Guldpass!

Redan i morse kände jag att kvällens pass skulle bli en höjdare och när klockan passerat 17 drog jag på arbetskläderna för ett par timmar i sadeln, startade GPS:en och etablerade ett hyfsat jämnt tryck i pedalerna.

Planen var snabbdistans till mörkrets inbrott, ett första pass med lite fart och kvalitetstid med Dogman. Hade lagt en rutt söderut från Kungsbacka, via Gällinge och Veddigevägen runt Stuv och sedan tillbaka via Idala, Stockared, Förlanda, Öxared och Fjärås.

Fina trakter som blir mer tillgängliga med start från Kungsbacka istället för Mölndal.

Med ett skönt flyt rev jag av 73 km och 500 höjdmeter på 2 timmar och 12 minuter. Dessutom i låga G2, vilket är ett positivt besked från maskineriet. Svårslagen känsla som inte kommer alltför ofta, när man gång på gång känner sig skuldfri och lätt över krönet, fastän man nallat på finbränslet och tryckt för höga watt hela vägen upp i backen.

Jag känner mig kapacitetsmässigt trygg inför 10 dagar på Mallorca och hojen börjar redan växa fast på mig. Jag älskar verkligen den där nykänslan när allting, oavsett belastning, klumpig manövrering och dåliga vägar bara är helt tyst. Inget rassel, knak eller slammer. Bara det svaga suset från Shamalhjulens feta aluekrar som käkar ljummen vårluft. Man kan ju bli religiös för mindre.

Har ni kört vägen från Idala upp mot Stockared? Cykelstigsbredd, bilfritt förstås och några korta, branta backar runt 10-12 procent.

För att komplettera den perfekta kvällen ska jag nu högtidligt inmundiga ett par bitar av Blanxarts Ghana 80 % och låta dem dansa runt i munnen tills dess fasta form är all och mörk kakao rinner ner i svalget.

Amen.