Alltså, känslan av att åka fort på torr asfalt med dubbdäck är ju speciell. Gyroverkan är enorm med ett kilo metall som slungas runt och ekipagets totalvikt utgör också en faktor att räkna med, särskilt om man skulle behöva hejda det plötsligt. Skarpa kurvor förhandlas med lätta händer på styret, liksom rondeller och andra infrastrukturer som kan äventyra friktionen mot asfalten. Det går rakt, det går tungt och det går an. Godståg!
En annan skön men lika ovanlig företeelse är ju testcykelpassen som växer. Dem där man först efter stor möda och vånda motvilligt släpat sig in i tvättstugan, krälat i de urtvättade cykelbyxorna och klickat i dojjorna. Uppvärmningen är trög, första intervallen ännu trögare och sedan...sedan släpper det. Passet växer, blir bra, bättre och längre än man tänkt sig. Slutligen slutar man på topphumör och med en skön pang-pang-känsla i kroppen.
Upplevelserna ovan gästar livet ungefär lika ofta som kometer, vilket innebär att det är viktigt att njuta av dem och inte låta sig förfäras när de väl kommer. Precis som med kometerna. Kvällen bjöd på just ett sådant TC-pass och när jag klev ut efter en timme hade jag rivit av tio 3-minutare på ca 290 watt, utan tyngre andhämtning och med ett stort leende på läpparna, underbart.
I brist på lämpliga cykel-, eller kometrelaterade bilder får ni hålla till godo med resultatet av tre millimeters nysnö, fyrhjulsdrift och ett gott morgonhumör - dagens kringla!
Quattrokonst
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar