Vill minnas att jag någon gång tidigare har tipsat om Årekärrsvarvet strax öster om Billdal söder om Göteborg. Fyra kilometer långt med en inledande backe som tar en minut. Därefter är det smått kuperat hela varvet, aldrig helt platt eller rakt, och flera skarpa kurvor. Mot slutet kommer två backkrön som bäst forceras i favoritposition, d.v.s. stående med händerna djupt in i bocken. Det är helt enkelt så mycket glädje inblandat att syran rinner till lite väl mycket ibland.
De tre första varven avverkades ikväll på tider som låg inom en sekund från varann. Det är stabilt. Sedan gled det iväg och jag tappade ungefär tre sekunder per varv på de kommande tre när jag körde på samma upplevda ansträngning. Under ca 40 minuters tröskelträning mötte jag ingen bil och berördes inte av något hinder. Passerade dock ett begravningsfölje sex gånger. Det kommer bli fler varv i Årekärr framöver innan racern ställs in för året.
På väg hem tog jag det riktigt lugnt och valde därför Säröbanan där jag givetvis blev omblåst ganska omgående av en hårdsatsande individ på en gigantisk Trek. Alla Göteborgscyklister känner till dilemmat med cykelvägen längs havet som är lika populär bland cyklister som flanörer, lattemammor och löpare. Aldrig någonsin kommer alla att kunna samsas om utrymmet och sällan eller aldrig viker endera part ner sig för att ge lite extra utrymme åt sin medtrafikant.
Ikväll var jag dock beredd att vara den större människan, redo att dra mitt strå till stacken och hjälpa till att återställa en del av cyklisternas förlorade anseende, om de nu någonsin haft något. Inte bara tog jag det lugnt, utan jag höll ut, rundade snällt, hoade och log när jag sakta trampade hemåt med lite lagom känning i vaderna. Frid i sinne och sensommarsol i blick, om än till stor del täckt av ett mycket mörkt moln.
Plötsligt uppenbarar sig ett större sällskap ur överklassen längre fram på cykelvägen. Jag räknar snabbt till fyra vuxna, minst lika många barn uppsuttna på diverse farkoster, två hundar och en sulky. Dessutom släpar de på ett betydande antal kollin med anknytning till båtliv och tar därför upp precis hela banans bredd.
Vi får ögonkontakt på långt håll och jag sänker farten ytterligare samtidigt som de mödosamt och efter bästa förmåga evakuerar vägen i skilda riktningar. Till slut öppnas en passage i mitten och jag passerar i låg fart. Då, mitt i samförståndets triumf, precis när jag rullar genom folkfesten anfalls jag av en stor hund utan koppel. Mina sällsynta ansträngningar har varit förgäves och jag öppnar upp för samtal varvid följande dialog av rang utspelar sig:
[jag]: A-men!?
[rik]: Hördudu!
[jag]: Ni kan väl hålla i hunden i alla fall, väskan springer ju inte iväg.
[rik]: Vad är det du vill? Nu ska jag tala om ett och annat för dig!
[jag]: Jaha.
[rik]: Det här är ingen cykelväg, det är en båtväg!
[jag]: Det här måste jag höra hur du får ihop.
[rik]: (upprört och osakligt om min våldsamma framfart, förmodligen orsakat av "Trekmannen")
[jag]: Jag vill att ni håller i hunden så att ingen kommer till skada, det är allt.
[rik]: Vet du vad du ska göra? Du ska skaffa dig en sådan där ringklocka.
[jag]: Ja, det löser ju allt.
[rik]: Åk och köp en ringklocka!
[jag]: Jag skickar faktura.
[rik]: (igenkännande skratt)
Och då har vi lärt oss, en gång för alla, att på Säröbanan finns inga vinnare.
Båtväg!
I helgen förvandlas hela Göteborg med omnejd till en enda stor cykelfest. City-GP på fredag kväll, Bräckan-GP på lördag förmiddag och Gran Fondo runt Lygnern på söndag. Jag kommer förmodligen ångra att jag inte anmält mig, med början imorgon kl 19 vid Gustaf Adolfs Torg. Mer information om tävlingarna finns på
http://www.raceweekend.se/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar