Viktigt kanttrådsavslut

Ända sedan den 15:e september har landsvägshojen krävt ett avslut värt namnet. Idag fick jag ihop två timmar G2 i solsken och därmed är både jag och cykeln nöjda med årets säsong och den förpassas till en mer bekväm förvaring över vintern.

Sedan bygget i mars har min Pinarello Dogma 2 fått futtiga 450 mil, vilket är ungefär hälften av distansen man skavde när det hängde i som bäst med landsvägssatsningen. Ändå vill jag mena att upplevelsen varit lika stor, då varje mil smakat bättre än någonsin - vilken cykel. Mina Shamal kanttrådshjul från Campagnolo har varit underbara att åka på och de är, precis som cykeln, riktiga keepers. Å andra sidan gäller det ju att omsätta prylarna...

Undrar om det inte är dags att köra slut på mina Bora Ultra nästa år? De får nog gå som träningshjul med ett par sköna 23 mm:s tuber på. Eller är det dags att slita lite på dem redan till helgen kanske?

Dagens utetimmar var ett av två pass innan helgen. I morgon blir det ett pass på TC:n därefter vila och förberedelser fram till lördag. 

Rullade ut söderut och öppnade försiktigt för att känna på mitt vurp-knä. Tror att smärtan sitter i de mjuka delarna och ganska snart var det varmt och skapligt smärtfritt. Körde kontrollerat, vilket är väldigt lätt på landsväg, och sparade på de värsta kraftuttagen. 

Kroppen känns ganska bra nu och det märks att man kört en hel del hårda pass sedan mittan av september. Hojen flyger ju fram så fort man trycker på lite och pulsen ligger och sjuder lite lugnt i G2. En bekväm och egentligen kass, halvhård träning just nu. Bra för självförtroendet dock. 

I morgon blir det seriöst stånk i tvättstugan, då sparas det inte på något. Det luktar Tabata lång väg. Dags att höja för tredje gången.

Så här glad kan man bli av ett soligt pass på Pinarellon i slutet av oktober.

Våffelcrossat!

Idag körde CX Swedens utsända Våffelcrossen, eller kallstartscrossen som den råkade bli i mitt fall. Vi anlände förstås i god tid (30 min innan start) och gjorde det bästa av tiden fram till skottet - snacka och insupa härlig grillrök. Ett förvirrat visningsvarv iförd den varma crossjackan och därefter brakade det loss direkt när 57 cyklister skramlade iväg till uppmuntrande rop från publiken.

Härligt! Cyklister, grill, musik och stämning på gamla Kabe sommarland i Jönköping.

Jag och Mattias värmer upp.

Plötsligt gick starten. Det första utropet från startern var "10 sekunder till start". Jag är inte med i bild, står längre bak och tar på mig handskarna.

Som vanligt i cross så är det ett gäng som går loss från start och resten stöter bakåt. Jag hamnade runt 15:e och kroppen protesterade våldsamt med anledning av det plötsliga och chockartade effektuttaget. Efter ett par varv började det rulla lite bättre, rytmen infann sig och jag började plocka placeringar på den bitvis smala, tekniska banan som gick från frusen till slirig när solen steg på himlen.

Större delen av publiken stod uppflugen på en skaplig jordhög som vi var uppe och vände på två gånger per varv. Inspirerad av ett öronbedövande bjällrande och tutande satsade jag frisk uppför branten på 42/23 och fick några meter på det, oftast. Nedförskörningen på skuggsidan var både frusen och spännande och i samband med varvning på näst sista varvet fick jag sladd, skar ner i fel spår och klotade rakt ut i ett buskage. Knät fick en smäll men det känns redan sämre nu på kvällen...

Toppen av springbacken, strax innan vurpbacken.

Cykelhavet efter målgång. Olika rader av cyklar beroende på hur många varv man kört. Ett enkelt system förutsatt att man har koll på det. Elva varv och 48 minuter fick jag ihop vilket gav mig en tredjeplats i cx-klassen. Till höger ser ni dagens snabbaste crossare, Eksjö-Micke.

Korv och våfflor, kaffe och öl till alla, inkluderat i startavgiften. Och publikavgiften. Galant!

CX Swedens utsända visar prov på hur man kan bära mössan i tveksamma stilar.

Och så dagens bästa bild. Tänk om det alltid kunde vara så här enkelt.

Jag önskar att jag kunde åka på alla lokala träningstävlingar i landet, varje helg. I min vision om cykelcrossens framtid är det så här vi bygger bredden som ger sporten styrkan att stå på egna ben, att slå sig fram bland de mer etablerade disciplinerna och vinna hjärtat hos fler cyklister. Och i media. Idag såg vi nästan 60 cyklister från halva Götaland söka sig ut i ett ödeområde i minusgrader för att köra skiten ur sig själva och andra. I Stockholm likadant. I Göteborg rullar det på. Och i Karlstad. Och Falun. Under den svåraste och minst självklara cykelperioden på året. Jag tror att det här är början på något stort.

Att få uppleva Våffelcrossen idag var helt underbart och jag blev glad i hela själen. Gänget bakom arrangemanget har lagt massor av tid på att fixa med allt och de har gjort det på bästa sätt. Tack! 

