Episkt vårpass

Episkt vårflin?

I fredags eftermiddag bar jag vinterjacka och flossade benvärmare. I går kväll var det korta ben och ärmar med lite liniment på skålarna. Prognosen överträffades och Göteborgsregionen bjöds på en sagolik tisdagskväll med temperaturer runt 20 grader.

Jag passade på att njuta i dubbel bemärkelse, både av vädret men även av en skön känsla i kroppen som medgav ett skapligt effektuttag under lång tid. Körde långa, lite varierade intervaller, runt 15-20 minuter med ca 5 minuters vila mellan och lät Dogman sluka mil efter mil på smala, slingriga och lätt trafikerade vägar i Halland.

Passade på att prova en ny rutt i trakterna kring Veddige och landade i Kungsbacka igen efter knappt tre timmar. Det är alltid lätt att vara upphetsad över vårens första värme på hemmaplan, precis som med sommartid och skatteåterbäring, så att kalla passet episkt är väl kanske att ta i.

Några bilder från kvällen:

Undrar om någon Dogma2 åkt den här lilla vägen tidigare...det kändes inte så. 

 

Falköga noterar förstås den reglementsvidriga distansen om 10 mm ovanpå stammen. Efter drygt två veckor med sänkt styre så börjar ryggen ge med sig, men det ska tydligen till några pass till innan det känns klockrent varpå bågfilen med det gamla Sandvikbladet höjs och gör processen kort med gaffelröret. Eventuellt lämnar jag en mer reglementsenlig 5 mm:s distans kvar.

Kvällens kyrka. Vilken?

Små, smala asfaltsvägar med bra beläggning och igenvuxna diken. Påminner lite om Mallorca. Hur som helst så inbjuder de till fina och inspirerade intervaller.