Innecross

Om ni någonsin funderat över vad magen tillför en cyklist, mer än att bära upp huvudet och sträcka ut snygga tröjor, så kan jag ingående redogöra för detta efter ytterligare fem dagar i status ”out of order”. Något är fel därinne och frågan är om orsaken kommer inifrån eller utifrån. Läkarens råd att ”tugga maten väl” känns inte direkt vägledande i den frågan.

Som tur var lyckades magen styra upp sig själv precis i tid så att jag kunde genomföra gårdagens träning där Triathlon Väst hade bett mig att hålla i deras spinningpass på Fysiken. Tog tillfället i akt och bjöd på en 90-minuters inblick i hur min egen inneträning ser ut under cx-säsongen då jag försöker efterlikna verkliga förhållanden med inslag av styrka och block med korta intervaller. Gissningsvis lite annorlunda mot hur de flesta triathleter tränar, men förhoppningsvis kan det inspirera till nya grepp och nyttig variation inom ramen för det egna träningsupplägget. Jättetrevligt initiativ att ta in gästinstruktörer i alla fall, tack för förtroendet.

I samband med spinningpasset diskade jag av mina cykelskor som legat till sig sedan cupavslutningshelgen i Vårgårda i december. En snabb inspektion avslöjade att jag helt förträngt dess usla kondition och gårdagens pass avverkades troligen på dispens från högre makter. Ytterligare 20 minuter hade nog räckt för att pressa SPD-klossen rakt in mellan tårna, då carbonsulan är helt nermald runt klossen. Om man betraktar båda skorna underifrån så kan man faktiskt gissa sig till att det är just cykelcross som föranlett det specifika slitaget. Båda skorna har kraftigt nedslitna mönster vid tårna, stora skador och bortslitna delar av själva sulan runt klossarna.

Allra värst är det såklart på vänsterskon som (normalt) tar mark först vid avstigning och som man också vilar hela kroppstyngden på strax innan avstigning. Där är den fyra millimeter tjocka carbonsulan helt borta runt klossen så den ligger an direkt mot infästningsplattan, vilket i sin tur innebär att inget hindrar den från att följa med i vridrörelsen.

Ska se om jag kan fabricera en platta som ersätter sulan så att det går att använda skorna i reserv, men för säkerhets skull fick jag snabbt beställt ett par nya pjäxor så att de första crosspassen i april(?) är säkrade. Därmed är de närmaste årens skokonto på kort tid tömt med resultat i följande lackade uppställning, powered by Sidi:

Ergo 3.

 

Dragon 3.

 

Ja, det är samma sko med olika sulor. Båda har skyddslackat skinn, ställbar hälspänning och Sidis patenterade spännen, som i vanlig ordning utgör ett mindre motoriktest. Italienarna tåflirtar också med oss genom att installera en del godbitar i främre delen av dojjorna. Landsvägsskon har en ventilerad sula där man kan justera luftflödet genom en ställbar klaff under tån. Terrängskon har istället en gummiförstärkt sektion runt tån. Båda verkar vettiga och ska testas hårt.