En dålig start...

... på allting är ju sjukdom. På söndag går flyget till Mallorca, en oerhört efterlängtad ledighet och möjlighet att snuva(!) kroppen på runt 50 timmar träning. Värdelöst att nu ligga hemma med förkylning och oroa sig istället för att skyffla ärenden på jobbet och ladda mentalt inför en av årets absoluta höjdpunkter. Men, jag får hoppas att kroppen hinner återhämta sig och bli frisk innan helgen.

Tills dess att jag kan publicera nya, fräscha cykelbilder från ön så får vi hålla till godo med en del historier från förra året.

"Look into my eyes, look into my eyes." Mallorca-sonen tillika tennisstjärnan Nadal tar instruktioner vid fotografering på ett kafé inne i Palma.

Gravida sambon ställde upp som frivillig vid hotellets orm-show och bjöd på en höga toner, till spanjorernas illa dolda förtjusning.

Motsägelsefullt, men ändå - check.

Lyxig poliseskort till ny, brant alternativbacke upp mot Randa.

Vätskepåfyllning vid mack med solblekt brandsläckare kontrollerad 1983 samt en nystulen bilstereo.

En förstörd Raphasocka på min ära!

En bra start...

... på arbetsdagen är aldrig fel.


Ett minustecken idag, förutom det på termometern, var att jag fick gräva fram vinterjackan ur garderoben. Den hade ju redan begravts av tunnare tröjor och förstärkningsplagg som varit framme och vänt de senaste två veckorna.


En stund senare. Nybryggt kaffe i mittenfickan bak, ullstrumpor i de Vanhedenvita sommarskorna och högerbenet i en båge över sadeln. Pinarellon rullar ut från ett kallt, stilla och morgonsoligt Eklanda.


Två snabba tryck på högerknappen. Super Recordväxeln rycker ner kedjan hårt och sedan bär det av.

Dags för Dogma

Efter årets racerpremiär i fredags var jag fortfarande hög av lycka när jag lastade Dogman på biltaket i lördags förmiddag. En helg i Lidköping väntade med goda chanser till ett långt distanspass på gamla favoritvägar på söndagen. Vägarna kring Kinnekulle lockade, men även de smala, slingrande stråken ut mot Kålland. Det skulle visa sig att jag fick återuppleva båda och gotta mig ordentligt på bilfria vägar kring halva Skaraborg.

Innan solen försvann på lördagen hann vi ta bilen ut till Lidköpings riviera, Svalnäs, för att uppleva en solnedgång över en spegelblank sjö. Tjusigt värre och många gamla minnen som gjorde sig påminda. Om ni har vägarna förbi, missa inte den här stranden på sommaren.

Svalnäs eller Söderhavet? Tallar eller palmer?

Sambo i solnedgång.

Lidköpings CK annonserade om officiell premiär för Söndagscykling på racer så jag anslöt till klubblokalen vid 10-tiden för att se om de skulle köra mot Kinnekullehållet. Den långa gruppen (där man måste ha minst 120 mm:s styrstam?) hade under ledning av Andreas siktet inställt på Vara, via vägar västerut. Helt fel håll alltså, men vad tusan spelade det för roll? Timmar som timmar, trevligt att haka på och rulla iväg med gamla klubbkamrater.

Dagens dunge med krön. Annars var det öppet och platt.

Fikabord med anor. Här på Conditori Nordpolen i Vara satt Skinnarmo och Kropp och matade semlor för 14 år sedan. Sällskapet på bilden noterade endast en semla idag, med reservation för konsumtionen av damen i vitt på vänsterflanken.

Stärkt av en gårdagens rostbiffssmörgås och traditionellt bryggkaffe serverat ur stålkanna av mannen till höger, svepte vi vidare österut via Mossbrott mot Kvänum. Dogman fick en liten styrjustering vid stoppet i Vara och kom ett steg närmare perfektion. Det är fortfarande några små detaljer som behöver justeras, framväxeln bland annat, men enligt traditionen så blir det ju aldrig gjort förrän framåt hösten. Hjulen ska också bytas. Inte Shamalhjulen som satt på idag utan de som hänger hemma, Bora Ultra. De vill ha en ny ägare, kommer sannolikt inte att bli så mycket åkta på i år. "De är för lätta" som en berömd Mölndalsåkare en gång konstaterade efter att ha blivit avställd på GP-loppet i Skoghall. Och det vet vi ju, inget sinkar ett hederligt GP mer än ett par riktigt lätta hjul.

Timmen senare, i trakterna kring Hasslösa kikade jag på klockan och såg att det fanns utrymme för en skarv. Medan resten av gänget vevade hemåt så sänkte jag armvecken och styrde åt nordost med Kinnekulle i blick. I trakterna kring Husaby upptäckte jag att GPS-klockan fortfarande var på sommartid och att skarven skulle generera en fet försening. Läge att sänka kedjan ett hack på kassetten och mata på för att komma hem innan halv fem. Oavsett vad jag gjort rätt under vintern för att få tillgång en fartökning efter 4,5 timme, så har det varit värt det. Det är väl det allra bästa med ett långt distanspass, när man kan öka sista timmen och bara njuta av att det finns ben och energi kvar att åka med.

