Hade en kanontid på gång när...

Fredagkväll och ett träningsfönster på en timme. Kände mig pigg och laddad för ett rekordförsök på Gunnebovarvet. Krängde iväg uppför backarna österut och landade efter 20 minuters uppvärmning vid parkeringen där starten på Stravasegmentet ligger. Hade tänkt ta ett lugnt varv för att reka aktiviteten i området men var så oerhört laddad att jag inte kunde låta bli att ge mig av direkt.

Iväg från parkeringen, lättade galant över första och andra krönet på grusvägen - härlig fart. Tuggade på bort till roten på Syrabacken och svängde in med en bra känsla i benen. Satte mig ner och fann en växel som jag matade på uppför hela sträckan, orkade trycka på lite över krönet för att få extra fart utför mot den skymda och feldoserade vänsterkurvan. Där, mitt i vägen bakom hörnet stod en Mercedes parkerad, men den hade inget emot att få sidan slickad av lycra, tappade bara någon sekund där.

Bra återhämtning genom Slottet och ny attack bort mot skogspartiet. Detta var för övrigt första gången jag körde med Cubusdäck och det finns ett par partier där jag tänkte att de skulle spara tid åt mig, bl.a på Stenstigen. Där finns ett snabbt spår om man litar på greppet i lerpölarna och sätter hjulen rätt mellan stenarna.

En snabb titt på klockan gav att jag låg strax under gällande rekordtempo med den skillnaden att jag hade bättre ben nu. Full attack genom Världsmästar'n och in på stigen med bra fart. Bättre än tidigare. Litade på greppet och flög fram längs en helt ny linje där det också låg nya stenar...PANG!

Det händer inte ofta, men någon gång då och då ser man att något kommer att gå sönder en millisekund innan det händer. Rekordförsöket avbröts och fakta konstaterades, bittert. Ingen idé att slösa på varken lagningsvätska eller pump.

Bortom räddning. Fälgen fick en andra bula, mitt emot den första - balanserat och klart!

En av fördelarna med tuber blir uppenbar när man står med ett sprängt däck en mil hemifrån utan någon reserv i fickan. Det är bara att cykla hem. Det tjocka däcket sitter där det ska, skyddar fälgen och ger tillräckligt med fäste. Hela konceptet med tub på cross är ju faktiskt att kunna köra med riktigt lågt tryck och lägre än så här blir det ju knappast. Lite Dugastkänsla faktiskt, när däcket vandrar i sida under fälgen.

Nej, så positiv är det inte läge att vara. Det här är skit och nu är jag tillbaka på status "inga körbara crosshjul". Dags att gå ut i verkstan och rikta upp något!

Sköna crosskvällar

De här småkyliga sommarkvällarna med mörka moln och enstaka skurar är ju som gjorda för crossåka. Kort och intensivt, mycket egenproducerad värme och liten fartvindsavklyning gör ju att man kan åka ut i kort/kort och utan förstärkningsplagg. Att vi sedan har så fantastiska vägar och områden alldeles inpå knuten i Eklanda gör ju inte det hela sämre.

Kort uppdatering på handlingsplanen också.

Bakhjul nr 1:
Defekt: tubdäcket har glidit på fälgen och ventilen är starkt vinklad, riskerar att gå av. Fälgen har en stor bula efter en rejäl smäll mot en sten i höstas.
Åtgärd: lossa tuben och banka rätt fälgen, återlimma
Verktyg: hammare, klister
Status: situationen är akut omvärderad, hjulet är körbart i brist på andra alternativ

Bakhjul nr 2:
Defekt: bomullssidan av tubdäcken har ruttnat så att latexslangen tittar ut
Åtgärd: beställ ett nytt Dugastdäck
Verktyg: plånbok, klister
Status: ett nytt Dugastdäck och dubbla tuber Aquasure upphämtat hos Karlssons Cykel.

Bakhjul nr 3:
Defekt: hjulet kastar i sida och tuben är blanksliten
Åtgärd: rikta hjulet och köp nytt tubdäck
Verktyg: hammare, plånbok, klister
Status: nya däck är beställda, Dugast Pipisquallo.
 
