Crosskvällar

Ahhhh-ugustikvällar på crossen är så nära Nirvana man kan komma. Och nu ligger de uppradade, som ljuvliga, mjuka små smultron på ett sprött grässtrå sekunderna innan det tröskas mellan ett par rulltrissor i en perfekt snidad kolfiberarm, skuggad endast av ett Revolutionbestyckat Recordnav på sin fjärde höst.

Tisdag: Safaricross på nybyggda crossen, se bild.
Onsdag: klubbträning med GCK, Vallen kl 18.30.
Torsdag: Gerillacross Mölndal 18.30.
Fredag: kontemplation

Ja!

Dags för stora ord. Cykeln på bilden är det senaste bygget och den femte crossen i familjen. Därmed har ett tillfälligt stadie av lugn infunnit sig då ytterligare tillskott är inte aktuellt just nu. Cykeln är kort och gott fenomenal och den fyller både en funktion och ett behov. Dessutom har den redan en plats i mitt hjärta efter bara tre pass.

Specen är solid: Ridley X-Fire med Campagnolo CX 11-delad carbongrupp, Ritchey WCS och ett par Challenge Grifo 33:or på Scirocco CX 35 kanttrådshjul. Utväxlingen är 46/36 fram, 27/12 bak och cykeln är därför tänkt att köras primärt på grus/asfalt och bättre stig. Challengedäcken funkar riktigt bra i hög fart på hårt underlag, men de behöver ett kilo högre tryck än Dugasterna för att betta lika bra. Studs, studs...

De främsta skillnaderna mot min tävlingscross är vikt (-1 300 gram), hjul (lätta tubhjul) och utväxling (39x25/11). Sittställningen är nära på identisk.

Kvällens pass fick ta slut när ljuset försvann vid 21-tiden. Men det kommer att leva kvar inom mig betydligt längre än så - "det perfekta Safaripasset". Episka inslag när kvällssolen mötte dimslöjorna över fälten kring Tulebo och total perfektion när jag fann den hemliga grusslingan i skogen.

Gå nu ut och far i frid. Fort.