Sidor

torsdag 13 januari 2011

Snart är det höst igen...

Min snabbgenomgång och sammanfattning av Merida Northwave Cx Cup 2010/11:

CX - stil och lera i symbios.


16 oktober, Falun
Bana: Torrt på grus, asfalt och gräs
Placering: 8
Tankar direkt efteråt: ”underbart snabb cx, men jag måste få ut mer ur kroppen”
Särskilt minne: hade fruktansvärt skrikiga bromsar

Cuppremiären krönte ett par långa dagar på Interbad-mässan i Stuttgart med jobbet och jag minns frustrationen över att inte ha fått till ens ett väckningspass innan jag stod på startlinjen på Lugnet. Jag var förberedd, men inte vässad. Laddad men inte toppad. Det blev en snabb tävling med få tekniska svårigheter, hårda stötar och klungkörning. Jag blev regelrätt avställd i backen och fastän jag såg det komma kunde jag inte göra något. Benen var stumma.

Mölndalsgänget (som alltid inkluderar Mattias Cedwin från Ymer), med Mats Harring i spetsen gjorde ett hästjobb med att släpa all cuputrustning upp till Dalarna på taket på bussen. Dessutom packade vi in sex stora Epicväskor och en okänd volym av en suspekt vätska som tydligen gick att köra bussen på.


17 oktober, Ludvika
Bana: Torrt och kurvigt på gräs
Placering: 6
Tankar direkt efteråt: ”jätterolig bana och en av mina absolut bästa cx-race”
Särskilt minne: innan jag visste om det spröda spräckljudet kom från nacken eller hjälmen

På söndagen fick vi lära oss hur man bygger en crossbana där det egentligen inte finns plats. Cykelsveriges mest kända betongsuggor återfinns i Ludvika och jag spenderade hela tävlingen på att jaga min rätta plats i fältet efter en tidig vurpa. Trots ytterligare ett fall mot slutet lyckades jag spurta in på en 6:e plats som flyttade upp hela premiärhelgen från godkänd till bra. Beröm till arrangören för ett bra jobb.
Läs tävlingsrapporten från första helgen.


23 oktober, Lidköping Villa
Bana: Kallt och blött på gräs, grus och sand
Placering: DNF
Tankar direkt efteråt: ”vad hände?”
Särskilt minne: Jonas Thompson röst i fjärran; ”för f-n Björn, ta min cykel”

Hela oktober månad var otroligt tuff på många sätt och Lidköpingshelgen passerade på gränsen till vad jag fysiskt och mentalt klarade av. Banbygget gick främst eftersom det berörde så många och att prestera själv på tävlingsbanan på de villkoren är inte bara svårt, utan tyvärr ganska tråkigt. Kunde inte riktigt känna glädje och när det äntligen släppte en aning så havererade cykeln på ett mycket mystiskt sätt. Dessförinnan hann jag i alla fall konstatera att vi lyckats med ännu en bra bana.


24 oktober, Lidköping Giacomina
Bana: Kallt och blötare på gräs, grus och sand
Placering: 16
Tankar direkt efteråt: ”skönt att den här helgen är över”
Särskilt minne: när jag med genomfrusna fingrar förgäves försöker dra upp dragkedjan på tröjan, fem minuter innan start

Vädrets makter ställde till det under natten och morgonen och planerad mektid gick åt till att binda om band som blåst bort i regnet. När jag väl kände mig hyfsat trygg med banan strax innan start så fick jag ta hjälp med att byta om eftersom jag var så nerkyld. Reservcykeln fungerade inte som den skulle och jag lyckades inte få den att gå fort någonstans på varvet. Nytt rekord i antal mekstopp på en tävling. Lidköpings CK gjorde det bästa resultat sedan starten 2006 tack vare dubbla tävlingar och förhoppningsvis kommer tävlingen att leva vidare i någon form.
Läs tävlingsrapporten från Lidköpingshelgen.


30 oktober, Stockholm
Bana: Torrt på grus och asfalt
Placering: 8
Tankar direkt efteråt: ”vilken upplevelse, synd att starten sabbade min dag”
Särskilt minne: dödsföraktande höghastighetsavstigning innan trappan

Årets häftigaste inramning erhölls utan tvekan i Kungsträdgården i Stockholm. Som landsvägsåkare med svart bälte i gångdrag såg jag min chans att köra om en pallplats, men den grusades när jag av ännu okänd anledning förpassades till fjärde startled och fick spendera första minuten med att cykla över folk som låg utspridda på gatstenen. När jag väl kommit loss körde jag helt jämnt med täten och slutade 8:a ungefär 30 sekunder från pallen.

Medan de flesta åkte hemåt så stannade jag och Caroline, som förresten vann damernas Superklass i Kungsan, kvar och körde Valhallscrossen på söndagen. Där kom årets taktiska miss på en underbar bana när jag blev tvåa i Sportklassen.
Läs tävlingsrapporten från Stockholm.

Kungsträdgården - ett minne för livet.