Bakhjul nr 4:
Defekt: alla ekrar på icke drivsida hänger i sista gängan på nippeln och skramlar
Åtgärd: sluta bygga egna hjul
Verktyg: plånbok
Status: vraket är undanhängt i väntan på motivation att riva hjulet och börja om.

 

Igår kväll fick alltså bakhjul nr 1 tjänstgöra på crossen. Det är det äldsta och mest använda av alla hjulen och har rullat tre CX-cuper och massor av träningstimmar. Det är byggt på en Ambrosio F20-fälg med DT Competitionekrar och Recordnav. Ett tips om ni använder F20-fälgarna är att täcka de gigantiska ekerhålen med ett fälgband som sedan mättas med klister. Den sammanlagda kontaktytan ökas med nästan en handflata, vilket i sin tur spelar stor roll för om däcket sitter kvar på fälgen eller fastnar i bakbromsen och ger er en kort luftfärd över styret i utgången av en kurva.

Bakhjul nr 2 är byggt på samma fälg och nav, men med DT:s lättaste runda eker, Revolution. Viktbesparingen blir ca 120 gram mot Competitionekrar och hela hjulpar nr 2 väger endast 1430 gram, vilket är riktigt skapligt för ett aluhjul. Farhågorna kring de lätta ekrarna visade sig obefogade, efter två år är de fortfarande spikraka och det beror inte på att jag varit snäll mot hjulen.

Till sist, lite kort om däck igen, det kan man ju skriva hur mycket som helst om. Det är ganska länge sedan jag åkte på Tufo Cubus nu, men igår kväll fick jag en ny uppdatering på hur elakt de greppar. Det är som om crossen tar tag i omvärlden och roterar den kring sig. Det gäller att knipa med stjärtmusklerna kring sadeln om man sitta kvar när man sätter in hojen i kurvorna, för det svänger ordentligt. Samtidigt rullar de ju inte särskilt lätt med det monstermönstret, så en tur på grus kan bli ganska trögkörd av den anledningen.

Lite mer om det senaste crossmeket kommer inom kort.

Bara framhjul

Ibland är livet hårt mot en crossåkare. Oftast är det förstås fartfyllt, underbart och lätt vinklat mot färdriktningen. Solen skiner ovan molnen, marken är mjuk och fåglarna flyttar på sig. Till skillnad från musikjägarna och civilpoliserna i naturen som av någon anledning åberopar ensamrätt till allemansdito samt åtar sig uppgiften att stävja olämplig framfart på cykel. Precis som på landsvägen är vi cyklister oönskade, utom när det vankas medalj till Sverige i något TV-sänt arrangemang. Då hojtas och hejas det så att chipsflisorna sprutar ur munnen och dippvågarna bryter i skålarna.

Men ibland är det tufft, som nu till exempel. Trots att jag sitter på inte mindre än fyra kompletta uppsättningar crosshjul så finns det inget bakhjul som är driftsdugligt för tillfället - ett bevis på att grejerna slits och används ordentligt. Läget är förstås inte hopplöst och det första som ska till är en handlingsplan för åtgärderna. Låt oss upprätta den direkt:

Bakhjul nr 1:
Defekt: tubdäcket har glidit på fälgen och ventilen är starkt vinklad, riskerar att gå av. Fälgen har en stor bula efter en rejäl smäll mot en sten i höstas.
Åtgärd: lossa tuben och banka rätt fälgen, återlimma
Verktyg: hammare, klister

Bakhjul nr 2:
Defekt: bomullssidan av tubdäcken har ruttnat så att latexslangen tittar ut
Åtgärd: beställ ett nytt Dugastdäck
Verktyg: plånbok, klister

Bakhjul nr 3:
Defekt: hjulet kastar i sida och tuben är blanksliten
Åtgärd: rikta hjulet och köp nytt tubdäck
Verktyg: hammare, plånbok, klister

Bakhjul nr 4:
Defekt: alla ekrar på icke drivsida hänger i sista gängan på nippeln och skramlar
Åtgärd: sluta bygga egna hjul
Verktyg: plånbok

Just det sista fallet uppdagades under gårdagens pass där jag var ute och sprätte med crossen runt Årekärr söder om Göteborg. Att bromsen ligger emot fälgen en aning är ju inte helt ovanligt, så jag ställde ut bromsen maximalt för att få tyst på det. Tyckte ändå att det gick ovanligt tungt och efter en stund började det gnälla från bromsen igen men den här gången hade det tillkommit ett raspade ljud. Som när gummi äter kolfiber. En snabb blick mot marken vittnade om en hejdlös hjulvandring i bakgaffeln och jag stoppade omedelbart framfarten. Det var först då jag hörde ekerskramlet. Träningen var över och jag jazzade hem på asfalt i knappt tvåsiffrig hastighet.

