Sidor

söndag 27 april 2014

Den sämsta sorten

Idag har jag synat en viktig, personlig spärrfunktion och en otydlig, sällan övervägd handling är definierad i sin verkställan för all framtid. Jag vet numer exakt var gränsen går för när jag slår eller inte slår en annan människa. Inne i mitt huvud slog jag flera gånger, men handen, höjd i jämnhöjd med huvudet, rörde sig aldrig. Det är jag glad för. Samtidigt har jag nog aldrig varit så arg.
Här kommer hela historien.

Efter knappt två veckor på spanska vägar landar man i Sverige och ger sig ut i villfarelsen att människorna värnar om varann i trafiken även här. Vi vet ju sedan tidigare att så inte är fallet, men man glömmer lätt efter en sväng till paradiset. Jag lämnade Johan i Kållered (Göteborgs Llucmajor) för att skarva en timme österut. Jag körde själv, utan stress och med en härlig känsla i kroppen. Lätt och ledigt i sadeln, glad i humöret och överlag svår att förarga skulle jag säga. Svängde av upp mot Benareby och Mölnlycke och siktade därefter hemåt. Fick en svag ostlig vind i ryggen när jag svängde västerut uppe i rondellen ovanför backen, men svängde ändå in på cykelbanan som löper parallellt med vägen eftersom den såg sopad och fin ut. Det var ingen biltrafik att tala om och efter en kort stund så insåg jag att cykelbanan, som så ofta, mest var en fara för mig kring korsningarna.

Så, jag hoppade ut på bilvägen igen, släppte ner kedjan ett par hack på kassetten och vevade på västerut. Jag har ingen mätare på hojen, men man brukar ju kunna skatta farten ganska bra ändå, så jag bedömer den till runt 45 km/h när jag efter en lätt sluttning ser en bil närma sig på en anslutande väg från vänster. Den stannar och föraren tittar åt mitt håll. Han ska svänga vänster, alltså ut framför mig och därefter åt samma håll. Jag håller ögonen på honom eftersom jag vet att jag åker betydligt fortare än vad en cyklist normalt förväntas göra och mycket riktigt så kör han också ut precis framför mig. I många andra fall hade jag nog surat ur, bromsat och gestikulerat, men idag bet det inte. Allt var för perfekt och jag myste ikapp med den varma aprilsöndagen så jag väjde vänster, tryckte till på pedalen och passerade honom snabbt i en regelrätt omkörning på vänster sida. Inget tecken, inte ens en blick gav jag bilföraren. Det händer ju att folk gör misstag och eftersom jag kom förbi så smidigt så var han förlåten direkt. Den bedömningen var inte ömsesidig. Följande inträffar nu inom loppet av ca 10 sekunder:

Jag hör hur bilen accelererar bakom mig och går ut för att köra om. Jag har fokus rakt fram, ligger till höger och sänker farten till runt 40-45 km/h. Bilen kommer upp jämsides, passerar mig med någon knapp meter och svänger sedan direkt åt höger, in mot kanten. Jag bromsar hastigt och släpper in honom framför mig i tron att han gjort en grov felbedömning och svängt in för tidigt. Tack vare att jag redan har fingrarna på bromshandtagen så lyckas jag också överleva nästa manöver som från förarens sida innebär en kraftig inbromsning. Jag tvingas nypa båda bromsarna, från 40 km/h till stillastående och balanserar hela tiden på gränsen mellan att ha kontakt med bilen. Jag är två decimeter bakom och skriker allt jag orkar i tron att han inte ser mig. Till slut får jag stopp, fortfarande skrikande för livet och stöttar mig med ena armbågen på bilens bakruta för att inte lägga mig.

Jag skakar. Jag får ner ena foten i marken. Jag tar ett andetag. Förardörren öppnas på glänt och jag glider fram längs sidan för att möta mannen som av allt att döma gjort sitt bästa för att ta livet av mig. Eller var det ett misstag? Jag känner hur ilskan kommer. Och rädslan, i efterhand. Jag öppnar upp dörren helt och ser rakt i ansiktet på en medelålders man med utländskt påbrå, krullhåriga axlar, iförd linne och ett par guldiga Rayban-kopior. Det är nära att brista för mig, och jag skriker till honom, högt:

- Hur i h-vete kör du!

