Faces of CX

Som tidigare konstaterat är en crosstävling ingen arena för stora leenden. Den som ler är inte trött, har inte ont och tänker inte på döden eller något annat som raskt kan befria en från aktuellt lidande. Ett leende före och efter själva tävlingsmomentet är dock lika självklart som en kommissarie i keps, men under gång är det inga glada ansikten vi ser längs banan. De är oftast förvridna av smärta, onda av otur eller sura av syra.

Då min sambo hade vänligheten att hålla ner avtryckaren på min Canon EOS 50D (som tar sju bilder i sekunden) under den tid då hela eller delar av mig syntes någonstans runt varvet i Tidan så hade jag gott om material att välja bland för presentationen; "Faces of CX"

Eat this! Tänderna sköter snacket, dock är det ju sällan någon av de andra cyklisterna ser dem, åtminstone inte på sin rätta plats.

Gaaaah! Trött smärta, stel blick. Ofta i kombination med ett frustande, brunstigt läte.

Ooops - där gick nån sorts gräns. Troligen snett/hårt nedslag att döma av det kopiösa hudskrynklet på högerbenet.

Pokerfacet, även kallat taktikernyllet. När som helst kan vad som helst hända. Oftast blir man mest överraskad själv.

Ahhh vad f-n.... cykel till salu! Ungefär.

Och så efteråt - leendet igen. Som alltid i cykelcross. Här skildrar jag hur mycket Tomas Petterssons son Ted har växt sedan i onsdags.

Rapport: Focus Cross Race

Lördagens FCR gick nästan jättebra. Jag var länge med och slogs om en femteplats men fick bita i det suraste av sura höstäpplen och rulla in på en åttondeplats.

Kroppen kändes riktigt bra och prestandamässigt är det nog en av de bättre crosstävlingarna jag kört i modern tid. Cykeln gick som en dröm efter ett rejält fulmek minuterna innan starten, då jag stod ute på bilvägen och böjde ut växelörat med ett rejält grabbatag i bakväxeln. I de lägena är det verkligen känsla som avgör.

Natur möter natur - ljus Dugastbomull mot en torr gräsäng. Vissa skulle säga att det är det vackraste som finns. Eller snabbaste. Foto: Sture Fredriksson

Starten gick utanför Cykeldistributions lokaler i downtown Tidan och vid 14-tiden fräste ett 30-tal åkare iväg ut på det snabba varvet som skulle köras 45 min plus två varv, i praktiken en timme. Att starta tävlingssäsongen med 60 minuter är tufft om man är intränad på 40 minuter men det funkade över förväntan. En bit ut på första varvet låg jag runt 12:e plats men körde sakta upp mig de kommande varven. Planen var att starta med respekt för tävlingstiden och öka försiktigt allt eftersom.

Efter ett tag fick jag kontakt med starka Olof Åström, CK Master och Tomas Pettersson, Mölndal, lokala förmågor kända även från den lokala Introcrosscupen. Delar av varvet var riktig lättåkt och det blev snart uppenbart att en liten grupp hade sina fördelar. Vi mosade ikapp Robin Hedström, Caperio och senare stötte Tomas ikapp Johan Andersson som kör för Kvänum.

Vi var drygt halvvägs in i tävlingen, Olof hade åkt av och kvar var fyra man som körde om platserna 5-8. Mina Pipisquallos var garanterat slätast för dagen och i den enda sliriga kurvan på varvet kämpade jag febrilt med att hålla åket kvar på torra land. Jag provade samtliga tio spår som gick att fantisera ihop under loppet men de flesta öppnade en liten lucka framåt. Så, med tre varv kvar att köra tog jag täten i gruppen och lät dem istället bromsa bakom mig. Planen var att sedan avsluta starkt med en offensiv i samband med plankhindren och därefter en långrökare på asfalten och rent våld över löphindret och sista 100 metrarna. Det enda jag behövde säkerställa för att fullfölja planen var att ha kontakt med gruppen under sista varvet, fram till plankorna. Det misslyckades.

Ute på gräskullen på sista varvet uppstod ett helt onödigt strul och jag fastnade bakom en varvad åkare på skråpartiet, den enda delen av banan som var helt omöjlig att ta sig förbi på. Tio sekunder försvann direkt och gruppen var väck. En sista vresattack resulterade bara i att jag körde sopcross och blev tvärstum. Rullade hem, snuvad på en drömavslutning.

Men, känslan i kroppen är något att ta med sig in i säsongen och det är alltid härligt att köra i Tidan. Bra också för skallen att börja året med en torr, snabb och tät crosstävling som är rolig att köra.

Resultat och bilder från FCR 2013

Vann gjorde Mikael Flockhart med Hasse Mård på andra plats och GCK:s David Eriksson som fin trea.

Förberedelser inför säsongen

Kanttrådsdäck, tyvärr.

Pipisquallo cotton, testrapport

Rapport från lördagens torrtest av Dugast Pipisquallo Cotton. 

Precis som vanligt så är det lätt att bli förtjust i ett par däck från Dugast. Därmed lämnar vi all objektivitet och kritiska vinklar därhän och går vidare in i drömmen. 

De här sulorna är precis lika grymma som Rhinodäcken på hård och lös sand, på torrt gräs och dammiga stigar. Skillnaden är att de känns kvickare och om möjligt ännu följsammare. Och, de är beräkneliga - min favoritegenskap. Man vågar köra fortare om man vet vad som händer och när, varje gång. Grep eller sladd spelar inte så stor roll, bara de beter sig likadant hela tiden så att man kan köra därefter.

Superbett på gräs. Pedalen satte gränsen för hur snävt och snabbt man kunde köra i en cirkel.

