Sidor

tisdag 24 maj 2011

Bilder från Sandsjöbacka

Några bilder från gårdagens crosspass genom Sandsjöbacka.

Rutten över knappt 50 km bjöd på allt från asfaltsväg, sladdig grusväg, markväg och stig. Hela tiden varierande, ett par minuter av varje, med tillhörande temposkifte och teknikintensitet. Oftast fullt cykelbart och om man är en bättre tekniker än mig (och det är man) så kan man nog skippa fyra av åtta löpsträckor och bara dundra på över stenarna. Ett försök att göra just det resulterade i vetskapen om att carbonvevar inte alls har samma klang som de i aluminium.


 Passage under E6:an.


 Från asfalt till grus - leendet växer.


Att kunna hålla farten på markvägarna, trots stenar, gropar och pölar än en tjusning med cross.


Koll på däcksbredden. Tufos Cubus 32:or går lika bra på spången som till vänster i leran.


Den här vägen fanns inte på kartan, men det skiter ju crossåkaren i.


Plötsligt, ett parklandskap med grusad stig. Bara att tacka och ösa på!


Låt din cross få smaka på sommaren

Ni vet den där "ja-just-det-känslan" som ofta infinner sig när man plockar fram utrustning som hastigt undanforslats efter senaste användande? Så även denna gång, hojen var inte riktigt komplett men fyra klingbultar utav fem gick också fint och fungerade som en sorts akustisk kadensindikator över 200 watts uttag. 

Utväxlingen, samma som under tävlingssäsongen; 42 fram och 25/12 bak, funkade i terräng. Hittills är det bara Söderköpings cupbana, dagen efter SM i höstas, som visat sig övermäktig 25:an.

- - - - -

Idag har det löpts i trevligt sällskap under benämningen Prorunning, en självutnämnd sektion ur Processing. Som ett komplement till företagets produkter inom wellness, svarar vi med verksamhet gränsande till illness. Fyra entusiastiska/medtvingade/formmörkande medarbetare slöt upp för att ta sig an den oändligt kuperade 7,5 kilometersslingan i Bunketorp öster om Lindome. 

Efter att ha maskerat formen i drygt sex kilometer attackerade favoriten och tillika Göteborgsvarvsdebutanten det övriga fältet och fick genast en lucka. Motionär som man är i grunden så täppte jag mjukt i all välmening men fick själv lucka bakåt och skiftade därför till tävlingstaktik och satte in en attack på attacken. 

Det är i skrivande stund oklart hur detta övergrepp på sällskapsjoggen kommer att inverka på Prorunnings fortsatta program. Antingen blir vi 10 pers nästa gång, eller så får jag springa själv.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar