnöje med en trafiksituation genom att använda densamma mot människor tyder på fruktansvärt dåligt omdöme. Det är skillnad på att vara förbannad i kupén och att sedan använda bilen för att markera det. Man sticker inte ner en person som står framför i kön, bara för att man inte orkar vänta. Man slår inte barn som medvetet gör livet surt för en. Man siktar inte på människor med bilen bara för att de cyklar på bilvägen. Både cyklingen och nedmejningen är förbjuden men påföljderna borde skvallra om vilket som är mest allvarligt. Skrämmande nog verkar så inte vara fallet.

Hur provocerande och trotsigt en cyklist än uppträder så kan han aldrig göra sig skyldig till en värre handling än den bilförare som väljer att visa sitt missnöje med situationen genom att köra om för nära, eller i fallet Andreas, köra på honom. Förstånd och förmåga hos dessa individer måste ifrågasättas och det finns väl all anledning att tro att det är just de här risktyperna som står för andra oöverlagda handlingar i samhället. Ett par sekunders tidsförlust kontra en resterande livstid med ett liv på sitt samvete. Hur kort får man lov att tänka?

Lagen har inte ändrats efter domen. Den är fortfarande luddig när det gäller cykelbana när jag som cyklist får lov att färdas på parallell bilväg om det med hänsyn tagen till färdmålet bedöms vara ett säkrare val. Vad som är säkert eller inte bestämmer du själv, så länge det inte blir en rättssak, för då bestämmer någon annan. Själv bedömer jag exempelvis följande förhållanden som riskfyllda när det gäller cykelbana:

- tät trafik av gående, barn och djur. Kollisionsrisk även i låg fart.
- förekomst av glassplitter eller skräp som kan orsaka vurpa eller materialskada
- undermåligt markerade vägarbeten, gropar och arbetsmaskiner
- avsnitt med dolda korsningar där bilist måste överlappa för att se åt sidan
- icke trafikrelaterad verksamhet såsom gyckel, klottring, kvartssamtal och SMS-marathon

Bötesbeloppet för att slippa rambrott och tandprotes under någon av ovanstående förhållanden är 500 kr och absolut värt att ta om det skulle verkställas enstaka gång.

Röster höjs också som gör gällande att cyklister är otacksamma som ratar stora cykelvägssatsningar i tätorterna. Låt mig flika in att en väg, oavsett ändamål, inte för all framtid är säker eller farbar bara för att den har byggts. Ett löpande och omsorgsfullt underhåll från myndigheterna är däremot ett tecken på ett genuint intresse för en lyckad cykelvägssatsning. Snö, löv, tjälskott, glas, sprickor, rötter och grus är alla fribiljetter till ett säkrare liv på den nysopade bilvägen intill enligt människans strävan efter minsta motstånd.

För att balansera inlägget kan man tänka sig att man skulle argumentera för en framfart på cykelbanan, men det är i sammanhanget onödigt av den enkla anledningen att cyklister inte är välkomna på cykelbanan heller utan hänvisas till bilväg av gående, hundägare, båtmänniskor och rullskidåkare. Cyklisten är inte önskad någonstans och i vägen överallt. Vi är ett problem, ett hinder och ett stycke sorglig representation av civil olydnad om man får tolka den allmänna uppfattningen. Kanske är det under trycket av detta ogillande som rebellen i oss tar lite extra plats på vägen. Eller kör vi bara en bit in på vägbanan av samma anledning som bilisten som inte heller vill samla glas och stenskott vid dikeskanten?

Hur man än vänder och vrider på det så är cyklisten trafikens förlorare. De vinster vi cyklister säkrar retar gallfeber på stressade bilister som krampaktigt stöter mot rattcentrum i sin iver att stävja allt genvägsbeteende som de själva är förhindrade att åtnjuta. Rättvisa är viktigt.