6 november, Borås
Bana: Blött på kuperat gräs
Placering: 12
Tankar direkt efteråt: ”imorgon, då jäklar”
Särskilt minne: fick stanna en gång och vila två sekunder efter en backlöpning innan jag orkade hoppa på cykeln igen

Slitig och tung var den, banan i Borås. Få partier där jag kunde utnyttja mina bättre egenskaper och dessutom led jag allmänt av lite taskigt fokus. MCK hade 12 man anmälda i Superklass och jag fick slita ont för att slå Thomas Pettersson som var bättre på allt utom asfaltsbacken upp till mållinjen. Någonstans väcktes tanken att utväxling 42/25 kanske inte skulle komma att räcka till…
Läs tävlingsrapporten från Borås.


7 november, Göteborg
Bana: Blött på grus, gräs och i lera
Placering: 7
Tankar direkt efteråt: ”vilken dag, vilket race, vilken form”
Särskilt minne: känslan av att både jag och cykeln var byggd för just den här banan

För att kunna utnyttja en bråkdel av den fart jag fick med mig på startrakan in i skogen så var jag tvungen att rycka hårt i pedalerna och få upp framänden på cykeln. Tyvärr drog jag ur klotsen och fick tvärställ varpå placeringarna rasade iväg. Därefter körde jag som i trans och sög åt mig all energi från solen, publiken och Lasses härligt snabba och svängiga bana vid Slottsskogsvallen. MCK toppade genom att anmäla 15 cyklister i Superklass och sedan återställa hela banområdet på ca 14 minuter.
Läs tävlingsrapporten från Göteborg.

Göteborg - känslan man vill minnas.


14 november, Söderköping
Bana: Lervälling, bara bottenlös lervälling
Placering: 16
Tankar direkt efteråt: ”var jag över 12 km/h någon gång?”
Särskilt minne: när jag och Cedwin mottogs och serverades kungligt vid avstämningsmötet med arrangören kvällen före

Banan i Söderköping var utan tvekan den tävling som passade mig sämst. Jag hade helt fel utväxling på cykeln, var trött efter lördagens SM och hade dessutom firat ett guld med en icke oansenlig mängd vin kvällen innan. Efter ett svettigt uppvärmningsvarv som tog 16 minuter hade jag nog bestämt mig för att det skulle gå illa och resten är historia. Vi minns fortfarande med värme det härliga arrangörsgänget i Söderköpings SK som skoningslöst placerat ut ett dubbelt plankhinder på den enda lättåkta delen av varvet. Beröm till arrangören för en helrätt inställning.
Läs tävlingsrapporten från SM och Söderköping.


20 november, Jönköping
Bana: Snö och lera i skogen
Placering: 10
Tankar direkt efteråt: ”det här kunde ha slutat hur som helst”
Särskilt minne: ”det finns inte en sten på banan!”

När jag pratade med Hallby kvällen innan tävlingen så förstod jag att de kämpade hårt för att få undan snön och göra banan körbar. Med tanke på det vita täcket och dragningen genom skog så frågade jag särskilt om stenar, rötter och annat som eventuellt kunde utgöra fara för cyklisterna. En och annan skeptisk röst till trots, när väl cirkusen är igång så blir det ju fest som vanligt. Härligt varvningsområde i parken med grillar och lite mysig inramning. Jönköpingstävlingen såg nog tidernas mest vältajmade bromsbeläggsbyte två timmar innan start. Jag verkar ha varit en av få som hade stoppförmåga även på sista varvet, men annars fegade jag ganska mycket på de hala stigarna och tappade all tid jag tog in uppför den branta backen.
Läs tävlingsrapporten från Jönköping.


11 december, Åstorp
Bana: Blött på gräs
Placering: 6
Tankar direkt efteråt: ”yes, yes, yes, jäklar vad gött”
Särskilt minne: bristen på fäste

Åstorpstävlingen gick nästan perfekt. Om jag i större utsträckning hade fått ner kraften i backen så hade jag definitivt tagit en bättre placering. Precis som i Ludvika så fick jag jaga efter en grov tabbe på första varvet där bakdäcket slirade hejdlöst i backen och jag vägrade kliva av och löpa. Å andra sidan gick kroppen över förväntan efter uppehållet och banan var riktigt kul att köra. Vid torrt underlag så kan jag vinna på den banan och det lutar åt att jag får en ny chans 2011, med möjlighet till jackpot…

MCK - din CX-boj i vinterviken.


12 december, Kristianstad
Bana: Torrt på snö
Placering: 12
Tankar direkt efteråt: ”ge mig en spade så gräver jag ner skiten där jag står”
Särskilt minne: nej, vill glömma alltihop

Ännu en gång fanns ett stort mervärde för oss i MCK som reste, bodde och härjade tillsammans hela helgen. Efter en helg på prov i Söderköping så vågade vi nu ta in Emil Lindgren med familj på allvar i gänget och de förgyllde verkligen kvällen i Kristianstad som blev så trevlig att jag glömde ta hand om cykeln. Grovt straffad blev jag nästa dag då 6 minusgrader försatt växlarna ur funktion. Ett par vurpor på det och cykeln var tillsalu för en kopp kaffe.
Läs tävlingsrapporten från första Skånehelgen.


