Oväntat PB

Kvällens löpning med dopp i Sisjön såg ett glädjande men oväntat personbästa i motionsspåret över 2 300 m. Efter 15 minuter uppvärmning runt sjön tog jag mig an spåret för första gången sedan i vintras då jag noterade drygt 9:20 som bäst. Efter två tidigare löppass i veckan svarade kroppen ganska bra idag och jag provade att kliva på lite grann uppför de tre korta, branta backar som finns på varvet. Efter en fin spurt på slutet stannade klockan på 9:13. Inte illa för Knä-Björn (som förmodligen förtjänar sitt smeknamn efter just sådan här utstuderad misshandel av sina otränade leder)

Joggade ett varv i behagligt 5-minuterstempo och försökte känna efter om det fanns mer tid att kapa vid ett nytt toppförsök. Törst och allmänt obehag gjorde sig påmint i värmen, men drömmen om 9-minutersgränsen fick mig ändå att tänka ut en plan. Fem sekunder genom en sprättig spurtstart, fem sekunder i sista backen innan mål och tre sekunder genom en kort fartökning på varvets bortre raka. Totalt 13 sekunder, teoretiskt möjligt.

Likt en travare cirkulerade jag fokuserat vid starten, iakttagen av två medelålders herrar som stretchade sig i form. Plötsligt startade jag i ett vansinnigt tempo och försvann över krönet i sedvanligt ineffektiv "köttstil".

Ett par timmar senare, så här innan läggdags, sitter jag och myser över mina 8:59 samtidigt som George Costanza lägligt introducerar den troliga följden av fortsatta vansinnesruscher - the motorized cart.


"What have you got there, the 4 volt?" 

Three Times A Lady

Om man skulle definiera den tillgängliga mentala kapaciteten som ”X” så fördelas den över tiden normalt jämnt mellan jobb, privatliv och cykel. Förmågan att upprätthålla en delikat balans mellan dessa huvudingredienser utgör självaste grunden för framgång inom alla tre.

I och med vår förestående dubbla flytt så sätts min mentala kapacitet på prov genom diverse omöjliga kravekvationer. Följden blir så klart att man måste prioritera, ett begrepp som missbrukats och missförståtts mer än något annat det senaste decenniet. Sällan blir resultatet av prioriteringen att något väljs bort. Istället överskrids ”X” till dess att något eller någon viker ner sig. Med utländska ord; ”something has to give”.

+ nedmontering av komplett boende

+ jobb hela sommaren

+ planering av bostadslös period (6 veckor)

+ inflytt i hus september-oktober

+ CX Cupen, deltagande

+ CX Cupens nya webbsajt

= 3X

Notera att tid inte tagits upp som en faktor i sammanhanget. Det handlar främst om en mängd tankar och funderingar som ska trängas innanför hjälmen på en och samma gång.

Bloggandet tar förstås en smäll. Träning och ideellt engagemang likaså. För att koppla av och bort så har en del kvällstid tillbringats framför TV:n där Seinfeld spelas upp från Apple TV:n, säsong för säsong. Avkoppling, verklighetsflykt, humor och Kramer. Att skratta är förlösande och skingrade tankar hjälper sömnens inträde på traven.

Träningen har antagit ett motionsliknande format som jag väl känner igen från de ludna dagarna i början av 2000-talet. Lika bra att definiera det också, alltså motionspassets viktigaste förhållanden:

- genomförs under torra förhållanden

- genomförs i mån av tid

- är inte längre än två timmar

- jämn och hög hastighet, styrd av förväntad snittfart.

- övertolkning av kvalitetsinslag (en backe blir en intervall, ett trafikljus blir ett igångdrag)

- främsta syfte; hälsa och hävd

En intressant iakttagelse är att min kapacitet inte påverkats av påtvingad vila och uteblivna fikapass i den utsträckning som jag befarat. Sannolikt beror detta på att jag utgick från en låg nivå. Den numer typiska 35-snittsrundan över 90 minuter tillsammans med frekventa marklyft av flyttlådor verkar hålla kroppen igång precis lagom mycket för att den inte ska packa ihop helt. Kryddat med spridda löppass och allmän upphetsning över bostadsläget gör dessutom att jag inte håller hoppet helt förlorat för senare delen av CX-säsongen.

Men, man vet aldrig hur september månad artar sig och vilken energi det blir över till träning. Med crossen inlåst i ett förråd vecka 31-37 är det aldrig för tidigt att ge upp. Bland kända handduksinkast minns man väl främst när Kongo förklarade säsongen 2009 förlorad redan efter Skoghalls Prolog. Han är en föregångare på många sätt. Redan efter GP-loppet dagen efter kom nästa klassiska konstaterande, som en replik på varför han släppt kontakten med fältet:

- Mina hjul är för lätta!

Tack till Mattias "Kongo" Johansson för sköna minnen och även till Emil Lindgren och Mattias Cedwin som ringer och hejar på! För er skull ska jag dra en repa med hojen nu. Det blir 90 minuter på halvfart i solen så att jag kan äta lite godis i kväll.

- - - - - 

Slutligen, ett av mina favoritklipp från Seinfeld. 

Bakgrund: Kramer har adopterat en bit motorväg och målat över skiljelinjerna mellan filerna för att skapa ökad komfort. Efter rapporter om svår trafikstockning på sträckan försöker han, i skydd av mörkret, att ta bort färgen med thinner. 

Bonus: Newman levererar tidernas tolkning av "Three times a lady"

Mycket nöje!

Porslinsnav minsann

Japp, nu har det testats hjul ett tag och skrällen uteblir förstås, som alltid när man kör på trygga, fantastiska grejer.

Om man spenderat de senaste fem åren med ett par Campagnolo Eurus mellan gafflarna så heter den självklara uppgraderingen Shamal Ultra - i min mening ett av de allra finaste aluminiumhjul man kan få tag på. Redan efter 35 mil med olika typer av åkning kommer här utvärderingen:

KÖP!

USB = ultra smooth bearings, funkar utan kabel.

Och efter detta uttömmande omdöme, över till några tekniska fakta som backar upp betyget:

Campagnolo Shamal Ultra 2011, kanttråd

Framhjul: profilhöjd 24 mm, radialekrat, vikt 605 g

Bakhjul: profilhöjd 28 mm, G3-ekring, vikt 820 g.

Aeroekrar i aluminium, navkoppar i kolfiber, keramiska kullager

Utseendemässigt är det navkoppar och klistermärken som skiljer mot lillebrorsan Eurus, men på vågen diffar det på hela 153 gram så jag tror att de finurliga Vicenzaborna gett sig i kast med att lätta fälgarna också.

Enligt min gamla kollega Göran, som jobbat med kullagertillverkning i 2000 år, så rullar inte keramiska lager lättare än vanliga stållager till en början. Däremot så rullar de lättare över tiden eftersom de keramiska kulorna är hårdare än stål och därmed maler ner smutsen som tar sig in istället för tvärtom.

Att jämföra de nya hjulen med Eurusparet som rullat över 4 000 mil är väl inte rättvist, jag kan bara konstatera att jag aldrig åkt på något som rullar så mjukt, tyst och lätt. Spelar ju egentligen ingen roll vad det beror på.

Annars är åkegenskaperna desamma som hos Eurushjulen. Spurtvänligt och klättervänligt men samtidigt stabilt och komfortabelt. Dessutom förmedlar Shamalhjulen, precis som de andra hjulen i Campas toppsortiment, en skum känsla av att vara lika del högpresterande precisionsinstrument och lika del stridsvagn. Vad mer kan man önska?

En annan bonus är att cykeln nu prickar viktgränsen och jag behöver således inte såga av min nya sadelstolpe. Bra eftersom jag planerar att insertera densamma långt upp i någons rektum om den inte slutar "knaka" snart. 

Som vanligt är ett matchande utseende allt annat än en tillfällighet. Nästa lika snygga som Borahjulen. Nästan lika lätta också.

"Superkombination"

Klassiska skidorten Åre lever på sommaren, mycket tack vare cykelsporten. Mountainbiken regerar på fjället men i byn gror ett litet crossintresse som vårdas ömt och försvaras hårt av redaktörerna på Åre Magasin.

Så, de bad mig om hjälp att vinna lite mark och resultatet kan ni läsa på www.magasinare.com.

Beställ hem en gratis tidning eller läs det rykande färska sommarnumret direkt på webben.

Midsommar

Önskar hälsa alla läsare en glad midsommar med hjälp av årets SM-logga för tävlingarna på Sollerön, som i mitt tycke öppnar för tolkningar i skilda riktningar.

Något annat som får mig att dra på läpparna är när kommentatorn i Radio Siljans livesändning från SM kallar Calle Sandell för en "ung och lovande cyklist".

Ta det lugnt i midsommar...