En annan av de egenskaper jag fascineras av med Dugast är just hur de kan fungera så bra på helt olika underlag, t.ex transport på asfalt och i en snabb gräskurva. Däcket ger en behaglig landsvägskänsla med bra rull och väldigt lågt ljud på cykelvägen. Man tror att man åker på 6 kilos tryck när det i själva verket är knappt 3 kilo. Styr in på gräset i full fart utan att ändra trycket, lägg ner hojen i en ojämn kurva och känns hur däcket jobbar för att hålla maximal kontakt med underlaget, nästan smetar ut sig över rötterna och biter sig fast. 

Efter gräs- och grustesterna sa Pipisquallosarna att de ville se på sandlådan. Så vi uppsökte lämplig lös sand i Slottsskogen och började mata vändor, fram och tillbaka, kors och tvärs och med full sväng åt båda håll. Att köra i sand hänger mer på kraft och teknik än på däck, men om man forcerar och provocerar hårt så börjar man snart känna små skillnader.

Pipisquallo gillar sand.

Normalt vill man ju ha viktfördelningen bakåt vid cykling i sand, för att framhjulet inte ska spåra och för att få maximalt driv på bakhjulet. Men om man vill svänga tvärt så gäller det att skicka fram några kilon och samtidigt vara beredd på att möta med mycket gas.

Cykelkonst - sandhäng efter högfartspassering.

Om ni nu sitter och vibrerar av upphetsning så är det fullt normalt, förutsatt att det är relaterat till bilderna och texten ovan. Dugastdäck ÄR speciella och det tar lite tid att lära sig hur de fungerar. Som alternativ använder jag tubdäck från Tufo sedan flera år tillbaka, prisvärda däck som är fullt dugliga slitvargar. Vi snackade lite om skillnaden mellan Dugast och Tufo på senaste träningen och jag skulle vilja påstå att det är främst två egenskaper som skiljer dem åt.

- Tufo är mindre följsamt i uppbyggnaden och uppträder därför stötigare än Dugast.

- Tufo kräver inget underhåll eller behandling av däcksidorna för att klara säsongen.

Vid några tillfällen då det varit lerigt, som i t.ex. Kumla och Stockholm förra året, så körde jag med Dugast Rhino fram och Tufo Flexus Cubus bak. Cubus är Tufos lerskyffel som greppar hysteriskt i dyngan och bara vräker skiten bakåt i en vacker båge.

Rapport från söndagens blöta test.

I tillägg till testet ovan kan jag också nu komplettera med erfarenheter från dagens Introcross i Göteborg. Ett härligt, höstigt duggregn gjorde läget något mer nervöst än jag hade tänkt idag och jag hade, förutom Cedwin, förmodligen minst mönster av alla 25 som dök upp. Efter en trevande uppvärmning där jag lyckades sträcka höger ljumske (gubbvarning) så blev jag avvaktande och osäker på bettet i det fuktiga gräset. En oro som skulle visa sig obefogad. Pipisquallo gick fint i de småsliriga gräskurvorna och tog mig till en sjunde och en femte plats i de två heaten över fyra respektive tre varv.

Tryggheten var tillräcklig på gräset men framför allt inspirerar däcken till en kvick och rejäl fartökning så fort underlaget och banan tillåter. Jag kan gissa att gränsen för de här däcken går när underlaget inte längre sätter emot, utan flyttar på sig i alla riktningar. Sand packas ju under däcket medan lera flyter bort utan att ge finmönstret något att bita i. Så, så länge gräset är fuktigt men fast, så tror jag på Pipisquallo.

Dugaster och andra däck för cykelcross kan ni köpa hos Karlssons Cykel på Slottsskogsgatan i Göteborg. Där levereras de med ett snett leende och halvärliga lyckönskningar, precis som det ska vara.

Pipisquallo Cotton

Dags för däcktest!

Dugasts Pipisquallo är en korsning av två andra, klassiska däckmodeller i sortimentet. Diamantmönstret i mitten (från Pipistrello) ska vara snabbt och greppa fint på löst underlag medan "krokarna" på sidan (från Rhino) ska greppa i kurvorna. Dock är de bara hälften så höga mot mönstret på Rhino, så hela däcket känns ganska snällt i rullmotstånd. Ska bli riktigt kul att prova på grus och torrt gräs.

Bomullssidorna är inpregnerade med ett tjockt lager Aquasure, för att motverka nedbrytningsprocessen och underlätta tvätt. Aquasure är världens klistrigaste produkt - få det inte på händerna!

Klart för test! Som grädden på moset har hojen nysmorda vevlager och ompysslade nav.

"The Badge" pryder numer sadelröret.

Imorgon körs första Introcrossen för säsongen. Vi startar kl 10.00 vid Hästhagen, Skatås, och som vanligt tröttar vi ut oss med diverse tekniska övningar fram till kl 11 då startskottet går för en enkel men oerhört prestigefylld träningstävling.

Ett torrt Hästhagen tordes vara Pipisquallons perfekta arena så det första riktigta racetestet blir nog imorgon.

Statusen på hjulfronten är nu betydligt bättre än tidigare i somras då jag bara hade framhjul körklara efter ett antal incidenter. Tre tränings/tävlingsklara par hänger nu i verkstaden och det fjärde paret behöver lite kärlek vilket jag har slut på för tillfället. Därför är det bättre med en ny ägare. Lägger upp lite bilder i nästa vecka, men om det redan nu är någon om är småsugen på ett par carbonhjul med färdiglimmade tuber och Campabody till vrakpris, så dra ett mail till info@bjornfredriksson.se.