Dagens Kanskecross var ett dödsföraktande arrangemang i alla avseenden och deltagande cyklister tilldelas härmed Isyxan, en av de mest ansedda utmärkelserna som vintercyklister kan belönas med.
Att det skulle vara halt idag var ingen skräll och att det skulle vurpas var det heller inga odds på. Efter att ha inlett passet vid gamla Pedagogen med en präktig vurpa på isen så gav jag upp det hårda underlaget och riktade blickarna mot det "lösa". Dessvärre var snön på gräsmattorna både hård och djup och efter att jag fotplogat ett 150 meter långt varv så anslöt övriga entusiaster, fyra till antalet. Vi beslöt snabbt att se oss om efter ett annat område och halkade omkring i en halvtimme under vilken jag passade på att säkra issmisk nummer två som faktiskt tog ganska illa.
Till slut fann vi ett stycke hästkörbana som var i mint condition. Det sandiga ytlagret hade släppt igenom smältvattnet och låg nu torrt och pudrat med lite nysnö. Här rekades snabbt ett varv och jag noterades för iskrossförsök nummer tre i en förrädisk innerkurva. Därefter eldades det på i en halvtimme i sanden tills CCL, som den norrländske spjuver han är, levererade ett lappkast och bytte körriktning utan att meddela övriga. Gött att få crossladda i lite sand!
Nu, dags för crossmöte. Imorgon ser det ut som om distanspasset får stryka på foten till förmån för mer trafiksäkra träningsalternativ. Jag har ett upplägg med gym + TC på gång, bara att sajna upp sig och hänga på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar