Ny tävlingshelg med förhoppning om ett steg framåt i känsla, ork och fart. Cykeln presterade på topp och kroppen kändes fin, åtminstone på lördagen i Lund där jag fick någon sorts överslag i skallen och gick flat out från start. Detta innebar att jag snart befann mig på 9:e plats efter starten från näst sista led.
Det går på riktigt ordentligt i täten på Superklassen i år och Lund har ju en snabb bana med en ändå snabbare inledning. Vrängde lungorna ordentligt första två varven och lyckades bita mig kvar runt 10:e tills jag tvingades hoppa ur bild vid löphindret till följd av en taktiskt trängning. Kom i obalans och drog till pedalen med fotleden (gaaaaaaaa!) och givetvis rullade kedjan av vackert då jag höll på att tappa cykeln. Första och andra mekförsöket i farten misslyckades och jag fick stanna och kränga på. Tappade gruppen om 6 skuggande åkare och spenderade sedan resten av tävlingen i jakt. Åkte jämnt med gänget på 6-7:e plats i flera varv och knappade sakta in på gruppen framför. Med ett varv kvar var jag bara sex sekunder bakom men då tog kroppen helt slut och jag rullade in på 17:e plats, helt färdig.
Som vanligt efter en novembertävling - helt ren cykel och dräkt.
Jag håller Lundacrossen som en liten personlig favorit av banor faktiskt, gillar den skarpt. Mycket bonuspoäng för området, vallen, varvningen. Här finns potential, som vi brukar säga. Av någon anledning är det också lätt att köra sig sinnessjukt trött här.
S SANDBY
Tyngre bana, tröttare kropp. Kände direkt i starten att jag inte hade samma dynamik som igår och jag beslöt mig för att inte gå för hårt i början. Låg och körde runt 16-18:e plats hela tävlingen och fick slita mest hela tiden. Mer tungt gräs och mindre teknik gjorde i kombination med sportens härliga mystik att vi såg flera anmärkningsvärda omkastningar från gårdagens resultatlista.
Underbar bild tagen av Caroline. Ni som kör cross vet.
Dagen snabbaste Sportklassare och helgens värd; Jonas Lindqvist.
Stenberg sopade hem det igen! I övrigt noterar vi en vurpad mumie på pallen och MCK-Axel fin 4:a!
Siktandes mot nästa dubbelhelg (Värnamo/Borås) inser jag att en forcerad toppning av befintlig form blir ett måste. Att fortsätta en stadig uppbyggnad med långa intervaller är ju lönlöst eftersom cupen är över om tre veckor. Här gäller det förstås att plåga sig utöver det vanliga och korta ner insatserna så snart kroppen känns stark nog. Monarken lär får jobba hårt i veckan.
Min respektive Caroline skötte sig i vanlig ordning exemplariskt i rollen som supporter under helgen och i gengäld levererade jag henne till Ullared 60 minuter innan stängning. En bedrift möjlig tack vare den underbara dieselsexan, en grov underskattning av körkortets värde och en kvardröjande upphetsning över ännu en härlig crosshelg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar