Oväntat PB

Kvällens löpning med dopp i Sisjön såg ett glädjande men oväntat personbästa i motionsspåret över 2 300 m. Efter 15 minuter uppvärmning runt sjön tog jag mig an spåret för första gången sedan i vintras då jag noterade drygt 9:20 som bäst. Efter två tidigare löppass i veckan svarade kroppen ganska bra idag och jag provade att kliva på lite grann uppför de tre korta, branta backar som finns på varvet. Efter en fin spurt på slutet stannade klockan på 9:13. Inte illa för Knä-Björn (som förmodligen förtjänar sitt smeknamn efter just sådan här utstuderad misshandel av sina otränade leder)

Joggade ett varv i behagligt 5-minuterstempo och försökte känna efter om det fanns mer tid att kapa vid ett nytt toppförsök. Törst och allmänt obehag gjorde sig påmint i värmen, men drömmen om 9-minutersgränsen fick mig ändå att tänka ut en plan. Fem sekunder genom en sprättig spurtstart, fem sekunder i sista backen innan mål och tre sekunder genom en kort fartökning på varvets bortre raka. Totalt 13 sekunder, teoretiskt möjligt.

Likt en travare cirkulerade jag fokuserat vid starten, iakttagen av två medelålders herrar som stretchade sig i form. Plötsligt startade jag i ett vansinnigt tempo och försvann över krönet i sedvanligt ineffektiv "köttstil".

Ett par timmar senare, så här innan läggdags, sitter jag och myser över mina 8:59 samtidigt som George Costanza lägligt introducerar den troliga följden av fortsatta vansinnesruscher - the motorized cart.


"What have you got there, the 4 volt?"