Introcrossrapport

I söndags kördes delchock nummer tre i årets Introcrossträningsserieutannummerlapparochavgifterförallasomvillvaramedochlekaihärliggemenskap, denna gång i Skatås. Mina noggranna förberedelser bestod i att:

a) ha mitt Dugast Rhino (traktordäck) monterat bak flera dagar innan
b) gå upp en dryg halvtimme tidigare på morgonen

Vid provkörning torsdag kväll exploderade bakdäcket i närheten av hemmet och fick ersättas med blankslitna Pipisquallo som mer påminner om ett cykeldäck än traktordäck. Klart sämre lämpat vid cykling i trakorterräng. Till råga på detta lyckades jag också strula till det rejält på söndag morgon och fick trots en mäktig kalltempokörning skämmas över en dryg kvarts försening.

Introcrossträning i Skatås när den är som bäst. Dagen till ära bjöds det på fria passager genom sanden så jag plöjde fem fåror och provade lite olika tekniker.

Efter en grundlig och dubbel banvisning med demokratiska inslag stod vi redo att mäta oss mot egna förväntningar och varann. Tre grupper; 60/40/30 minuter gick iväg samtidigt med ett fåtal metrar emellan vilket gav önskad effekt och bra startträning. De koner som utplacerats strategiskt/kreativt under banvisningen passerades nu i hög fart på rätt sida, alltså den sida som förste man kör. En tillämpad regel är också att om en kon knuffas till så att den ändrar position så får man välja att fortsätta i det gamla spårvalet eller byta till det nya, om det befinns vara mer gynnsamt för snittfarten.

Efter en otroligt kort stund hade merparten av 60-minutersfältet lämnat övriga i dammet. Rimligt, med tanke på att de måste hinna längre. Jag bet mig dock fast på ett 60-hjul och hade därmed kontakt en bra bit in på min 40-minutare. Tyvärr utgick motståndet efter någon sorts haveri halvvägs och det var han inte ensam om. Tubkräng, punkteringar, sadelrälsbrott och vurpor kantade varvet och depån utnyttjades flitigt med fria respitvarv som bonus.

Länge höll jag i taktpinnen för 40-minutersgruppen och fick fritt spårval, vilket passade mig bra med mitt blanka bakdäck. Utgången ur gräskurvorna var katastrof men i gångdragen satt fint så det var nog inte helt lätt att ta sig förbi. Ändå lyckades en grabb och en kvinna att smita om mot slutet. Mastergrabben hämtades hem och passerades med varvet kvar, men Åsa Erlandsson gick det inte att göra något åt på sin MTB. Jag sladdade, ställde ut, studsade och for omkring, men jag lyckades inte stänga luckan på 20 meter på sista varvet. Ändå en solid insats, bra teknikövning och inget haveri.

Senare på kvällen kom snuva och feber och nu hoppas jag att kroppen ska hinna återhämta till helgens cuppremiär i Stockholm och att nya däck hinner levereras i tid för limning.

Det svänger snabbt i cross.