Kanske var det ett misstag, en olyckshändelse? Möjligheten finns fortfarande. Tanken far genom huvudet en gång till samtidigt som jag känner hur hela kroppen börjar skaka allt värre. Hans svar ger tyvärr inget att tvivla på:

- Du, jag betalar skatt så att du ska kunna cykla DÄR, på cykelbanan!

Här händer något inom mig. Jag drabbas under snabbt tilltagande skakningar av en vrede starkare än någon jag känt. Aldrig har jag varit nära att slå någon och samtidigt som jag gång på gång skriker rakt in i bilen "hur i h-vete kan du göra så" så åker handen upp och jag känner hur jag får svårt att kontrollera mig. Han skriker tillbaka, jag lyssnar inte. I mitt huvud rullar "är det värt det, är det värt det?" Han sitter bältad, vriden uppåt vänster med huvudet. Jag skulle få en enkel start. Jag närmar mig okontrollerat en punkt då något måste hända och jag är inte säker på vad. För en millisekund så är slaget så fruktansvärt nära men jag känner hur något inom mig klickar. Jag inser att jag måste bort från situationen. Jag tystnar, bryter blicken, sänker handen och går av cykeln. Kliver bort bakom bilen och ställer mig på gräsmattan. Föraren studsar ur bilen för att gå efter mig. Jag tar upp mobilen ur ryggfickan. En lastbil som står och väntar på att komma förbi tutar, tror jag. Föraren avbryter, vänder, sätter sig i bilen och kör snabbt iväg. Jag får den här bilden.

Föraren smiter från brottsplatsen.

Av alla tänkbara medvetna incidenter är oprovocerade kränkningar med fordon de jag tycker är allra värst. När någon uppsåtligen och utan att ha blivit kränkt själv använder sin bil för att demonstrera sitt missnöje med en uppkommen situation. I det här fallet gjorde föraren bedömningen att mitt liv vart värt att spela med för att få sin politiska synpunkt klargjord. Det finns ett ord för sådan verksamhet. Vi kallar det terrorism. Terrorister döms hårt i hela världen.

Jag känner att den här trafikhändelsen berört mig djupare än någon annan, någon gång. Jag har mer att värna om nu och är mer sårbar. Jag måste komma hem, varje gång. Det finns inget annat. All glädje försvann på platsen och jag körde hem med en fruktansvärt hämndbegär. När jag klev genom dörren så skakade jag fortfarande av ilska och bara att nedteckna de här raderna många timmar senare gör mig stel av ursinne inombords.

Jag har tänkt mycket på vad som inträffade och hur jag agerade. Det fanns verkligen ingen styrning i situationen och det faktum att jag inte gick till handgripligheter tyder på att en viktig spärr är i funktion. Dock är jag säker på att om jag gått omkull till följd av förarens beteende så hade slaget kommit. Därigenom är gränsen definierad.

Till sist, ett par rader om fortsättningen. Det finns många cyklister ute på vägarna och vi blir fler. Mitt råd till de bilförare som tänkt agera självutnämnd ordningsmakt och stävja cyklisters beteende med sina fordon är att hålla sig undan mig. Regnumret må vara maskerat på bilden, men det är fastbränt på hornhinnan. Det tar endast ett par minuter att få fram de uppgifter jag behöver för att gå vidare.

Ska vi cyklister vika för terror när resten av världen står enade mot?

25 kommentarer:

  1. Bra att du lyckades hålla tillbaka. Det bästa hade kanske tyvärr nästan varit att köra rakt in i bilen...

    SvaraRadera
  2. Ett viktigt vittnesmål från verkligheten.

    SvaraRadera
  3. tur att du klarade dig i alla fall. /Olgar

    SvaraRadera
  4. Svårt att prata med idioter, och skönt att du kunde hålla dig på hjulen och är hel nu!

    SvaraRadera
  5. Bra skrivet. Delade på facebook.