Men, var sak har sin tid - och var tid har sin sak. Vid hemkomsten till Mölndal konstaterades med avgrundsvrål att mitt Rhino bakdäck var tomt. I kväll kommer kvällsbönen därför handla om att lagningen av Dugasttuben lyckades, så att de får äran att beträda Sunnegräset till helgen.

 Den kommande veckan finns bara ett fokus och allt jag gör leder fram till startlinjen på lördag.

Tillbaks till rötterna

Idag hade jag planerat ett lugnare tvåtimmarspass på crossen i mina gamla hembygd Lidköping. Vi åkte från Göteborg strax efter kl 10 för att hinna upp i tid. Det började inte så bra...

I trakterna kring Vårgårda kändes det torra, soliga crosspasset ganska avlägset...

...men väl framme i Lidköping var höstvädret tillbaka och det blev en fantastisk eftermiddag. Satte genast kurs mot gamla crosstraker där intresset föddes - Villa Giacomina.

Inte så mycket kvar av stranden när Vänern är en halvmeter högre än normalt. Sanden närmast vattnet var dock hård och snabb.

Lövmatta på det snabba partiet ner mot stranden som varit startsträcka på alla upplagor av crosstävlingen i Lidköping.

Pulkabacken har också alltid varit med på varvet. Höjden på hoppet har dock varierat. Otroligt vackert här idag och lagom lerigt i gräset.

Sand, sol och skön Ridleydesign.

Ni som var med från början minns att vi använde volleybollplanen - innan vi blev portade från området. Här hade man kunnat göra något riktigt bra. Kan man verkligen förstöra sand med en cykel?

Här gick banan upp under de första upplagorna av tävlingen. Ett spänstigt hopp över bäcken och sedan uppför den jordiga branten på alla fyra. Lastpallen med den specialinköpta dörrmattan som halkskydd är ungefär halvvägs genom sin nedbrytningsprocess där i vattnet.

Under den sista upplagan använde vi det här mustiga sandpartiet som blev mycket uppskattat - av cykelhandlarna...

Tack till naturen för den här underbara dagen och platsen. Plötsligt blev allt jag älskar kring cykelcross så tydligt igen och det smärtar mig att man inte får bjuda sporten på fler sköna race i den här miljön.

Imorgon styr vi mot Jönköping och Sportmässan. Kanske svänger vi förbi och tar en våffla med det lokala crossgänget också.

Fredags-10:an

Fredagskvällen i korthet:

1. långsam bilfärd hem från jobbet i syfte att koppla bort arbetet
2. gott kaffe och minnen från semestern
3. höststädning av trädgården iförd crossjackan
4. blanda och fylla spolarvätska för minusgrader
5. bära upp utemöbler på vinden
6. CX Sweden-uppdateringar
7. Tabata på TC, +25 watt från förra veckan
8. hemgjord pizza
9. en bit Blanxart 80% på det
10. packa för ännu en bortahelg

Inga konstigheter alltså.

Zugspitze på gränsen Österrike/Tyskland med toppen bland molnen. Ett av semesterns coolaste berg och en riktigt skön bild som väcker härliga minnen. 

CX/TC-kombo

En äkta 16-smitning på jobbet låg till grund för dagens lyckade träningspass. Målet var en timmes sweetspot på crossen i dagsljus och det landades med 10 minuter marginal. Rekordsnabbt ombyte följt av en tvåfotsdribbling och exakt tre markkontakter senare satt jag i sadeln vevandes i klädsam omkörning på cykelbanan in mot centrala Göteborg.

Väl på plats vid Vallen lättades förstärkningsplaggen i en båge mot trädet och klockan trycktes av mot en rullande start på gruset. Körde åtta av söndagens Introcrossvarv med fokus på teknik och med en ansträngning strax under tröskeln. Ett par reflektoner från tilltaget;

- Tufo Flexus Cubus har ett fett bett i leran. I söndags åkte jag på Dugast Rhino, ett mer komplett däck som i min mening överglänser Tufosarna framför allt på grus och torrt till halvblött gräs. Men när det gäller tung och geggig lera så biter de gamla Cubusarna verkligen fint. 

- En liten sänkning av farten, som idag, ger tillbaka i trappan. Åtta gånger på raken, snabba, raska kliv, kort sprint på toppen och rappt påhopp. Inget av detta fanns på söndagen som såg ett patetiskt "dököttssläp" som inte klarat ett enda trappsteg till.

- Nästa år crossar jag sannolikt med en elektrisk bakväxel från Campagnolo. Om de tills dess insett att batterier för tävlingsbruk ska räcka i två dygn, inte 2 000 km. Stora, utanpåliggande batteripack känns som ett omotiverat och onödigt steg på vägen mot en bra energiförsörjning för en såpass tekniskt avancerad produkt.

Efter 38 minuter i vänstervarv tillsammans med ett äldre par som valde att rasta hunden i idealspåret och markera sitt missnöje med att vara lite lagom i vägen och låta hunden springa och skälla efter mig, styrde jag hem till testcykeln för att skarva med en halvtimme korta intervaller på 500 watt. Ovanpå detta har jag nu belönades med en bit äpplepaj bakad på de bästa äpplen man kan finna - grannens.

Här finns resultaten från söndagens Introcross som går till historien som säsongens första och sista bakfyllecross.

I morgon erbjuds "pannlampscross" med start kl 18.30 vid Cykelcity. Kan bli aktuellt med T30-tuberna då så att man får samma fina fart som i lördags runt sjöarna.