8 januari, S Sandby
Bana: Blött på snö och gräs
Placering: 10
Tankar direkt efteråt: ”ge mig en ny chans på den här banan, nu!”
Särskilt minne: okänslan i benen under sista löpningen

Repris på förra Skånesuccén när MCK:arna nu ännu en gång gick man ur huse för att tävla i cykelcross. Lindgren hängde förstås på igen och vi slog läger på Sparta Hotell i Lund som eldade något så kopiöst i rummen att cykelkläderna torkade i väskan. Banan i Södra Sandby var även den ett resultat av flera dygns arbete med snöröjning, ett arbete som fortgick under tävlingens gång. Plötsligt gick det att cykla uppför kvarnbacken vilket utnyttjades för att plocka in tid på Axel som löpte desto bättre lite senare på varvet och vann den interna fighten. Återigen led jag av lite oflyt, vilket genererade otrivs. Men, redan på onsdagens specialpass på TC:n hade jag känt att benen inte hängde med riktigt, så jag hoppades att de skulle vakna till söndagen.


9 januari, Lund
Bana: Slirigt på is och gräs
Placering: 9
Tankar direkt efteråt: ”så ont, så härligt, så tomt”
Särskila minnen: starten, solen och kraschen

På bara några minuter byttes förtvivlan mot tillförsikt - islossning för människans hand. Oro byttes mot glädje – banan var inte hal, den var underbar. Förväntan byttes mot tomhet - när slaget var över inne på Klostergårdens IP var det nog fler än jag som stirrade hålögt framför sig på motorvägen, på väg hem mot en meningslös återstod av vintern. Idag är det onsdag och jag har fortfarande hyfsat ont i armen som tog den värsta smällen mot trädet, tummen känns mycket bättre och humöret åker upp och ner, precis som planerna för framtiden.
Läs tävlingsrapporten från andra Skånehelgen.


Cx Cupen - från norr till söder i zick-zack över landet.

Merida Northwave CX Cup hade i år 13 deltävlingar och om man utgick från Mölndal så fick man resa 4 900 km för att köra alla tävlingar. Mitt mål var att köra hela cupen och att placera mig topp fem, check och check på det. Förutom allmänt slitage så har det förbrukats två däck, en fälg, en omgång bromsklossar, en kedja och en bakväxel. Reservcykeln, som hängt med ett par år nu, fick gå en tävling samt ett antal träningar och är därmed i princip skrot.

Förutom CX Cupen så har jag kört SM, Focus Cross Race, Valhallcrossen samt ett par lokala Introcrosstävlingar - 18 starter med sammanlagt endast 12 timmars tävling mellan september och januari. Det måste ju bli någon sorts rekord i nedlagda träningstimmar och kronor per tävlingsminut.

Stort tack till Marcus Lindén och Andreas Simonsson på Revolver Racing i Göteborg som vågade sätta ett par snorlätta carbonhjul på en cross för att se hur de står sig i de tuffast tänkbara förhållanden.

Tack till James Krueger på Libro Group som sponsrat cupen med varupriser. Sällan har väl så många värdefulla, snygga och användbara priser delats ut till cyklisterna. Hoppas ni gillar era Epicväskor.

Tack till alla arrangörer som i vissa fall helt utan lokal anknytning till cykelcross valt att ge sig in i cx-världen för att bygga tuffa banor som det kommer att snackas om hela vintern.

Tack också till min Caroline som inte upplevt en dag utan crossnack sedan augusti, till alla stenhårda cx-gubbar i MCK som aldrig ger upp och till mina kollegor i CX Sverige som suttit hundratals timmar i telefon i sina ansträngningar att sy ihop cupsäcken, från Falun i norr till Lund i söder.

Nu stänger jag CX 2010/11.
Vi ses på asfalten.

5 kommentarer:

  1. Tack Björn! Från att läsa dina rapporter i från CX tävlingarna denna säsong har du räddat mig från att prova detta djävulens skitiga påfund.
    Bra kört och kul läsning!

    SvaraRadera
  2. Djävulens påfund inom cykel torde vara den fjäderlastade "hundrastaren" som monteras på valfri cykel som man inte är rädd om. Ekipaget bogseras därefter i av hunden vald riktning vilket även kan inkludera hastiga sidoförflyttningar.

    Allt eftersom det blir uppenbart och mer vedertaget vilka nyttiga träningseffekter cykelcross har, så kommer landsvägssidan så smått att träda in i leken. Jag tror att det räcker om några namnkunniga och inflytelserika tränare och cyklister kör igång så springer snart hela klungan och anmäler sig. För en crosscykel, det har de ju redan allihop.

    SvaraRadera
  3. Underbar sammanfattning av en säsong jag bittert ångrar att jag inte deltog i!

    SvaraRadera
  4. Inte ens Peter Apelgren får mig att testa cx...

    SvaraRadera
  5. Grymt bra summering. Även om denna säsongen inte var så bra för mig är jag sugen på nästa. Bättre tränad, mer optimerad cykel och ett par lättare hjul så :)

    SvaraRadera