    /micke

    SvaraRadera
  6. Det är sjukt. Bilisten kommer bli fälld om du går i gatan. Det allra sjukaste är ju regelverket som säger att man skall träningscykla i 45 km/h på cykelbana (om den finns Sök "Andreas Grass Dom". Annars blir man bötfälld. Regelverket (som all cykelinfrastruktur) lever ju kvar i 50-talet där man cyklade i 5km/h iförd kostym och portfölj.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det sistnämnda upplägget börjar låta lockande. Det har varit för många tråkigheter de senaste åren nu, och det tär på glädjen att cykla. Vart ska man ha portföljen?

      Radera
    2. Jag är beredd ta böter för idiotin med att träna på cykelbana, men det blir ju farligt/obehagligt om det kostar lika mkt i böter att använda bilen som mordvapen. Rimligen borde en bilist som håller på sådär bli åtalad för ngt betydligt grövre så de riskerar fängelse. Det är ju ändå en jätteskillnad i konsekvensen av handlingen. /DE

      Radera
    3. Jag lever i tron att lagen uttrycker en stark rekommendation för användning av cykelbanan, men att "närliggande bilväg får användas av cyklist om det är lämpligare/säkrare med hänsyn till resans slutmål."

      Det förekommer också ett rykte som gör gällande att cykelbanan är begränsad till max 30 km/h och att snabbare cykling ska bedrivas på väg.

      Kan någon som är insatt bekräfta/dementera ovan?

      Radera
    4. "Fordons plats på väg
      6 § ... Cyklar och tvåhjuliga mopeder klass II skall vid färd på väg föras på cykelbana om sådan finns.
      Om särskild försiktighet iakttas får dock
      1. cyklande och förare av tvåhjuliga mopeder klass II använda körbanan även om det finns en cykelbana när det är lämpligare med hänsyn till färdmålets läge,..."

      http://www.notisum.se/rnp/SLS/lag/19981276.htm

      Radera
    5. Precis, men lagtexten är tolkad i en dom mot Andreas Grass där han bötfälls för att cykla på väg. Finns en bra artikel där domens motivering finns. Som är rena katastrofen för oss som tränar cykel. /de

      Radera
    6. Bilisten "lärde dig att köra på cykelbanan", genom att utsätta dig för riktig livsfara. Allt detta bara för att du, som cyklist, inte skulle hamna i en sådan livsfara ha, ha, ha?
      Du hävdade/hävdar din förkörsrätt (enligt högerregeln?; påbud om hänsyn till oskyddade trafikanter?; ...), regler som du naturligtvis har mycket lite glädje av som död.

      Har vi glömt huvudbudet om defensiv (hänsynsfull, ...) körning i trafiken? Nämligen den rätten som vi har, men bara för det ALDRIG FÅR TVINGA FRAM på vägarna. Varken muntligt eller genom handlingar, om det ska gå bra för oss i trafiken.

      Annars, som det ser ut är alla - ludna och rakade :-) - glada för att du överlevde tillbudet helt oskadd.
      /Andrej

      Radera
  7. Bara att läsa får pulsen att höjas rejält. Var för ett par år sedan med om att en bilist siktade på mig så att jag tvingades av vägen (i inte alltför hög hastighet turligt nog men jag var rädd för mitt liv). Tyvärr missade jag något tecken i regnumret så polisanmälan funkade inte. Synd att du inte hade vittnen men bra med fungerande spärrar och snyggt att hinna fota.

    SvaraRadera
  8. Du Björn... det är inte bara ni cyklister som drabbas av den kategori trafikterrorister du beskriver ovan. Jag beskrev för ett par månader sedan på FB en liknande händelse där jag och några medtrafikanter i andra bilar anfölls av en riktig tokstolle. Vårat "brott"; vi hade den dåliga tajmingen att bara befinna oss i hans färdväg. Jag lyckades få stopp på denna terrorist och anmäla honom till polisen. Tyvärr verkade detta vara ett värre brott, då de inte var intresserade av att gå vidare med anmälan. Vet inte vad som behövs för att få stopp på denna terror... Kanske bäst att släppa taget om den knutna näven och låta den tala? Ett språk som alla förstår!