Avslutningsvis kan man spekulera i om det ändå inte finns något tillfälle då cyklisten är önskad, omtyckt och till och med hyllad, även av sina antagonister i trafiken. Jag tror faktiskt att de stunder finns, då chipsätande, bensinosande begåvningsreserver faktiskt reser sig ur soffan och med samma hand som tidigare räckte det längsta fingret åt cyklisten på vägen, nu hyllar en OS-medalj eller två i TV-rutan. För på TV är cykel en sport och sport är riktigt och viktigt. Lycka till, ni framtida cykelbanetalanger som siktar mot stora mästerskap. Låt lagen leda er mot framgång.

Heja Sverige!

24 kommentarer:

  1. Bra skrivet, försöka få med den texten i nån tidning nånstans kanske?

    SvaraRadera
  2. Strålande skrivet. Nyanserat som få (både tvåhjulade och fyrhjulade förare) ens kan drömma om att uttrycka det.

    SvaraRadera
  3. oj, seriöst och mycket bra. Lyssna på Stizze

    SvaraRadera
  4. Bra! Blev idag tutad på av en bilist som svängde in(!) på den bussgata (dvs fordonstrafik UTOM buss förbjuden) som jag precis skulle börja cykla på. Jag hade, trots ram i kolfiber och högprofilshjul, ingen som helst avsikt att träna, jag transporterade mig mellan arbeten.

    SvaraRadera
  5. Charles Hultquist1 oktober 2010 kl. 23:27

    Så bra! Det måste spridas så alla kan läsa.

    SvaraRadera
  6. Så ska ett tangentbord hanteras! Lagändring tack.
    /PetterE

    SvaraRadera
  7. Tack för alla snälla ord. Var rädda om er där ute i trafiken.

    SvaraRadera
  8. Mycket bra och nyanserad artikel. Det enda som saknas är den slutsats som jag tycker är uppenbar och kanske underförstådd. Som lagen ser ut idag innebär varje ny cykelbana ytterligare en spik i kistan för cykling som idrott och motionsform. Borde inte vi agera i frågan? En sådan aktion skulle kanske också skynda på en lagändring.

    /JanE

    SvaraRadera
  9. Mycket intelligent formulerat Björn!

    SvaraRadera
  10. Varför är cyklister så hatade? Det är frågan som behöver få ett svar,först då kan vi få förändring. Cyklisters ofta dåliga trafikbeteende är bara ett svepskäl. Jag tror det handlar om grundläggande frågor om frihet, livsval och manlighet. Enkelt uttryck, vi cyklister kommer alltid att vara fel så länge andra sätter agendan. Hur ser vår cyklistagenda ut? VM medaljer och klanderfria trafikbeteenden leder inte till att bilsamhället och den attityd som "den chipsätande begåvningsreserven" står för förändras.

    SvaraRadera
  11. Bra skrivet!

    Bästa inlägget hittills.

    SvaraRadera
  12. Bra skrivet! Jag cyklar dagligen fran Nacka i Stockholm till Stureplan aret runt ca 18km enkel. I anda av nyansring vill jag lagga till att det finns ingen trafikgrupp till antalet trafikanter som beter sig mer regelvidrigt an mina cyklande kamrater. De utgor en fara for mig, gangtrafikanter och bilister, huvudsakligen pga att de branner alla rodljus, ofelbart ( de riskerar att smalla in i mig bakifran nar jag stannar, cykelleden langs gamla stan mot slussen ar ett praktexemplar). Det ar nagot visst med att cykla hem, framforallt delstrackan kungstradgarden-slussen. "spanna vador" ar tydlig, alls skall komma forst, kosta vad det kosta vill. Fler kanske skulle anmala sig till tavlingar... Nu ar det host sa jag ser fram emot lite lugnare trafiksituationer fram tills varmen kommer i slutet pa Maj da vadspannarna ar tillbaka igen. Ursakta avsaknaden av prickar.

    SvaraRadera
  13. Vems är felet om jag cyklar på en person på en cykelbana, där personen bär hörlurar och lyssnar till musik på ett sätt så att denna inte hör mig plicka i min klocka... ?
    Jag behöver inget svar på frågan - det är ett sätt för mig att säg att det OFTAST är rent ut sagt farligt att cykla på en cykelbana...om den inte är tom på folk och fä...
    /Magnus

    SvaraRadera
  14. Mycket bra skrivet.

