Femöre

I  början av veckan var jag på östkusten i jobbet och passade på att ta en sen kvällsvandring i Femöre naturreservat. Fotboll på TV har aldrig varit min grej. Vandra i naturen, se natursköna vyer och titta på gamla försvarsinstallationer däremot, det är grejer det.

Istället för förlustmatch i EM så laddade jag för åtta kilometer naturstig och hopp på klipporna i reservatet utanför Oxelösund. Ett terrängtempo på ca 7 km/h löser ju klädfrågan galant och förstärkningsplaggen kunde därför lämnas i bilen.

Om ni tycker att stenen på bilden nedan ser konstig ut så beror det på att den hyser en 75 mm:s kanon med 13 km räckvidd och en eldhastighet på 25 skott/minut. Tillräckligt för att möblera om rejält i kajutan på tankern i horisonten.

På 60- och 70-talet grävde vi ner både kanoner och pengar lite varstans i Sverige. På Femöre installerades tre artilleripjäser, en radar och ett måltorn och dessutom grävdes en 450 meter lång gång mellan dem på 20 meters djup i berget. Dessutom anlades senare två skyddsbunkrar och ett 40-tal värn på ön som skulle försvara anläggningen som i folkmun kallades Femörefortet.

På den här lilla halvön klev man inte iland ostraffat före 2003, då Batteri OD var topphemligt.

Att knalla omkring och titta på gamla kanoner hör inte till min vardag, men jag gillar att se och känna att vårt land har förändrats och att tiden vi nu lever i är annorlunda mot vad den måste varit när man satsade helhjärtat på försvar. Hotbild och skräck har ju trots allt sprängt hål i varenda bergknalle längs kusterna. Att se det idag, förvisso nedlagt och öppet, ger lite perspektiv på en trygg och självklar tillvaro.

Från en pjäs till en annan. Har legat lågt med cykel på ett tag nu, men i morgon blir det ett pass till jobbet t & r, med extra allt.