    SvaraRadera
  9. Någon jag ibland undrar över denna aggressivitet mot cyklister, här utgjorde du inget hinder och vara lätt att passera , hade du varit en traktor med vagn hade mannen (för det är det till 99% säkerhet) legat bakom en kilometer om så behövdes även om han muttrat någon om jäv** bönder. I vad består skillnaden när man gladeligen prejar en cyklist ? Blev själv påkörd av en bil på en raksträcka utan möte en gång, åkte ner i diket men höll mig på bilen men min armbåge som tog smällen och slog av bilens backspegel blev rätt blå.

    SvaraRadera
  10. Blir ju bara arg av att läsa sånt där. Gott att det inte hände dig något!

    SvaraRadera
  11. Ja, nu är våren här igen och gängse rangordning i trafiken ska traditionsenligt befästas med liv som insats. Jag börjar tro att teorierna som knyter människors värde till deras färdmedel stämmer bra in på oss svenskar. Undantaget är om fordonet i fråga nyttjas för jordbruk, anläggningsarbete eller lyx. Då fylls svensken av vördnad och respekt.

    Cyklar och andra muskeldrivna pjäser samsas i botten av näringskedjan tillsammans med tung, utlandsregistrerad trafik som smiter från trängselskatten.

    Låt oss hoppas att årets vårdrabbning på vägarna inte resulterar i några allvarliga olyckor och att en lika eländig som traditionell obalans med rimlig acceptans för cyklisternas envisa närvaro snart infinner sig.

    SvaraRadera
  12. Det är det där hatet som är så otäckt, inte bara händelsen i sig. På samma vis som man inte låter annat hat passera vid fikabordet måste man markera när det gäller attityder mot cyklister. Jag är övertygad om att det handlar om samma sak, hat får kanalisera andra egna tillkortakommanden och frustrationer i livet. Fördomsmotorn tickar igång på samma sätt även om cyklister är mycket mer harmlöst än andra hatformer som t ex rasism, men det är samma tankefel i huvudet på hatarna.

    SvaraRadera
  13. Argh man blir så sjukt trött på att vara med eller att läsa om något sådant här!
    Tyvärr kommer detta bara öka, eftersom cyklingen ökar, tills vi får ett par dödsbud och beslutsfattarna äntligen fattar! Att lagen/domen är galen bevisar bara att folk utan vett får bestämma!

    SvaraRadera
  14. Om bara alla kunde samsas och kommunicera, så skulle ju till och med cykelbanorna kunna användas av bilister mfl MOTORFORDON. Idioter finns överallt, liksom beskriven bilist. Men MOTORFORDON är HÅRDA, SNABBA och generellt olämpliga för samtrafik med OSKYDDADE TRAFFIKANTER. Det är väl motions-iver och önskan om odödlighet som driver cyklister ut i den farliga delen av trafiken. Motorcyklister har väl en dödsönskan.
    Går det bra att köra longboard i körbanan? De har ju iaf fyra hjul...!

    SvaraRadera
  15. regel nr 1: Du har bara mottrafikanter.
    Därmed undviks de flesta tillbud oavsett vilket fordon du framför.
    Däremot finns inget försvar för ett uppsåtligt aggerande som det du beskriver.
    Men du spelar högt genom att tangera gränsen där du hänger ut en minoritet, folkgrupp eller helt enkelt kategori av bilägare;)
    Ses snart och kör off-road.

    M

    SvaraRadera
  16. Cyklister SKALL vara på cykelbana. Det är solklart i Trafikförordningen; SFS1998:1276 3kap §6 andra stycket: https://lagen.nu/1998:1276#K3P6S1 Jag aktar dig och dina medcyklister om ni inte anordnar tävling på allmän väg, håller er till höger, och följer lagen. Annars kan jag inte.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Två funderingar kring ditt inlägg;
      a) var föreslår du att cykeltävlingar anordnas?
      b) du skriver att du inte "kan" akta cyklister som i din mening inte följer lagen. Om jag tolkar det du skriver som "vill" har jag förstått dig helt fel då?

      Tacksam för svar.

      Radera
  17. Har varit med om något liknande. Skrev om det i bloggen. http://bergodalbana.blogspot.com/search?q=bilist
    Mycket obehagligt.

    SvaraRadera
  18. Typo: Det heter hornhinnan.

    SvaraRadera