Från Gössäter och hem till Lidköping gick både kropp och cykel som bäst idag, som en effektiv enhet. Att det redan känns så bra i rygg och leder tillskrivs justeringarna på vintercykeln som avsevärt närmat sig racern i vinklar och sittställning. En synnerligen smärtfri övergång hittills, lovar gott inför Mallorca om två veckor.

Klockan stannade på 5h 40 min och 177 km, vilket om ni undrar, är en BRA söndag. Tack till LCK för trevligt sällskap.

Favorit i repris - Meindlmorgon i mars

Förra året fick jag plötsligt för mig att promenera de 23 kilometrarna till jobbet. Den 25:e mars klev jag i kängorna, packade lite frukost och gav mig av vid 5-tiden på morgonen. Valde den vackra vägen genom skogen och anlände Kungsbacka efter fyra timmar.

Nyligen föll andan på igen och när jag kollade väderprognosen såg jag att kommande dag verkade bli riktigt fin. Märkligt nog blev det den 25:e mars igen, samma tid, samma härliga känsla, samma mössa. Även samma frukostställe. Största skillnaden var temperaturen - sju grader varmare i år, mindre is och mera lera.

Meindlkängorna är fötternas bästa vän på långpromenader i terräng och det smäller härligt i backen när man forcerar stigarna. Gamla, grå ullstrumpor från lumpen (storlek grön), nedvikta strax under knät. Långärmad, rörlig fleecetröja stärkt med väst. Dunjacka i ryggan för skön värme under frukostkvarten i det fria. Den där mackan med kaffe och yoghurt sittandes på en gammal kärra i en hage med en stark sol i ansiktet är magisk, rent av unik på året.

Månen speglar sig i Sisjön som ligger blank. Helt stilla - en underbar kontrast till de senaste veckornas blåsväder.

Solen går upp strax norr om Årekärr.

Tidiga Ksyriumhjul.

Sällskap till frukost. Fick fin hjälp att slicka undersidan av folien till yoghurtburken.

Den där "pinnen" är nästan en meter lång och hänger i luftledningen. Märkligt.

Anonymt gränsland. Stenen är en del av en gammal mur som markerar gränsen mellan Västergötland och Halland. Ingen betalstation för trängselskatt här ännu.

Bilderna är tagna med iPhone 5 genom skyddsplasten på mitt Survivor+ Catalyst som är helt suveränt, ta mig tusan. Alla funktioner är kvar fastän den är helt tät; touch, samtal, hörlursuttag och hårda knappar.

Två händelser utmärkte sig under vandringen. På den ensligt belägna sträckan mellan Oxsjön och Årekärr, strax efter kl 06 mötte jag en ensam löpare på stigen. Våra blickar möttes kort och hälsningen var rak och tydlig - "god morgon". Säkert tänkte vi båda; "vad i helsike gör du här?!"

Knappt två timmar senare hade jag precis bytt mössan mot en svalare keps som skyddade bättre mot den låga solen. Jag hade ett fint driv i steget och njöt i stora drag av en viss Knopfer som likt ingen annan kan tonsätta motsvarande upplevelser. Plötsligt fick jag sådan feeling där i skogen att jag bestämde mig för att sjunga högt, rakt ut. Det fanns ju ändå ingen i närheten, hade inte sett en själ på två timmar. Så, jag stämde upp till Boom, like that och upptäckte i samma ögonblick en person som satt och fotograferade bland träden 20 meter bort. I bland undrar man...

Helgens fikatest

Ja, det blev helg igen. Efter att inte ha varit någon förra veckan. Den filtrerades bort genom en krasslig kropp och blev en icke-helg. Men som sagt, den här helgen var blev det helg igen och det skavdes cykel i vanlig ordning.

I kontrast till förra helgtestet, som var av teknisk art, granskades denna vecka ett bageri i trakterna kring Idala i Halland. Gårdsbageriet ligger på Gällingevägen nummer 1153 och för er som hojar från Gällinge skola och söderut innebär det att man ska nästan hela vägen ner till T-korsningen i Idala. En röd lada på vänster sida rymmer en fräscht bageri som var mycket välbesökt under en timme runt lördag lunch.

Jag hade ställt ett stort motorfordon till förfogande så att mammor och barn kunde färdas tryggt till fiket medan Erik och jag tog vårcyklarna ner i den friska motvinden. Erik sportade sin BMC med skärmar, en typisk vårcykel på 7 kg som man kan slita på innan det är racerdags. Själv rattade jag min multifunktionshoj från Ridley på knappa 10 kilo som får rulla några dagar till. Racern kommer fram när vinterbyxorna läggs undan, sådan är traditionen.

Du har väl en vårcykel? Halvsnabb och helrätt.

I Stockared var det full fart på verksamheten.

Gårdsbageriet fick sålt en hel trave med bullar, mackor och kaffe innan vi monterade barnen i bilen och skildes åt igen. Papporna fortsatte ner till Idala och körde den fina vägen upp mot Stockared innan vi valde den östra korridoren hem mot Göteborg. Fyra fina timmar in på kontot och därefter vidare rakt in på nästa matfest i Majorna. 

För er som vill följa min träning, både till fots och hjuls, har jag lagt upp en länk till Strava här nere till höger i bloggen. Där kommer ni också kunna hitta säsongens "KOM igen med Campa" ett antal utmaningar där vinnarna erhåller fina priser från Campagnolo. Mer om detta i ett senare inlägg förstås.