    SvaraRadera
  15. Jag tycker du gör ett bra inlägg, men du beskriver händelseförloppet på ett annat sätt än det domstolen har kommit fram till och dömt efter. Rätten har ju faktiskt inte sagt att han körde på Andreas och att det var ok utan bara att det inte kan styrkas att det var så det gick till. Det är inget rättshaveri utan snarare motsatsen eftersom inga vittnen och inga bevis finns mer än de inblandades respektive beskrivningar av händelsen. Jag tror man ska vara försiktig med att dra några större slutsatser utifrån själva domen.

    SvaraRadera
  16. Väldigt bra skrivet!

    Jag tycker även Jan E har en mycket viktig frågeställning här som borde lyftas mer:

    " Som lagen ser ut idag innebär varje ny cykelbana ytterligare en spik i kistan för cykling som idrott och motionsform. "

    Iaf jag tycker att det här i länged är riktigt oroväckande... Vad kan vi GÖRA?

    M.v.h // Anders

    SvaraRadera
  17. Nyanserat sa Bull! Klokt sa Bill. Själv cykelpendlar jag dagligen till Stockholm city och har sett ett och annat. Överkörningar och påkörningar. Rödljuskörningar och buskörningar. Både från cyklister och bilister.

    Att klara sig bra i trafiken tycker jag mycket handlar om att vara tydlig i sitt rörelsemönster. Tydligt visa vart man ska ta vägen och framförallt vara defensiv i sin cykling när man umgås med bilar i stan. Alltid anta att det värsta kan inträffa är min paroll.

    Men, som många av kommentarerna visar är andra cyklister ofta den farligaste gruppen vi möter i trafiken. Ska man säga till dem? Blir nog samma resultat som att bråka med bilister, typ dåligt!

    En polis som föreläste hos Fredrikshof's träningsledare i våras delade upp gruppen cyklister i tre grupper.
    - En grupp är cykelkorgarna. Dom som kan cykla, prata i telefon, sms:a, kassar på styret osv. Ni vet säkert hur dom kan se ut. Dom har gärna en hund under armen oxå...
    - Andra gruppen är de med hybrider med rakt styre. För dom är det tävling hemmifrån till jobbet i fullt spett! Stannar inte för nått, alltid bilisten som felar, övergångsställen används för att komma snabbare fram osv. Ni känner igen dom säkert. Lite som pansarskytte när man lumpade, fort men fel...
    - Den tredje gruppen är klubbcyklisterna. Stannar för rött ljus, behöver inte raca till nästa rödljus, visar tydligt var man är på väg osv. Det är vi som kör ifrån hybridsnubbarna när det lutar uppför...

    Vi alla cyklister behöver visa hänsyn i trafiken liksom alla andra trafikanter. För det är ju precis det vi alla är, trafikanter. Vi som cyklister kräver att bilister blinkar innan dom ska svänga, hålla ut från oss när vi passeras osv. Vi som cyklister behöver oxå göra det mot våra medtrafikanter. Samspel!

    För övrigt kommer jag fortsätta cykla på vägen även om cykelbana finns när jag tränar! 500 i böter blir billigt men knasigt. Till det har jag inga reflexer, ringklocka och ibland överskrider till och med jag gällande hastighetsbegränsning så det jämnar väl ut sig... Leve cykelsporten!

    SvaraRadera
  18. Fantastisk artikel!
    Skitbra skrivet!

    SvaraRadera
  19. bra inlägg Björn. Jag cyklar en del till jobbet och märker ganska mycket utav att de ibland kan vara rena vilda västern på våra vägar. Och även cykelvägar. Hundägare t.ex utan reflexer kvällstid som går på ena sidan cykelvägen och har hunden på andra sidan i ett långt band utan reflexer som blir som en jävla snubbeltråd. Lycka till med resten CX-säsongen.
    Mvh Ken Hofling

    SvaraRadera
  20. Välformulerat och mitt i prick!

    SvaraRadera