Sidor

söndag 26 september 2010

Tre ursäkter gör ingen höst.

Igår körde jag upp till Tidan för att få en liten avstämning på kropp och material i Focus Cross Race. Senast jag gick för fullt och för placering var på Östgötaloppet i april, så jag kände ingen större press på mig att leverera. Däremot var jag lite osäker på hur kroppen skulle klara 60 minuter tävlingsfart på cross med knäont och allt. Tycker nog att jag fick de besked jag behövde och är ganska nöjd med dem. Har lyckats bygga upp en hyfsad nivå på ett par veckors hård träning och har fortfarande en månad kvar på mig att göra resten av jobbet. Jag vill ha upp tröskeln och öka snabbhetsuthålligheten, men å andra sidan, vem vill inte det?

Focus Cross Race arrangeras av Cykeldistribution i Tidan med hjälp av Skövde CK, ett helrätt arrangemang, precis som ett enklare crossrace ska vara. Fristående tävlingar på den här nivån borde vi kunna se många fler av i Sverige. Man utnyttjar naturen i närområdet, ger och tar lite i reglementet och hjälps åt på lokal nivå. Det viktiga är att tävlingarna blir av, sedan gör cyklisterna resten och skapar spänning och positiv stämning. Stort plus för livebandet som öste på vid varvningen! Var det belgiska nationalsången jag hörde på varv sju?

Själva tävlingen gick väl ungefär som väntat och utan tekniskt strul så hade en, eller kanske två placeringar upp varit möjliga att nå. Fick fin rulle på tätgruppen direkt från start, tappade kontakten vid gräskullarna och kom ut på lättåkt igen som sexa med lucka framåt och bakåt. Efter plankhindret stressade jag för att täppa, drog ur den leriga klossen i igångdraget och hade sådan otur att skon for bakåt och träffade bromsarmen som sticker ut från sadelstaget. Givetvis trycktes belägget in i hjulet som tvärlåste och ritade ett fint Cubusmönster i gruset. När jag stod där och mekade loss bromsen och folk blåste förbi så var det svårt att se det positiva i att hjulet klarat sig. Kom iväg igen med 30 meter lucka upp till min kollega i LCK:s crosstävlingsgrupp, Fredrik Jansberger från Lidköping. Målsättning att ta sig dit fram grusades två varv senare när exakt samma sak inträffade igen, på samma ställe. Helt otroligt, vilken skit!

Berövad ytterligare 20 sekunder och lusten att ge allt för att komma ikapp. Istället, en ny tävling i tävlingen och fajt med Thomas från MCK, Christian från Kvänum och hemmahoppet Stefan från Tidan.

Varför inte hålla i bocken när man kör utför i geggan?

När bakhjulet började svampa med tre varv kvar fick jag växla målsättning igen och hitta en ny utmaning. Fick slita lite extra på gruset i två varv men kände ändå att Christians attack med ett varv kvar egentligen inte var helt omöjlig att gå på. Tyvärr hade huvudet redan fått ett minus för mycket och jag lät luckan växa. Det är inte bara hjärtat som behöver tränas framöver. Ursäkterna behöver bli bättre också.

Sammanlagt, en kul tävling med omväxlande bana. Bra träning (92% snittpuls i 59 minuter) och ett bra besked från materialet. Svårt att bli arg på en broms som inte håller när man sparkar upprepade gånger på den. På vägen hem spelade jag musik på hög volym, drack kaffe ur termos, styrde med knäna och såg leran från cykeln på taket rinna ner över bakrutan i regnet. Första cx-tävlingen avverkad med det viktigaste resultatet av alla – mersmak, såklart!

Resultat Prestige och Veteran.

Dagens stora skandal, om jag fattat rätt, var att damprestigeklassen såg noll startande. Detta trots att förstapriset var 4 000 kr. Någon tjej som ångrar att de inte rullade ett varv på en lånad cross och sedan gick in i värmen och väntade på prispengarna?

- - - - - - - - - - - - - - -

Idag söndag passade jag på att återhämta ett par timmar med CCL och Patrik. Tre timmar distans utan kvalitetsinslag, även om Lasse skickade på en 5-minutare i medvinden och därmed lurade in mig i G2 en stund. När vi rundat Onsalahalvön och öppnade dörren till Café Majgården i Kungsbacka så trillade det ut Göteborgscyklister. Oroväckande utplockat i disken och tydliga tecken på sockerdriven debattlust. Men oavsett vad som skrivs i vissa bloggar så drack jag endast kaffe och sedan inget vatten under sista timmen hem. Någon jäkla ordning får det ju vara, det är ju september.

För att fira cx-premiären hade jag dagen till ära plockat fram en present som jag fick från familjen Olsson i Svanesund när jag fyllde 30. Av någon anledning kändes det helt rätt att åka i ylle idag och frågan är om inte L-O:s Svanesundströja är en av de allra snyggaste jag har sett. Och för att knyta ihop landsvägssäcken och samtidigt mota de friska, kyliga höstvindarna så körde jag med en gammal Östgötaloppsklassiker – vindväst under.

Tröjorna var snyggare förr. Och längre. Och randigare.

Fridens!

3 kommentarer:

  1. Björn, du fikade. Man såg knappt dina äppelröda kinder bakom jättelasset med paj och vaniljsås som du med glädje frossade i dig!

    SvaraRadera
  2. Det är dagens lögn. Däremot kan jag erkänna att jag triumferande tryckte in mat till ett värde väl överstigande de 185 kr som buffén på Incontro kostade senare på eftermiddagen.

    SvaraRadera
  3. Tänk om mamma hade sett dig. Äta sötsaker innan maten... Det går inte!

    SvaraRadera