Visst är det fantastiskt hur mycket inbyggd effektfiltrering ett bakhjul kan besitta. Jag kan nästan lova att all effekt över 400 watt gick rakt ut elastiskt materialdeformation, den nådde aldrig marken utan försvann mellan nav och däck. Nästan som på en testcykel. Det gick ungefär lika fort också.

Snart är det höst.
Men först kommer den snabba sen-sommaren och för-hösten.

En söndag på grus

Dagen bjöd på ett fint distanspass på crossen ihop med ett blandat gäng från Göteborg och Lidköping. Att kunna köra 7 mil på småvägar och stigar utan att lämna storstan är ganska fräckt och visar ju vilken cykeloas vi egentligen lever i.

Att det är "inne" att motionera till musik börjar bli en faktor att räkna med och man kan numer räkna kallt med att alla är helt döva för omgivningen när man kommer ikapp dem på stigen. Samverkan utgår ju helt om den ena parten inte hör ens när man ropar ett par meter bakom och risken att vederbörande blir skrämd och hoppar in precis framför hojen finns alltid där.

Jag kan inte släppa tanken, att de som behöver hög musik pressad in i båda öronen under uteträning nog egentligen inte njuter av den, utan mest är ute för att de måste. Eller för att visa iPhonen på armen. Om man absolut måste ha musik för att kunna motivera en jogging-, eller cykeltur en solig sommarkväll så håller man förmodligen på med fel idrott, eller av fel anledning. Men det är bara min personliga fundering, kanske är den fel. Kanske känner någon sig träffad och byter till cross där man inte har tid att lyssna på någon.

Som lekledare ansvarar man eventuellt för att alla kan hitta hem i händelse av haveri. Detta säkerställdes genom att hastigt vifta med den här hemmagjorda översiktskartan innan avfärd. Som ni ser så utgörs de huvudsakliga navigationsreferenserna av motorvägar och sjöar, de enda två terränger som inte får beträdas med cross.

Delar av fältet samlades för en espresso innan start.

Halvtidsvila i Delsjöområdet.

Som vanligt kom vi fram till att crossåka på småvägar är "the shit" och frågan är om det inte blir ett antal Kanskecrossar på vardagskvällarna framöver, så länge det är ljust och skapligt torrt.

Håll utkik och häng med!

Slutligen; Michael Olsson - svensk mästare på landsväg linje. Få andra hade gett mig samma glada känsla inombords. GRATTIS!

Inbjudan till Safaricross på söndag

På söndag den 23:e juni kl 10 kör vi en öppen busträning för alla som vill vara med. Det blir en blandad grupp med MTB-, CX- och LVG-åkare från när och fjärran med det gemensamt att de är sugna på att betvinga schysta grusvägar och bättre stigar i ett par timmar. MTB eller cross gäller, samt följande:

Samling: ca kl 10 på Eklanda Lund 46, Mölndal. 

Parkering: finns vid affären i Eklanda för 1 kr/h eller på vår gästparkering på gatan.

Avfärd: kl 10.30. 

Hur: Vi är ute i ca 3-4 h och håller distanstempo utan onödiga stopp men med gott om sprätt och bus. Rekordförsök på Gunnebovarvet inkluderas för de som vill.

Rutt: Änggårdsbergen-Delsjöomr-Gunnebo-Sisjön-Oxsjön.

Fika: i händelse av kaffestopp under vägen, ta med några slantar.

After bike: i Eklanda efter avslutat pass, ev grillning beroende på väder.

Välkomna!

Inför en totalt prestigelös tilldragelse av den här modellen kan det väl i sann crossanda ändå vara på sin plats med ett par tips från proffsen.

Anländ spektaklet i gul sportbil av italiensk modell.

Applicera högtravande alt. förvillande logotyper på dina no-nameprodukter.

Visa inte de andra vad du tänker åka på.

Ät ordentligt innan.